I snarkofagen (uppdat.)
– Men sluta snarka för böveln! röt jag till min djefla man.
Han borde som en ren sympatiyttring hålla sig vaken när jag är vaken. Men icke. Han vaknade inte, han slutade inte snarka utan ignorerade mig i sin djupa sömn.
– LÄGG DIG PÅ SIDAN! vrålade jag så att grannarna förmodligen lydde mig.
Nu är det så att min djefla man är ett under av väluppfostran och servilitet när man (=jag) väcker honom mitt i natten. Men han lyfte bara på huvudet, kisade med ögonen, rynkade näsan, harklade sig och lyfte upp boken som han somnat på. Så öppnade han boken så det knastrade lite i ryggen (bokens).
Och så lade han sig på sidan. Sidan 73.
Låt mig nu bara berätta att snarksituationen inte har utvecklats till det bättre. Jag har köpt dyra medikamenter som man sprejar ner i snarkhalsen före insomnandet, jag har tvingat på min djefla man näsklämmor och jag har bytt från stora kuddar till pyttesmå platta och sedan höjt sängens huvudände med Läckbergböcker för att bara konstatera att de inte dög till snarkmedicin heller. Öronproppar till mig själv har jag försökt med, men där måste man nog ha lång inkörningsperiod – jag kan inte somna när jag hör mina egna andetag inne i huvudet. Och inte vakna när jag inte kan höra väckarklockan.
Igår efter träningen nämnde jag detta för de andra tjejerna i laget. Och si. Fem av dem sover också i gästrum eller i tv-soffa istället för i sängen bredvid sina snarkande karlar. Någon anade att den begynnande kalaskulan var orsaken. En annan trodde på snarkgener. En tredje hade en faster som fick operera bort halsmandlarna för att sluta snarka. Men väl hemma hade min djefla man svaret på snarkgåtan:
– Förlåt. Det är för att vi är jagare, som under sömnen måste skrämma iväg rovdjuren som vill äta upp vår familj.
Aha. Ok. Nu ska jag gå och leta upp och finna inspiration i Lysistrate av Aristofanes.
Uppdatering
Intressanta följder en till hälften osoven natt för med sig:
- Jag pratade nästan konstant om snarkningar i tre timmar – i morgonradion.
- Jag blev mejlledes åthutad av en man som ansåg att snarkningar icke var att skoja om.
- Jag höll på att somna vid elvasnåret och insåg att den där bilresan till Västerås inte var att tänka på och kallade därför in min privatchaufför – den snarkande djefla mannen.
- Nu förbereder jag en föreläsning om svenska skrivregler och kan se framför mig hur jag om ett par timmar faller i dvala i passagerarsätet. Snarkandes.
32 Reflektioner:
Men hallå där! Det är väl snarkarna som får flytta sig från finsängen och ligga i snarkofagen! Inte snarkoffren!
Ja just det - kan ni inte åtminstone dela på tiden på madrassen?
Ha, jag trodde att AB skrev "dela på madrassen och trodde
1) att vi skulle skära madrassen i två
2) att vi skulle sova på madrassen tillsammans.
Sedan läste jag igen. Och som snarkoffer måste jag säga att jag allt mer funderar på en friggebod eller A Room of One´s Own.
En annan trodde på snarkgener.
DET kan det inte vara i detta fall. Det manliga upphovet till snarkaren ifråga sover vid 76 års ålder fortfarande så tyst att jag när jag vaknar mitt i natten tror att han är död!
Det skulle vara från moster Ebba.
I vår familj ligger snarkandet i kvinnolinjen.
Sedan undrar jag hur man skall kunna flytta en djupt insomnad alfa-hane utan att få ryggskott?
Det tänkte jag inte på, Den Blyga. Min make var nämligen rätt lättflyttad på den tiden när vi fortfarande försökte sova i samma säng. Man bara sparkade till honom några gånger, så gick han och la sig i vardagsrummet efter ett tag. Så fungerar kanske inte alla.
Jag tycker också att snarkarna får ta sina snarkningar och gå och lägga sig i tillgängliga soffor, sängar, kökssoffor på andra ställen i huset.
Jag tror på snarkningar och anatomi. det krävs ju en del för att åstadkomma ljudet. Om det blir för jävligt så kan man sparka iväg någon till läkare och se om det är något farligt som sömnapné eller något annat som gör att vävnaden i svalget kollapsar såpass att man snarkar så förbaskat.
En chambre separé låter väl annars rätt bra så att man får sova.
Den blyga: "sover vid 76 års ålder fortfarande så tyst att jag när jag vaknar mitt i natten tror att han är död!" Låter rätt intressant men samtidigt något man borde hoppa över för sina egna nervers skull...
Åhå, vid en andra genomläsning såg jag att sängen är 120 PLUS 120 bred, inte hade måtten 120 x 120 vilket hade varit väldans trångt. Gott om plats alltså men lite väl livat när djefelsnarkandet sätter in. Min mamma snarkar så det låter som en moped säger mina barn (och ritade en teckning med ljudillustrationer av just detta till Bolibompa OCH DEN KOM IN till deras stora lycka).
Men framhärda med öronpropparna - det ÄR bara en vanesak.
Annars, eller dessutom, kan du be din djefla man sy in tennisbollar i ryggen på sovtröjan. Hans egen alltså. Om det nu är så att han faktiskt slutar snarka när han ligger på sidan.
On a more serious note är det ju heller inte bra för snarkaren att snarka så till den grad. 50 procent mindre syre på en natt, om det vill sig illa. Då får man högt blodtryck och dör i förtid, kort sammanfattat.
Öronproppar går att vänja sig vid. Lägg mobilen i sängen så kan du vakna av vibrationerna när larmet går.
Min pappa använda såna där grejer som ska utvidga näsborrarna (som är på bilderna). De finns i två storlekar, men det spelade ingen roll. Han tog ett andetag, sen sköts dom små mojängerna ut som kanonkulor och landade så långt bort från sängen som dom bara kunde.
Haha - snarkmojängsprojektiler!
Håller med Cruella: Man KAN vänja sig vid öronproppar. De har hjälpt mig mot sällskapssjuka, klagande katter på andra sidan sovrumsdörren. (Just nu håller dock den enda katten tyst och sover bredvid mig.)
Ljudet av de egna andetagen förstärks om man har täcket uppdraget till näsan. De proppförsedda öronen ska vara fria mot omgivande luft. Försök!
Som sagt, man vänjer sig vid öronproppar.
Jag har sådana på jympan, eftersom musiken är på för hög volym* för att jag ska trivas.
I början var det lite läskigt under stretch och avslappning när jag hörde mina hjärtslag, men nu hör jag dem inte längre.
*tantvarning
Jag som tänkte föreslå tennisbollarna, men det var redan uppskrivna. Så varför skriva samma sak två gånger?
Min kompis make, en f d elitsoldat, vande sig vid tennisbollarna. Inte för att sätta en spik i en desperat hustrus hopp men det finns alla sorter.
Jag har blivit utsparkad ur den äkta sängen och sovrummet eftersom det är JAG som snarkar och inte min man. Dessutom sprattlar jag (påstår han alltså) och har mindre sömnbehov, i alla fall på kvällen.
Så nu har jag egen kupé alldeles intill, där ligger hunden och jag och snarkar ikapp.
Men jag är inte ensam, jag har en körkompis som är en liten, späd och söt kvinna i 50-årsåldern som välter hela timmerlass vid vart andetag. Vid körinternaten brukar vi inrätta särskilda snarkrum, men hennes snarkningar kräver separat byggnad.
jessika:
Vadå "hoppa över?
Sedan har ju Ingrid och Görel, hoppas jag, tagit dig ur villfarelsen att snarkningarnas intensitet har med kroppsvolym att göra.
Min kompis pappa snarkar och har därför någon slags bettskena som ska hjälpa. En natt vaknade hans fru i vanlig ordning och puffade på honom för att han skulle stoppa in skenan, som han glömt. Efter mycket stök och bök gick det och alla somnade om.
På morgonkvisten gick frun och kissade och när hon kom tillbaks såg hon sin man sova gott (och tyst) på rygg -med glasögonen ordentligt instoppade i munnen!
Kanske ett tips?
Haha så extremt roligt Lotta! Min pappa har numera oxå skena, men jag har inte hört att han har tagit fel på den och brillorna än!
Snarkplåster kan rekommenderas, det tycker i alla fall min man som sover något bättre nu när jag är mindre högljudd nattetid. Fast han ger mig så skeva leenden på morgonen och kallar mig "Trolle" när han får syn på mig. Med håret på ända och näsan onormalt utvidgad ser jag tycligen ut som något slags mindre ljuvligt sagoväsen. Men det kan jag ta, om jag slipper sova i soffan.
Hur fungerar snarkplåster? Tejpar man liksom isär näsborrarna?
Tack för leendena, Lotta & Lotten!
Glasögonanekdoten var ju underbar... och jag som inte hämtat mig än från Läckbergböckerna som inte dög till snarkmedicin heller. :)
Lotta, jag vill göra en film med din kompis pappa i huvudrollen!
Eftersom jag kör med kontinuerlig rapportering om dagens uppgifter och göromål, kan jag nu meddela att jag är säkert hemkörd (även om jag för att den djefa mannen/chauffören skulle hålla sig vaken var tvungen att sjunga). Kollapsad på kökssoffan har jag av Femtonåringen serverats kanelbulle och saft.
Loppran: Jag är mycket nöjd med din formuleringsiakttagelse.
Är det bara jag som ideligen skriver knarka istället för snarka? *backspace*
Åh, det är gräsligt med snarkare. Fast. Jag undrar. Om du pallrade upp sängen... då betyder det att du har fler än en läckbergare? Men, så kan det väl inte vara, väl?
Och. Man kanske kan ta boken istället för glasögonen i munnen, även om det inte är något att bita i.
(Underbart med lottas berättelse!!)
Den blyga:
Att bli skrämd varje natt för att den man sover nära sover så tyst att man tror att personen ifråga har dött.
Råkar jag skriva saker här som återkommande sårar dig så är det inte min avsikt i akt eller mening.
Även jag är begåvad med en make som snarkar men det är han som använder öronproppar. Jag grejar inte det.
Huset är inte stort nog för ett eget rum så jag får vackert stå ut med att han snarkar. En (hård) armbåge i sidan kan möjligen få honom att vända sig om det krisar.
Å andra sidan, har han en fru (undertecknad, eller i det här fallet övertecknad?) som snurrar som en kraftöverföringsaxel i sängen på nätterna. Han pratar fortfarande om den gången jag hade gipsat ben och hela sängen hoppade varje gång jag vände mig om, vilket var ofta.
Jessica: Don't worry -- Den Blyga är varken blyg eller lättsårad!
(Min ojämna och kortfattade närvaro i kommentatorsbåset är av tillfällig art. Någon gång måååååste min simultanförmåga återvända.)
AB: Snarkplåstren trodde jag först skulle täppa till näsborrarna, vilket ju lät helt ologiskt. Men nej, de liksom spärrar upp och öppnar luftvägarna. Det finns ju till och med elitidrottare som har sådana. Doping out in the open, liksom. (Men på den djefla mannen funkade de inte.)
I min vilda jakt på en bild som visar HUR snarkplåstret ser ut applicerat, hamnade jag på apotekens snarksida och där finns följande råd:
* Prova att byta ut kudden. Om den är för stor riskerar halsen att böjas så att svalget blir trängre.
* Sov på sidan eller magen. Är du van att sova på rygg, lägg en boll i en ficka på pyjamasens rygg eller sätt på dig en mjuk ryggsäck med en stor kudde i.
* Sätt tunn kirurgtejp över munnen, så att du måste andas genom näsan.
* Prova näsutvidgare eller snarkplåster som finns att köpa på apoteket.
* Är du överviktig, försök gå ner i vikt.
* Dra ner på alkoholkonsumtionen.
* Sluta röka.
Det där med kirurgtejp över munnen verkar ju direkt livsfarligt!
Om snarkplåster sägs endast att de "sätts på näsan." HUR??
jo, med snarkplåster är det så att de består av en liten hård plastbit på vars ena sida det är klistrigt. Som ett plåster, alltså. Plåstret trycker man fast i en fin båge strax ovan näsvingarna varvid den hårda plasten gör sitt bästa för att bli rak igen. I sina tappra strävanden lyfter den upp näsvingarna ( eller snarare huden ovanför) vilket ger en mer ohindrad andning. Det funkar riktigt bra och är särskilt skönt när man är förkyld.
I alla fall för mig.
För övrigt är det inte så att vi som snarkar gör det för att vara elaka. Vi kan faktiskt inte rå för det. Det vore ju skönare att slippa och vakna mer utvilad och med mindre ont i halsen och bakom näsan.
Skicka honom till en öron-näsa-hals-doktor! Det gjorde jag efter 15 år och ett flertal försök med plåster, skenor och öronproppar.
Det visade sig att maken hade nåt konstigt brosk som täppte till ena näsborren och vips! så fick han tid till operation.
Lotta: hahaha! Jag ligger dubbelvikt!
Tack för förklaringen! Här har man suttit och försökt tillskriva vanliga plåster magiska näslyftande egenskaper. Alldeles förgäves. Lika obegripligt som rymdens krökning.
AB -- Just exakt dessa näsvingelyftare hade min djefla man tejpat på sig den gångna natten. Jag väckte och flyttade på honom sju (7) gånger. Nyss sa han:
- Vad bra de funkade, jag snarkade ju inte!
Skrnffffffff.
Skicka en kommentar
<< Home