Lögn och förbannade SJ
Igår på väg mot Stockholm sa det pling plong (det knastrar inte längre) i högtalarna på tåget.
– Ja nu är det så att vi inte kommer närmare Stockholm än Södertälje Syd. Södertälje Syd. Det beror på elfel i Älvsjö. Älvsjö. Tyvärr kan jag inte ge närmare besked än så. Vi kommer alltså att på obestämd tid stanna i Södertälje Syd om ungefär en kvart. Södertälje Syd.
Runt omkring mig stönade de luttrade pendlarna – men inte särskilt mycket. När vi väl kom fram till Södertälje blev det lite mer action. Mobilerna åkte fram. Allas mobiler.
– Tjena, Ulrika här. Vi sitter fast i Södertälje Syd. Får se när jag kommer.
– Johan. Säg till Peter att jag kommer så fort jag kan, men det står helt stilla här. Mhm, S-tälje.
– Duuuu. Tycker du att jag ska sitta kvar eller gå av och ta ett tåg hemåt igen?
Efter blott tre minuters väntan kom ett nytt plingplong om att nu var elfelet fixat, men att det skulle ta ett tag innan vi kom fram till Stockholm eftersom vi satt fast i ”köbildning”. Denna ”köbildning” gjorde att sträckan Södertälje–Stockholm tog nästan 30 minuter –men vi tog oss i alla fall framåt. Under hela tiden var mobilerna igång.
Och alla ljög!
– Tjena. Ja, vi sitter fast i S-tälje. Elfel.
– Hej, vi satt fast jääääähääääättelänge i Södertälje, och nu kryper vi fram.
Just då susade vi fram i säkert 150 km/h.
– Vet inte när jag kommer att komma fram. Ingen säger något. Jävla SJ.
– Kan vi skjuta på mötet till i eftermiddag? Vi kommer nog att sitta här ett bra tag.
Just då susade vi fortfarande fram i säkert 150 km/h.
– Hej, det är jag. Jag kommer att bli sen. Nej, vi sitter fast.
– Nä, helt stilla. Folk här är jätteirriterade!
Vi susade fortfarande fram i säkert 150 km/h och ingen var särskilt irriterad.
Det här har jag varit med om tidigare. En gång var det en ung kvinna som fastän tåget for fram med ordinarie hastighet bedyrade att vi hade drabbats av ett signalfel.
– Ja, vi har stått stilla i en timme nu, sa hon.
Men detta sa hon precis när plingplonghögtalarens automatiska röst avslöjade detta:
– VI ANLÄNDER OM TVÅ MINUTER TILL STOCKHOLM, VILKET ÄR TÅGETS SLUTSTATION.
Hon slog handen snabbt över pratdelen på mobilen och var tyst. Den i andra änden sa något. Kvinnan svarade:
- Nej. Jag vet. Förlåt. Jag tänkte bara sätta mig på Centralen och läsa en stund. Sorry. Vi ses hemma.
– Ja nu är det så att vi inte kommer närmare Stockholm än Södertälje Syd. Södertälje Syd. Det beror på elfel i Älvsjö. Älvsjö. Tyvärr kan jag inte ge närmare besked än så. Vi kommer alltså att på obestämd tid stanna i Södertälje Syd om ungefär en kvart. Södertälje Syd.
Runt omkring mig stönade de luttrade pendlarna – men inte särskilt mycket. När vi väl kom fram till Södertälje blev det lite mer action. Mobilerna åkte fram. Allas mobiler.
– Tjena, Ulrika här. Vi sitter fast i Södertälje Syd. Får se när jag kommer.
– Johan. Säg till Peter att jag kommer så fort jag kan, men det står helt stilla här. Mhm, S-tälje.
– Duuuu. Tycker du att jag ska sitta kvar eller gå av och ta ett tåg hemåt igen?
Efter blott tre minuters väntan kom ett nytt plingplong om att nu var elfelet fixat, men att det skulle ta ett tag innan vi kom fram till Stockholm eftersom vi satt fast i ”köbildning”. Denna ”köbildning” gjorde att sträckan Södertälje–Stockholm tog nästan 30 minuter –men vi tog oss i alla fall framåt. Under hela tiden var mobilerna igång.
Och alla ljög!
– Tjena. Ja, vi sitter fast i S-tälje. Elfel.
– Hej, vi satt fast jääääähääääättelänge i Södertälje, och nu kryper vi fram.
Just då susade vi fram i säkert 150 km/h.
– Vet inte när jag kommer att komma fram. Ingen säger något. Jävla SJ.
– Kan vi skjuta på mötet till i eftermiddag? Vi kommer nog att sitta här ett bra tag.
Just då susade vi fortfarande fram i säkert 150 km/h.
– Hej, det är jag. Jag kommer att bli sen. Nej, vi sitter fast.
– Nä, helt stilla. Folk här är jätteirriterade!
Vi susade fortfarande fram i säkert 150 km/h och ingen var särskilt irriterad.
Det här har jag varit med om tidigare. En gång var det en ung kvinna som fastän tåget for fram med ordinarie hastighet bedyrade att vi hade drabbats av ett signalfel.
– Ja, vi har stått stilla i en timme nu, sa hon.
Men detta sa hon precis när plingplonghögtalarens automatiska röst avslöjade detta:
– VI ANLÄNDER OM TVÅ MINUTER TILL STOCKHOLM, VILKET ÄR TÅGETS SLUTSTATION.
Hon slog handen snabbt över pratdelen på mobilen och var tyst. Den i andra änden sa något. Kvinnan svarade:
- Nej. Jag vet. Förlåt. Jag tänkte bara sätta mig på Centralen och läsa en stund. Sorry. Vi ses hemma.
21 Reflektioner:
Men har du tappat nollan, eller? Det ser ju inte konstigt ut här, men i RSS-läsaren ser det jättelustigt ut.
Är "tappat nollan" liksom som "tappat en skruv" fast mer digitalt?
Vad är det som ser mysko ut?
Ursäkta min kryptiskhet. Det är ett litet o i 15o i stället för en nolla! Alla gångerna! Därför tänkte jag att nollan på tangentbordet kanske hade smitit eller nåt.
Mina nollor är små, men det är ettorna också. Och femmorna hänger ner. Ser helt normalt ut, med andra ord.
Jag ser det nu! (Och ändrade snabbt.)
Jag skrev detta på en främmande människas dator igår och mejlade till mig själv och tjoffade sedan in allt med schemalagd publicering bara sådär rakt in utan korromgång.
Kommer ni ihåg när man gjorde ändringar i blåkopian?
Ullah: Det såg helt normalt ut i min webbläsare också, men helt galet i RSS-läsarn.
Ordet webbläsare, förresten. Häromdagen lyssnade jag på en genomgång av nätbeteende. Hur man rör blicken över skärmen och hur man klickar och varför man gör det och inte. Människorna som deltog i undersökningen var ... just det: webbläsare.
Dagen räddades dock av ett oväntat möte i Centralens nedre hall. :-)
I min RSS-läsare ser det helt normalt ut. Fast du kanske har ändrat nu? Det är i så fall bra. För oss RSS-läsare, menar jag.
OM jag minns när man gjorde ändringar i blåkopior! Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår (fast det är väl ungefär 20 år sen vi blåkopiestressade med NE band 1).
Och skickade "plong" till varandras datorer (= en tidig variant av internmejl)
Jag kom just på en annan nackdel med att vara hemarbetande egenföretagare i pyjamas.
Det är svårt att skylla på kollektivtrafiken när man inte blir färdig i tid.
Då måste jag avslöja att jag inte vet vad en RSS-läsare är.
Roligt att höra såna där uppenbara lögner. Yngste sonen och jag satt och åt på Eriks Bakficka en afton. Vid bardisken satt en karl och pratade i sin mobil. Plötsligt hörde vi honom säja "Ja, jag sitter ute i Sandhamn." Sonen och jag tittade på varann, förbryllade. ??? Trodde karln att han var i Sandhamn? Eller ljög han bara? Frågorna hopade sej.
Ajaj, ändra i blåkopian är dyrt, då måste det till ny film. Morr.
/fd repromontör
Blåkopia? Vad är det? Är det sånt kul papper som man lägger under när man skriver egna kvitton?
Att säga att man är på en plats, men egentligen är på en annan. Kan står sig dyrt.
Jag har i hela mitt SJ-resande liv bara varit med om en föresning på max en timme. Annars så tycker jag att SJ för det mesta är i tid. Plus minus några ynka jätteviktiga minuter för ett enda byte vill säga.....
parnia? Är det 99 wv syftar på då?
Testing, testing ... Kommenterar från handdator I en pingishall. Här är alla bokstäver och siffror lika små och kantiga, såväl nollor som o.Nu ska jag testa att publicera kommentaren. Spänningen stiger. Ska jag äntligen bli mobil?
Grattis till mobiliteten, Howdy!
/Lotten, nybestulen på sitt mobila kontor
Japp, så gör man.
Fint och lite sorgligt. Man vill bara sätta sig lite på Centralen och läsa ett tag.
Det tycker jag man kan få.
Misswar: Om du hade citerat någon annan hade jag tagit det för en skröna. Som van pendlare hör jag till det där gänget som resignerat suckar ...
Men egen, inte på något sätt vetenskapliga, observation är att tåget går ganska hyfsat i tid utanför rusningstid men så fort det är rusningstid är det kört. Det är i och för sig sällan förseningarna är stora men när handens fingrar räcker för att räkna antalet tåg som kommit in i tid under en termin, då blir man, precis som wv föreslår, res-sned (mitt bindestreck).
De habituella lögnerna (om det nu kan heta så) ett utslag för pendlarnas sätt att försöka vända eländet till något positivt för egen del.
Va!? Jag blir verkligen uppriktigt häpen när jag hör hur folk beter sig. Hur kan man bara ljuga rakt upp och ned - och så andra människor hör det (som inte ljugandet i sig vore nog illa)? Jag begriper det verkligen inte och hade någon annan än du skrivit det så hade jag nog betvivlat sanningshalten. Det där skulle jag vilja se en vetenskaplig undersökning om!
Du har fortfarande inte hittat någon bra kommentarsfeed för din blogg, va?
Jajaja, blees (ordverifiering) you too, bloggen. ;)
Oj, kommentatorsfeed har jag helt glömt bort.
Någon som vet?
Men kryssa för uppföljningskommentarer här nedan om du vågar lämna ut mejladressen.
Skicka en kommentar
<< Home