Inte längre oskuld – på flera områden

Igår var det ju kanelbullens dag.

Bullar.

Hrnf. Jag ska införa basketbollens dag så att jag slipper sånt här krångel. Men igår var i alla fall första gången sedan dagen infördes 1999 som jag lydde och verkligen serverade bullar till barnen. Stackars min kanelbullsutsvultna familj! (Vilka temadagar brukar ni högtidlighålla?)

Glassar.

Men det tog inte slut där! Igår premiäråt jag nämligen Ben & Jerry-glass. (Detta är väl lika pinsamt att erkänna som att jag aldrig har varit på Gotland eller att jag har generande hårväxt i näsan, men nu är det i alla fall sagt.)

Resultat: Chocolate Fudge Brownie längst upp var sagolikt god i smaken och ljuvlig i konsistensen, medan Peace of Cake och Caramel Chew Chew smakade som ... vanlig glass. De jätteroliga namnen och det faktum att bägarna var liksom överfulla så att glassen inte fick plats i paketet var en lyckad affärsidé eftersom jag gillade det och skriver om det här. (Om Ben & Jerry kunde ge mig lite provision för denna gratisreklam så skulle jag kunna tänka mig att testa även de andra smakerna.)

Intressant formulering ur Wikipedias artikel om detta glassmärke:

”Ben & Jerry AKA Anders & Jocke har ökat försäljningen ordentligt 2007. Så de två glasskungarna ska glassa hela 2008 med sina respektive.”

In the eye of the mus.

Premiär nummer tre: vittjande av musfälla. (Kom nu inte och säg att jag är en mördare och en okänslig diktator och att Djurens Vänner kommer att slå mig på truten för detta. Vi kan bara inte ha mössen omkringspringandes i hela huset varje höst utan måste faktiskt minska på beståndet. Han behövde dessutom inte lida. Betänk att jag låter fåglarna bo kvar i skorstenen.)

Som den pälsdjursallergiker jag är, låter jag alltså alltid min make och husbonde tömma fällorna – men si, igår var han inte här. Kretsloppet och survival of the fittest fick ta hand om den döde. Hans kompisar under kakelugnen, under diskbänken och i skafferiet kommer att sammanstråla med honom under de närmaste dagarna.

Premiär nummer fyra: jag äger en handväska! (Den är visserligen en ryggsäck och rymmer en dator, men i alla fall.)

Rätt ska vara rätt: Inspirationen till handväskan kom ifrån Översättarhelena som ridderligt lånade ut sin allra minsta datorväska när jag behövde gå på förlagsparty och vara finklädd men inte ville lämna snuttetrasan datorn hemma. Den heter The Monte, men jag kallar den Kurt.

Va? Jaså? Ropen skalla: utzoomad bild på bullarna till alla?

Bullarna igen. I USA heter de Chicago Bulls.

Ok. (Jag är så bullobevandrad att jag lade ett bakplåtspapper på plåten innan jag hällde ut dem – redan det avslöjade mig väl?)