Varför jag inte är scout
1. Jag råkade i morse slinta med handen i ett skåp med oljor och vinägrar. Skvomp, for flaskorna i golv och ansikten. Den allra busigaste var äppelcidervinägern, som lade sig och sprack ovanpå brödrosten.
Tack, tack. Dripp, dropp, med tops torkar man bäst insidan av en brödrost. (Fly mig genast alla matnördars historier om missöden, skärolyckor och tappade saltkar i köket!)
2. Igår kväll lade jag mig tillrätta i en soffa med en fjärrkontroll under hakan. Dock måste man när man ska byta kanal lyfta fjärren och hålla den högt, högt, armar uppåt sträck ovanför huvudet. (Jag tror att vågorna har blivit krusiga, teven är från anno dazumal.) I den ställningen tappade jag fjärren (som ju pga. tevens ålder inte är direkt liten) rakt ner på min egen näsa. Så sällan som jag har näsblod, var det säkert på tiden.
Tack, tack. Dripp, dropp, bomullstuss åppi näsan. (Intressant, vilka teve-relaterade olyckor möts man av om man jobbar på akuten?)
3. En gång när jag i åttaårsåldern var på scoutläger, sov jag rakt under en takläcka. Dripp, dropp. Tortyr. Det kunde jag ju inte blogga om, så det är förstås än idag ett trauma för mig. Knyta knopar, göra upp eld och leda gamla tanter över gatan? Nej, jag har glömt allt.
---
Fotnot
Jag föredrar att skriva tv framför TV eller teve, men när jag nyss skulle knattra in ”tv:ns” blev det så fult.
Tack, tack. Dripp, dropp, med tops torkar man bäst insidan av en brödrost. (Fly mig genast alla matnördars historier om missöden, skärolyckor och tappade saltkar i köket!)
2. Igår kväll lade jag mig tillrätta i en soffa med en fjärrkontroll under hakan. Dock måste man när man ska byta kanal lyfta fjärren och hålla den högt, högt, armar uppåt sträck ovanför huvudet. (Jag tror att vågorna har blivit krusiga, teven är från anno dazumal.) I den ställningen tappade jag fjärren (som ju pga. tevens ålder inte är direkt liten) rakt ner på min egen näsa. Så sällan som jag har näsblod, var det säkert på tiden.
Tack, tack. Dripp, dropp, bomullstuss åppi näsan. (Intressant, vilka teve-relaterade olyckor möts man av om man jobbar på akuten?)
3. En gång när jag i åttaårsåldern var på scoutläger, sov jag rakt under en takläcka. Dripp, dropp. Tortyr. Det kunde jag ju inte blogga om, så det är förstås än idag ett trauma för mig. Knyta knopar, göra upp eld och leda gamla tanter över gatan? Nej, jag har glömt allt.
---
Fotnot
Jag föredrar att skriva tv framför TV eller teve, men när jag nyss skulle knattra in ”tv:ns” blev det så fult.
25 Reflektioner:
Jag HATAR friluftsliv. Därför har scouting aldrig varit aktuellt. Jag provade på att vara sjöscout, men höll på dö av för förfrysning tillsammans med resten av familjen. En och annan mulleutfärd blev det, men det enda minnet jag har är en analys av en spottloska -var det månne slem från en insekt?
Men, en gång tvingades jag bli salongsscout pga jobbet. (Svårt att samordna scoutkåren, när man inte är scout... fel signaler sänder det visst.)
En salongsscout bär skjorta och deltar i inomhusaktiviteter såsom gudstjänst, julfester och ledarmiddagar. Det funkade faktiskt ok, så länge jag slapp knopar och vindskydd.
Men lite friluftsliv dristade jag mig allt till: en fotoorientering i villakvarteren, samt en korvgrillning på gården. Inte illa...
Jag har allt varit skåjt en gång i tiden, men det är längesedan.
Det som inspirerade mig till denna kommentar är istället frågan om TV-relaterade skador på akuten, vilket fick mig att tänka på en otrolig historia jag fick höra av en bekant som jobbade på just akuten:
Hon fick in en patient som hade drabbats av inre brännskador i handen, efter att han byggt om sin mikrovågsugn så att han skulle kunna röra i gröten medan den värmdes.
Aj.
TV-relaterat? Nja, man brukade fordom kalla mikron för bull-TV, det får väl duga som associationsbana.
Jomen det är ju detta som är så fiffigt: man fåååååååååår relatera tv-skador till mikrovågsugnar!
(Man får även associera till Kent Asp och Bertil Torekull. Eller tumskruvar. Eller varför inte Karl XII?)
Jag hängde med Lotta, Eva och Marie till scouterna en gång när jag var ungefär åtta för att se om det kunde va nåt. Minns att vi satt i en cirkel och skanderade "sassa brassa mandelmassa". Minns att jag inte gick dit igen.
Själv är jag alltid redo. Utom den gången på ett scoutläger när jag tappade yxan och fick ett fint jack på vänster pekfinger. Senare har jag lärt mig att alla scouter har ett ärr på det fingret, försåvitt de inte är vänsterhänta då ärret istället sitter på höger pekfinger.
Jag var en gång Blåvinge men vi hade inte råd att köpa skjortan som krävdes för att jag skulle kunna bli scout (påstod i alla fall mamma då; mycket möjligt men skälet kan ju ha varit något annat, vad vet jag).
När jag gått ut gymnasiet så fick jag några scoutmärken av pappa (han hade fått dem i sin tur). Då lyckades jag köpa en scoutskjorta via en kamrat som var scout och sydde fast märkena på den. Jättekul, ända tills en annan scout påpekade att de satt på fel arm. Tablå!
Skjortan var skön att ha på sig ute och jag använde den gärna men kollade efter den incidenten att det var "scoutfritt".
Varianter på nummer ett gör jag hela tiden. Skåpet som vi har sprit i är speciellt farligt, för det sitter så högt upp att jag egentligen måste stå på en stol för att på ett säkert sätt plocka ut något därifrån, men oftast hoppar jag över stolen. Jag minns när en nyinköpt helflaska irländsk whisky (till Irish Coffee) kom farande mot mitt huvud och jag på en mikrosekund bestämde mig för att offra flaskan i stället för huvudet. När jag städade upp det hela andades jag in så mycket spritångor att det ändå inte behövdes någon Irish Coffee.
Trean får mig att tänka på skaldens ord:
Här är roligt vill jag lova
fastän lite svårt att sova
Killen som har sängen över mig
han vaknar inte han när han behöver nej.
Stellan: Berättade vännen hur man behandlar en inre brännskada?!
Och hur kommer man ens på tanken att man måste röra i gröten under tiden som man mikrar den?
Och Lotten, det där med uppskurna matnördar som bränner sig, skär sig, tappar en köttklubba på tårna. Du skulle bara veta. Det är spik i foten varning.
Det verkar komplicerat, översättarhelena, att hålla på att hoppa över en stol medans man rotar i det övre skåpet.
Själv är jag scout. Före detta scout kanske någon invänder, men en gång scout, alltid scout hävdar jag. (Som dock inte minns när jag sov i tält senast. Och det tror jag inte beror på dålig minneskapacitet.)
Jessika: En mig relativt närstående matnörd utlovar sprik-i-foten-artiklar under november.
Bästisgrannen skulle ha varit kocka här på vår maskerad i lördags. Redan när köttet skulle brynas, brände hon sig på tummen så brutalt att jag med enmetersperuk istället fick röra i grytorna tillsammans med en kvinna i flor, en man i hockeymask och en makedonsk quinna.
Cecilia N: HAHAHA! Det är ju inte konstigt att jag välter ner grejer!
Cecilia N: Även jag såg Översättarhelena som Ludmilaiskt grenslande stolsryggar.
Jag har tre (3!!!) scoutskjortor kvar från min scoutperiod, som inte tog slut förrän vi flyttade till Luleå där de hade slagit ihop scouterna med Unga Örnar i en källarlokal som jag fick astma av. Eller om det var något annat.
... scoutskjortor ... det var kul att skriva det ordet ... scoutskjortor ... scoutskjortor ...
Trettonåringen här hemma har ett yx-ärr precis som du, hakke, utan att ens någonsin ha tänkt på scouterna. Nu måste jag nog låna en knopbok (ännu ett roligt ord).
Blåvinge motsvaras förresten av de där små kaksäljande amerikanska scouterna som kallas "Brownies".
"[...] ett fint jack på vänster pekfinger. Senare har jag lärt mig att alla scouter har ett ärr på det fingret"
Den här scouten har minst två ärr på vänster pekfinger. Det värsta från när jag skulle skala näver och råkade skala med mig en rejäl bit av fingret också, ute i skogen. Varpå jag vips blev effektivt omplåstrad av fem scouter med varsitt plåster- och förbandkit. Sjuksköterskan på nästa kontroll sa att hon inte kunde gjort det bättre själv.
Scouter som hållit på ett tag blir ofta bra på sjukvård...
Jag har också ett ärr i handen. Icke scoutbaserat, men köksskåpsbaserat.
En glasassiett såg sin chans att fly när jag aningslöst öppnade skåpdörren.
Med en reaktionstid som inte kan ha varit lång tryckte jag assietten mot hyllkanten och hindrade fallet. Dock hindrade jag inte assietten att bli fd. Som tack gav den mig ett djupt jack vid höger ringfingers rot. Jag minns att jag såg nåt vitt längst in innan allt blod fyllde inte bara jacket.
Sen fick vi åka taxi till akuten för mamma jobbade kväll och hade bilen.
Sensmoral: om något kastar sig ut ur köksskåpen när du öppnar: hoppa undan!
Kollade just garderoben; scoutskjortan hänger kvar om än lite dammig. Kanske dags att lufta den igen.
Idag var bloggen till mig! Jag är annars en läsare som bara njuter av andras historier ...
1. När jag var au-pair och stod i rummet och strök familjens kläder hördes plötsligt ett enormt brak från köket, följt av porslinsskrammel i flera minuter. Jag blev så rädd att jag nästan inte vågade mig ut i köket för att se om min lady hade överlevt kraschen. Där satt hon på golvet, med lätt blodig panna, mitt i en hög av porslinsskärvor. Skåpet hade lossnat från väggen!
2. Scotskjortor har varit hett bland scouterna i flera år nu. Om ni visste så många åsikter en skjorta kan framkalla! För att inte tala om insändare och debatter! Nu är den nya skjortan här - i blågrönt och gemensam för alla förbunden. Dessutom finns nu scout-t-tröjor och scout-pike-tröjor. Förnyelse hos hundraåringen alltså.
3. I somras var vi ute med husvagnen (en gammal scout föredrar husvagn). Som ni vet regnade det nästan jämt ... och efter tre dagars regn började taket läcka. Droppet kom rakt ner i min säng, klockan 02. Jag fick lägga regnjackan över täcket för att inte bli blöt. Det värsta var att det drippade så högt att jag inte kunde somna om. Med ett badlakan ovanpå ragnjackan blev det både torrt och tyst. Det gällde bara att inte sparka för mycket!
Du... Hemma från en konferens.. Du ska veta vad jag skrev på lappen och la på tre stolar.. en på min stol längst fram i konferenslokalen och två för mina tolkar.. "RESERVERAT" !!!!! Pinsamt. Våra bordsgrannar vid middagen skojade med mig. Jag skämdes.. Ena gubben som varit busschaufför, berättade att en dam kom och frågade var "Abonnerat" gick till. Men jag sa till tolkarna att jag borde ha skrivit "teckenspråks reserverat" ! Tänkte bara om du var intresserad av sånt trams. *asg*
Jag var en gång ute på en scoutgrej och sov i kårens lindrigt impregnerade militärtält.
Det regnade. Först utanför tältet. Med tiden även inuti tältet.
Så vi spände upp en presenning och låg i bivack - inuti tältet!
Annemaj, alla kan ju inte göra så här, som ju också är en metod. :-D
Cellolina -- köksskåps trillande och inte trillande funderar jag stundom på. Men nu vet jag ... de kan alltså trilla ner? Men bara från utrikiska väggar, kanske? Please?
Hos oss är det Alva som drip-droppar. I fjärrkontrollen. Och när nån har kissat i fjärkontrollen så funkar den helt enkelt inte = vi lever med ganska få kanaler o kan inte slå över på video utan ett mindre tekniskt krig.
And now to something completely different:!
"...Så sällan som jag har näsblod, var det säkert på tiden...."
Det måste ha varit något i atmosfären i gårkväll:
Både den gamle och svågern i Ronneby uppsökte i morse sjukvården för näsblodsattacker debuterande igår!
Lotten - köksskåp ramlar bara från utländska väggar. Och vad jag inte skrev igår var att detta var andra gången! Det låter väl som om snickaren skulle behöva en vidareutbildning?
Skicka en kommentar
<< Home