Faller en, falleralla

I Let’s dance faller tydligen deltagarna ifrån på det mest våldsamma vis med hjärn- och hjärtoperationer samtidigt som andra opereras väldigt hemligt. Jag vill inte vara mindre intressant.

Igår sa Bästisgrannen precis när jag hade lagt upp fötterna på en plastback med lego – som skavde på ena hälen – att ”nä, uppåhoppa, nu ska vi gå promenad”.

Promenaderna tar hon för att slippa snusa och mig tar hon med ungefär som en hund. Jag följer med, men hoppar sällan ystert omkring och kissar inte på några stolpar. Promenadrundan går över stock och sten, asfalt och en skogsstig som hade varit en utmärkt övningsbana för Tomas Gustafson (observera stavningen, han är med i Alfredson-Henrikson-Martinson-sällskapet). Stigen är helt nedisad.

– Oj, vad halt, sa Bästisgrannen. Vad sa du om Treblinka?
– Ja, här kan vi ju inte ta oss fram. Gå i kanten där, där i hundbajset. Apropå hund, så ...
– Ok. Men du då? Ska inte du komma till kanten?
– Jo, men jag ko...

Och så tappade jag fotfästet. Buster Keaton och Charlie Chaplin hade varit mycket imponerade. Först fläkte jag ut armarna som vore jag ett flygplan. Sedan hukade jag lite grann medan jag såg min högra fot fara fram som när man kontrollerar reflexerna och blir slagen under knäskålen av en liten läkarhammare. Hukande, på ett ben i flygposition tyckte andra foten att det var dags att fara mot skyn. Jag befann mig i hukande position - men på endast ett ben i spretande flygposition - när den andra foten tyckte att det var dags att fara mot skyn. Duns, så föll jag i en vridande rörelse så att jag med bakhuvudet skulle kunna pricka den där roten som stack upp så lämpligt vid sidan av isbanan. Klonk, sa det, och så gled jag stillsamt en meter framåt på stigen.

– Oj, nu glömde jag helt bort vad vi pratade om, sa Bästisgrannen. Du ser ut som Da Vinci-bilden.
– Tack, sa jag med förmodad hjärnskakning eftersom jag trodde att hon menade denna:

Mona Lisa hade halkat omkull tidigare på dagen och led av nackspärr.

Men det var ju den här, förstås:

Förutom mittpartiet är det rätt likt mig.

Nu till min intressanta åkomma: jag mår alldeles utmärkt och har inte ont i svanskotan eller ens bakhuvudet ... men jag kan inte göra sit ups. Då får jag plötsligt extremt ont i nacken och halsen. Amputation eller hemlig operation? Hallå, alla löpsedlar som skriker ut tips om fotsvamp och nageldiagnoser – jag är jätteintressant!