Strumpor, skålar och kakel samt lättja
Aldrig att någon annan än jag fick städa mitt rum när jag var tonåring.
Aldrig att någon annan ville städa mitt rum när jag var tonåring.
Aldrig i livet att jag skulle få för mig att städa mina tonåringars rum.
Ni förstår principen? Det handlar om dels uppfostran, dels integritet.
– Lättja! säger vän av ordning säkerligen.
– Men hur står du uuuuut? kanske någon annan undrar.
– Bah, det där med att curla sina barn är en överdrift, protesterar nog någon.
Ptja, alla får väl göra som de vill. Dessutom är ju de fem barnen här hemma så rörliga vad gäller sovplatserna, så man vet ju liksom inte vem som har stökat till var. Och förresten är det inte så himla stökigt. (Ok, det beror på vad man jämför med.)
Men ... plötsligt var Sjuttonåringens/Den djefla mannens strumpor väldigt få. (Japp, de delar strumplåda.) Strumpor äts ju inte upp av tvättmaskiner vad alla än säger. De kan tappas på väg till eller från träningen och glömmas i ett av alla omklädningsrum eller till och med glida av under en orienteringstävling, men tvättmaskinens matsmältning är än så länge lite för primitiv. Sedan kan strumpor förstås gå vilse och hamna i Nioåringens pysselskåp och där förvandlas till en Socktant, en snögubbenäsa eller en barbiestrumpklänning. Men där var de inte.
Jag tog på mig skyddsutrustning och gav mig in i Sjuttonåringens rum ... som såg perfekt ut! På ytan ...
Strumporna som låg ihopkorvade under sängen.
När strumporna ovan var ordentligt dokumenterade och slängda i smutstvätten, slog det mig att även filskålarna i köket hade blivit få till antalet. Kunde det vara så att ... kanske ... jo.
Skålarnas innehåll var mumifierat och luktade inte ett dugg.
Fotnot:
Om ni undrar över de kaklade väggarna, så är det inte alls konstigt. Rummet var kök när vi flyttade in, och jag fick inte bort plattorna hur jag än bankade och slog. Jamen kunde inte panelen fått gå upp till hyllan istället? Jo, men de där panelbrädorna var ju så fint målade och färdigsågade och på extrapris och ... jag oooorkade inte.
– Lättja! säger vän av ordning säkerligen.
Japp, se där slöts en cirkel.
Aldrig att någon annan ville städa mitt rum när jag var tonåring.
Aldrig i livet att jag skulle få för mig att städa mina tonåringars rum.
Ni förstår principen? Det handlar om dels uppfostran, dels integritet.
– Lättja! säger vän av ordning säkerligen.
– Men hur står du uuuuut? kanske någon annan undrar.
– Bah, det där med att curla sina barn är en överdrift, protesterar nog någon.
Ptja, alla får väl göra som de vill. Dessutom är ju de fem barnen här hemma så rörliga vad gäller sovplatserna, så man vet ju liksom inte vem som har stökat till var. Och förresten är det inte så himla stökigt. (Ok, det beror på vad man jämför med.)
Men ... plötsligt var Sjuttonåringens/Den djefla mannens strumpor väldigt få. (Japp, de delar strumplåda.) Strumpor äts ju inte upp av tvättmaskiner vad alla än säger. De kan tappas på väg till eller från träningen och glömmas i ett av alla omklädningsrum eller till och med glida av under en orienteringstävling, men tvättmaskinens matsmältning är än så länge lite för primitiv. Sedan kan strumpor förstås gå vilse och hamna i Nioåringens pysselskåp och där förvandlas till en Socktant, en snögubbenäsa eller en barbiestrumpklänning. Men där var de inte.
Jag tog på mig skyddsutrustning och gav mig in i Sjuttonåringens rum ... som såg perfekt ut! På ytan ...
Strumporna som låg ihopkorvade under sängen.När strumporna ovan var ordentligt dokumenterade och slängda i smutstvätten, slog det mig att även filskålarna i köket hade blivit få till antalet. Kunde det vara så att ... kanske ... jo.
Skålarnas innehåll var mumifierat och luktade inte ett dugg.Fotnot:
Om ni undrar över de kaklade väggarna, så är det inte alls konstigt. Rummet var kök när vi flyttade in, och jag fick inte bort plattorna hur jag än bankade och slog. Jamen kunde inte panelen fått gå upp till hyllan istället? Jo, men de där panelbrädorna var ju så fint målade och färdigsågade och på extrapris och ... jag oooorkade inte.
– Lättja! säger vän av ordning säkerligen.
Japp, se där slöts en cirkel.
Etiketter: ordning, tonåringar
28 Reflektioner:
Bra, nu har vi slagit fast att det heter ihopkorvad. Jag fick nämligen utstå en del hån från min familj när jag satte en lapp på tvättkorgen med texten: "Korva inte ihop strumporna när du lägger dem i tvätten." Till råga på allt kände sig artonåringen (han som kallas Korven) extra utpekad.
Tänk, "korvad" funderade jag inte ett dugg på -- däremot tvekar jag alltid när det gäller ihop/hop.
Ihopkorvad.
Hopkrupen.
Aha! Hoptjorvad! (Bara skojar.)
Ibland ångrar jag sååååå mycket mitt löfte till mina barn att aldrig blogga, flickra eller kommentera något om dem utan deras godkännande. Å andra sidan - vissa bilder vill man aldrig ha sett.
Självklart heter det ihopkorvad när det gäller strumpor, vad skulle det annars heta?
Hos oss var allting knorkeborkat i många år.
Helt underbart! Hade nyligen ett inlägg där jag dokumenterade antalet mössor, jag hittade på tioåringens hylla i skolan (10st). Strumpor har också en förmåga att försvinna i det här hemmet. Under sängarna är det så fullt av andra prylar, så där brukar inte finnas så många, men väl i den allmäna "röran". Jag är inte heller så mycket för curlande och det är sannerligen inte av lathet, utan endast av ren och skär övertygelse, så det så :)
Åh, vi kallar mellanrummet mellan ena tjejens säng och väggen för "strumpdiket". Ja, sängen har liksom en ram som gör att madrassen inte går in hela vägen till väggen - och då blir det just ett dike.
Men jag måste få fråga - hade Sjuttonåringen själv staplat filskålarna sådär snyggt och prydligt när du hittade dem? För isåfall finns det hopp! ;)
Ha. Wv blev bothell nu. Precis som tonåringarnas hem - hotell att bo på, typ? Och lite hell för föräldrarna när de ska sanera...? ;)
Jag undrade inte över kaklet utan mer vad NE och Myggans Nöjeslexikon gjorde i köket, men det var tydligen inget kök...längre.
Ja, alltså, hopkorvade strumpor under en tonårings säng ... Kalla mej snuskig, men har du inte läst Ph*il*p R*th? Iiiiih.
"Hopkorvad" blev det automatiskt. Så då måste det väl heta så.
Barnens rum städades (inte)av barnen själva. Ingenting samlades under sängarna, enär dessa befann sej två meter upp i luften och därunder stod ett skrivbord och en garderob.
"Korva ihop" heter det emellertid. Hopkorvade strumpor är väl en sak. En annan är mörka strumpor som tas av samtidigt med ljusa kalsonger; de mörka strumporna åker med i för varm tvättmaskin och innehållet i den blir så där blekt grådaskigt. Husch, tycker jag, men äldste sonen stör det inte. Han tvättar allt han äger i 60; då blir allt lite jämngrått och sen behöver han inte fundera över vilka temperatur han ska välja till olika sorters tvätt.
Heter det inte ihopknorvad..?
Korviga strumpor är strumpor som hasar ner och skrynklar sig.
Vilket är märkligt eftersom väldigt få korvar är skrynkliga. (Jaha, där slutar vi associera, tack!)
Annars är jag mest imponerad av de väldigt fina och välstädade ytorna omkring strumpor och (prydligt staplade) skålar! Dammsuget golv, torkad bänkyta... Wow!
(Ser nu att hopknorvad redan framförts av PGW. Skyndar mig att posta innan jag upptäcker att intet är nytt i min kommentar!)
Lotten, jag stirrar i vördnad och skräck på antalet korvstrumpor. Och inte blir jag mindre skräckslagen när jag ser filskålarna. Det är ju VÅRA! Jag saknar ett par senapsgula höganäsar. Och de där djupa lergodshistorierna med små utanpåliggande blåbär har vi bara två av.
Jag tycker du gör helt rätt i att inte städa din tonåringars rum. Det tycker jag både är en uppfostran, ansvars och integritetsfråga.
Min mamma slutade städa åt mig när jag var 10 år. Då började hon i stället att hjälpa mig att städa, när jag bad om hjälp och då var det mycket viktigt att vi städade tillsammans. När jag sedan blev tonåring hjälpte hon mig inte ens längre. När jag, och mina systrar, blev tonåringar så var det helt enkelt så att då skulle vi hjälpa henne att städa. Badrummet blev mitt ansvarsområde. Hjälper min mamma att städa gör jag fortfarande.
wv frågar om det är inusnes som det går att köpa dalahästar.
Dalahästar? Nu föredrar wv mings.
Nehej, nu har det ändrat sig igen och säger prophets. Huh?
Jag håller helt med om det du säger om städning av tonåringars rum! (Att det sedan passar bra ihop med min lättja är en annan sak.)
Bilden på strumporna fick mig osökt att tänka på nedanstående konstverk som ställdes ut på Bonniers konsthall i höstas:
http://www.flickr.com/photos/northofsweden/3019094243/in/dateposted/
Hur var det nu man gjorde länkar?
Wardrobe
Faktum är att skålarna (som jag tydligen har stulit av Cruella) stod precis sådär -- och Sjuttonåringen var väldigt nöjd med det och ville bygga tornet högre.
Se där, Lena har gjort en perfekt länk! (Och när man får beröm för länkeriet, vill man göra länkar fler gånger.)
Nu ska jag snickra mig ett strumpdike. Det verkar mycket praktiskt.
Min sjuttonåring bygger istället så höga/stora högar som möjligt av ursköljda mjölkpaket i diskstället.
Städa rummen får de göra själva.
Den nyss nämnda sjuttonåringen städade sitt rum minutiöst vid nyår. Eter detta ska alla av dammråttstutrotningar inte transporteras ut ur rummet utan samlas ihop i en burk.
Detta gäller ett år. Han vill kolla hur mycket smuts det blir på ett år.
Han fick inte göra motsvarande experiment med mjölkkartongerna ...
Redan för trettio år sedan infördes, inte av princip utan mer av nödvändighet eftersom jobb, tvätt och matlagning tog större delen av dygnets timmar, SEDEN att INTE städa de tonåriga barnens rum.
En av dem var mycket renlig av sig, bytte ibland kläder flera gånger per dag. De använda kläderna nedgled på golvet.
Efter någon månad eller två kunde man vid öppnandet av dörren få en kaskad av smutstvätt över sig.
Påminner mig om den där reklamen för näsdroppar som finns på TV4 nu!
Det är i alla fall praktiskt att låta besticken torka fast i skålen/tallriken. Det blir ju som ett handtag att bära i har jag sett när min tonåring då och då rensar sitt rum...
Jag måstemåstemåste samla dammråttor i en burk! Jag måste sedan analysera dem och dra finurliga slutsatser. Jag måste ha ett eget labb.
Ja! Sen kan du spara dem i burken i källaren!
Underbart! Jag trodde att det bara var i min familj som snusket under sängarna levde loppan! Här får man vara glad om de ihopkorvade strumporna ens syns bakom dammråttorna.
Ha! Jag undrar vem han lärt sig det av? såvitt jag vet är hela familjen lika duktiga på att springa ifrån filtallrikar lite här och där, för att inte tala om att lämna saker och ting framför. Jag tar härmed sjuttonåringen i försvar och tror dessutom att den djefla mannen säkert också slängt in en liten sock under sängen. Ska bli intressant att spendera natten där om en månad. Inte just under sängen dock.
Jag brukar ha en hund under sängen. När han kryper in och ut dammar han samtidigt. Mycket praktiskt.
Jag har nu beslutat mig för att tillverka smutstvättsrutschkana ner i källaren.
Ha ha vad härliga ni är allihopa med era kommentarer och erfarenheter av korvat och fastlimmade skedar som handtag och andra familjeangelägenheter!! Skrattade högt :)
Vad bra, Kerstin! (Det är meningen att alla ska skratta.)
Skicka en kommentar
<< Home