Dagens ord: melodramatisk (uppdat. m. hår)

När man är melodramatisk är man ”överdrivet patetisk och känslosam”. När man är patetisk är man ”starkt känslosam”, på gränsen till löjeväckande. När man är löjev... ok, jag ska sluta nu.

Men stöter vi inte lite väl ofta på melodramatiska reaktioner på petitesser idag? Någon är kränkt för att hon inte ”som alla andra” har råd att åka på semester till Thailand, en annan är vansinnig för att han inte får komma senare till jobbet än alla andra eftersom hans dygnsrytm är ... som min.

Och de melodramatiska badhusbadarna! Någon blir skogstokig om hon inte får bada i badhus utan bikiniöverdel, ytterligare en badare kräver synliga kalsonger under badbrallan. Om vi känner efter är vi säkerligen kränkta om någon går före i kön, trampar på en ond tå eller får oss att köpa de där balla skorna fastän rean låg runt hörnet och lurade. Nä, skärpning. Jämför med elitidrotten:

• Fick du en skivstång i näsan stod du förmodligen på fel plats.
• Blev du omkullsprungen hade du kanske inte tränat tillräckligt.
• Kom du allra sist kanske du hade motvind.
• Gjorde du en riktigt ful tackling och fick gult kort så var det nog trots allt ditt eget fel.

(Nu ska ni inte tolka mig bokstavligt. Livet är inte en idrott, jag vet.)

Ett melodrama var i den antika teatern som en tragedi – fast med lyckligt slut. (Ni vet när en amerikansk film har ett lyckligt slut och är jättemesig och alla tycker att den skulle ha slutat sorgligt istället eftersom det ju är bättre? Jahapp, samma sak: det är bättre att vara tragisk än melodramatisk. Va? Stämmer inte min logik? Äh.)

Mitt favvo-melodrama.

Att jag kom att tänka på detta är för att jag idag i radion ska intervjua Brolle Jr – han som har en Elvis-röst, men konstig frilla och kanske rentav dåliga rådgivare. Jag anser att han sjunger såpass väl att han inte behöver vara så melodramatisk. Eller ha konstig frisyr, för den delen. Kommer jag att våga säga det? Vet inte.

Uppdatering
Jahapp. Jag hann inte prata om melodramatisk sångstil. Han sjöng ”In the Ghetto” för bara mig och tittade djupt in i mina glittrande ögon och inte ens särskilt ful i håret var Brolle Jr. Om han förut såg ut så här, liksom:

%:-o

Så såg han idag mer ut så här, liksom:

§:-D

(Mamma: det där här ovan är ”smileysar”. Man lägger huvudet åt vänster och ser då ett stiliserat ansikte.)

Ja just det. Apropå hår.

Jag har petat på de där mycket vita kalsongerna och nästan klämt på den där mycket magra magen. Kan jag månne få alla gäster att klä av sig och visa tatueringar?