24 mars 2009

Glenn Strömberg och jag

Nu tror ni att jag har träffat Glenn eftersom jag har varit i Göteborg idag. Men ack, nej.

Rubriken är en chimär. Det är en kvällstidningsrubrik som antyder något som inte är sant. Jag kunde lika gärna ha dragit till med

Nej! sa Glenn Strömberg
om J-O Waldner

För det är nästan inte heller sant. Men jag har i alla fall kommit honom så nära som man ju kommer människor som man talar med i telefon. Glenn, förstår ni ungdomar, var en av fyra Glennar som vann massa fina, internationella fotbollsmatcher 1982. Han hade långt hår och kortkorta shorts och filmade 1985 ett trill inne i straffområdet på ett sätt som borde avskräcka alla filmare för all framtid. För er som kanske är intresserade av fotboll och kanske dessutom vill minnas: filmningen kommer efter 58 sekunder.



För er som är intresserade av rumpor: håll andan, för här finns det osannolika nakenbilder från landslagets dusch. För er som är intresserade av snus: kolla Glenns överläpp efter 3:15. För er som är intresserade av röster: lyssna på Bosse Hansson Tommy Engstrand vid 3:40.

Det handlar alltså om en inte direktsänd P4-intervju. Det är en förfärlig synd att prata mer än ett visst antal minuter i taget i radio, men om man klipper bort sina frågor blir det mer plats för den utfrågade.

Så vad sa då Glenn Strömberg? På de minuter jag fick på mig hade jag egentligen bara ett uppdrag: att klämma ur honom vad ”livets goda” innebär – när jag ju egentligen bara ville prata om fotboll. Men då likställer man ju listigt nog ”livets goda” med passioner ... och får prata om fotboll. Ha!

Enligt Glenn Strömberg är det på detta vis:

1. Livets goda är att få bestämma över sin egen tid.
2. Livets goda är att få bo i Italien och äta och dricka på italienskt manér.
3. Livets goda är även att få arbeta med fotboll eller en annan passion.
4. Livets goda var i 11-årsåldern just det – en helt annan passion. Bordtennis. (Glenn blev Sveriges då yngste klass I-spelare i bordtennis. Det rekordet slogs sedan av Jan-Ove Waldner. Förstås.)
5. Livets goda är nog trots allt inte att leda ett fotbollslag med allt vad det innebär och det har han heller aldrig drömt om.
6. Livets goda är att i slutet av mars åka till Västindien med 13 kompisar.

Förutom nr 4 och 6 och att jag inte bor i Italien samt att jag finner stort nöje i att coacha och att jag inte ens i fantasin har varit i Västindien, är vi inte alls olika varandra – Glenn Strömberg och jag.

_______________
Förklarande fotnot (tautologi, på min ära)
När det gällde pingiskvaliteterna, sa Glenn att det inte är så konstigt att man som 11-åring kan slå en 35-åring just i bordtennis, och att det inte var mycket att yvas över. Därav ”nej” i rubriken som även innehåller Waldners namn.

Etiketter: , , , ,

15 Reflektioner:

Anonymous Anonym skrev ...

1. Man såg ju knappt rumporna i dimman ju.

2. De har BADKAR i duschen!?

3. Vad unga alla såg ut i hockeyfrillor!

4. Bo Hansson grät...

5. Nog var shortsen kortare då än nu?

Fotbollen...? Äh, lyssnade inte på det.

24 mars, 2009 20:48  
Blogger Lotten Bergman skrev ...

Åh, jag som till och med stannade filmen för att kolla på rumporna!

Spaning: korta shorts är på väg tillbaka. Huga.

24 mars, 2009 21:50  
Anonymous Anonym skrev ...

Jaaa, korta shorts! Snyggast av allt: löparshorts med en rejäl slits!

25 mars, 2009 05:49  
Blogger Pseudonaja skrev ...

Jag minns den radiosändningen. Jag satt hemma på pojkrummet och lyssnade. En vuxen farbror gråter i radion, tänkte jag.

25 mars, 2009 07:08  
Anonymous Anonym skrev ...

This is my department!

Eftersom fotbollen var det viktigaste (och än idag hör till det viktigaste man kan tänka sig) så passa på att avnjuta den bäste spelaren jag sett: Torbjörn Nilsson. Hans framspelningar till Mats Magnusson och Dan Corneliusson är lysande. Vad gäller Glenns filmning försöker jag förtränga den.

Det var Tommy Engstrand som var i Västtyskland och grät, förresten. Gråta är en av mina sämsta grenar och eftersom jag tyckte att landslaget fick skylla sig själva fällde jag inte en tår. Dessutom är det så att med den gyllene generationen spelare är det pinsamt tydligt att Laban Arnesson var en usel förbundskapten.

Men 1985 var året då jag för evigt hatar Panathinaikos från Grekland. Jag kan i princip döma ut allt grekiskt från Aristoteles till gyroskocken runt hörnet. Vill inte prata mer om saken. Där kan vi snacka gråt och tandagnisslan! :-)

Vad sägs om wv nu då (både på svenska och engelska är det kul):

ballart

25 mars, 2009 08:20  
Anonymous Anonym skrev ...

Kan man stoppa filmen för att kolla in rumporna...?

Tänkte inte på det...

Nehej du Studioman, fotboll är inte viktigt alls! ha!

25 mars, 2009 10:34  
Anonymous Anonym skrev ...

Fotboll är kultur. Kultur är viktigt! På samma sätt som poesi kan vara skitviktigt för somliga men försumbart för mig.

25 mars, 2009 12:26  
Blogger Lotten Bergman skrev ...

Men förlååååt. Det är ju inte Bosse Hansson, det är ju precis som Studiomannen skriver Tommy Engstrand som gråter. Hur kunde jag höra så feruktansvärt fel?

25 mars, 2009 12:41  
Blogger Lotten Bergman skrev ...

I livets goda ingår förresten att ha en välfungerande blogg igen. (Dock ingår inte den punkten i Glenns lista.)

25 mars, 2009 12:49  
Anonymous Anonym skrev ...

Asså, jag håller med Herman Lindkvist som skriver att de behöver ju inte springa så mycket om målen står vid långsidorna, och så blir det mindre bråk om de får var sin boll! ;)

25 mars, 2009 14:36  
Blogger den blyga skrev ...

ab: Du får sälla Dig till Olof Lagercrantz, som efter en resa till Maos Kina kom hem och glädjestrålande berättade om att alla kinesiska fotbollsmatcher blev oavgjorda - eftersom det var förbjudet att göra ett nytt mål, tills det laget som låg under kunde reducera.

25 mars, 2009 15:52  
Blogger Pseudonaja skrev ...

Studiomannen: Torbjörn Nilsson var fantastisk. Inte nog med att han spelade bra. Han var, till skillnad från dagens stjärnor, en snäll kille också både på och vid sidan av planen. Hur många varningar fick han ihop under sin hela karriär? Jag gissar att de går att räkna med ena handens fingrar. Utvisad tror jag aldrig att han blev.

25 mars, 2009 18:33  
Blogger Plastfarfar skrev ...

Off topic och kanske borde lagts i en annan tråd (trådar är ju färskvara), men ändå:

Jag såg att SF-giganten io9.com tog upp översättningen till engelska av 'Låt den rätte komma in', en rulle som de höjer till skyarna.

Filmen är undertextad på engelska i både bioagraf- och DVD-utgåvorna, men översättningen i DVD-versionen är uppenbarligen påver jmf biografversionen. Läs här.

Kör man inte samma texter på bio som på DVD?

25 mars, 2009 19:16  
Blogger Lotten Bergman skrev ...

Plastfarfar -- så är det. Vilket ju verkar helt snurrigt. Om en bra översättning är gjord, skulle man ju kunna tänka sig att den duger. Det kan ha med rättigheter att göra.

Sedan är det faktiskt så att man inte undertextar på samma sätt på bio och tv. Texterna ligger kvar olika länge i bild, t.ex.

(Off topicämnen är ju trevliga när de är ... eh ... just det, trevliga.)

25 mars, 2009 22:27  
Anonymous Anonym skrev ...

Jag har träffat Torbjörn Nilsson många gånger. Trots att han är precis lika snäll och trevlig som du beskriver kan jag knappt andas i hans närhet. Han gjorde 331 mål på 436 matcher i den blåvita tröjan och jag såg säkert 80 av de målen på plats. Jag räknade aldrig, men det var många.

Totte har såklart fått kort någon gång. Men det kan inte ha varit många. Jag kan ta reda på det.

26 mars, 2009 07:22  

Skicka en kommentar

<< Home