Verklighet och fantasi i USA

Det finns ju en försvarlig mängd saker och ting och företeelser här i USA som är lite annorlunda i andra delar av världen. Till exempel i Sverige. Att alla priser anges utan skatt och att man måste betala dricks är krångligt, tycker jag. (Florida och South Dakota är två stater som alltså inte någon inkomstskatt. Däremot är då den pålagda skatten på inköp då högre. Jag har frågat runt, och de flesta tror att orsaken till priser utan pålagd skatt beror på att den är olika hög i olika stater. Jag är inte riktigt nöjd med svaret; man handlar ju ofta av en person eller ett företag som själv har bestämt priset … Ah, well.)

Att man åker bil precis överallt och att man använder engångsmaterial även hemma i sitt eget kök tycker jag är miljöovänligt och slött, men tillhör ju livsstilen och säkerligen skulle amerikanerna ha en hel del att säga om vårt sätt att leva om de hälsade på oss i det stora, fula, gula knashuset. (Kalla trägolv med klackmärken och springor, skoavtagningstvånget, kniv och gaffel i händerna under hela måltiden, ickedoftande toapapper, avsaknaden av avfallskvarn i diskbänken, bilar utan AC och läsk endast på helgerna.)

Några ögonblicksbilder

Bankomat-drive thru. Det fanns redan för 25 år sedan och är himla praktiska när man kör från affär till affär. Vi tar ut $40 dollar i stöten och de räcker lääääänge. Inte för att vi inte handlar och inte för att allt är billigt utan för att vi ju betalar med kort hela tiden. Tänk att vi slipper krångla med resecheckar. (Jag reste senast på stenåldern.)

Kinamatskartonger. Jag vet inte varför jag är så förtjust i dem, men maten smakar alltså femton gånger bättre så här än på en tallrik. (Jag har med mig en oanvänd hem!)

Suicide lane. Egentligen heter de ”middle lane” och är en femte fil mellan de två som går åt ena hållet och de två som går åt andra hållet. (Ni ser pilarna?) Fem filer är alltså det normala på en vanlig gata i utkanten av centrum. Mittenfilen kör man åt båda hållen, men den används bara precis när man ska svänga vänster. Om man inte ser upp, kan man alltså plötsligt krocka front mot front med någon som också ska svänga åt vänster, men från andra hållet (mötande trafik), därav namnet ”självmordsfilen”. Och tänk att detta klarar 14-åringar med körtkort av.

Vattenpost. ”Fire hydrant.” Så fort jag ser dem, associerar jag till rörpost. Tänk om man hade sådana här med rörpost i överallt. Flaskpost skulle man också kunna ha i dem, tänker jag sedan och ser framför mig hur små flaskor med hemliga meddelanden guppar omkring i ledningarna och hoppar ut ur slangarna när brandmännen ska släcka bränder. Sedan berättar jag dessa mina tankar för närmaste amerikan, som säger att det låter som om LSD är något jag åt till frukost.

Basketkudde. Basketkudde! EN BASKETKUDDE! (Som jag köpte.)



Diner. Ser det inte mysigt ut? Man sätter sig på pallarna och beställer kaffe som Agent Cooper i Twin Peaks och ber om en paj och så kommer en tandlös gammal bonde och sätter sig bredvid och berättar sitt livs historia om hur pappan 1929 förlorade alla besparingar i börskraschen och hur de sju barnen numera aldrig kommer på besök men att Jesus hör bön och att vi alla bör be för syndarna.

Packning. Vi har nu lite problem med både vikt och plats. På bilden syns kalsonger till min djefla man, två par basketskor, färdiga pajskal, kakmixer och annat. Man får ta hem 23 kg incheckade prylar plus 5 kg handbagage. Allt vägs på en lb-våg och måste konverteras. Vi tror att vi gångrar och dividerar fel och att allt kommer att gå bra.