Tillåtet fusk?

Man måste hålla tal ibland, det måste man.
Ibland håller jag tal fastän jag blir jättenervös.
Kom igen, så himla svårt är det inte att hålla tal!

Klänningen utan min kropp.

Iklädd guldklänning är det kul att hålla tal!

På guldbröllopsfesten som vi var på igår (och, vid närmare eftertanke, fortfarande är på), slog det mig nio minuter före matens serverande att jag nog ville hålla ett tal. Ett rimmat tal. Jomenvisst, sa jag till mig själv och mumlade hjärta–smärta, dej–mej, fem–hem, hus–ljus, fot–sot ... tills jag insåg att jag inte var på särskilt fint rimhumör.

Precis som när man köper mamma Scans köttbullar eller pulverbearnaise, tog jag då en redan färdig dikt och kryddade med Piffi allkrydda. Jag kan rekommendera detta helgerån, det går snabbt!

Förlåt, Pär Lagerkvist.

Köket är vackrast när det skymmer
All den kärlek huset rymmer
ligger samlad i ett högljutt par
där en hörs över jorden,
den andre över markens hus.

Allt och särskilt brudens brutna ben känns ömt,
allt är tillagat av händer.
Herren själv utplånar fjärran väder.
Alla är – utom de som nyss åkte – nära, ingen långt ifrån.
Allt är givet
människan liksom banklån.

Allt är vårt, och allt skall ätas upp
inom kort skall allting ätas upp
Utom förkläden, barnen, marken där vi går.

Vi skall vandra —
tillsammans, utan villospår.

Idag invaderar vi Danmark. Jag ska ställa mig på Kronborg och säga ”Alas, poor Yorrick”, ”Gräsligt, gräsligt, oförmåttan gräsligt” och ”Nä nu ska jag ha mig en pølse”.

Uppdatering. Glass, pølse, ett stängt kloster, ett stängt Kronborg och ett nageltrång senare: ”oj, vad alla röker i Danmark, mamma!”. Ljuvliga Danmark, giv mig en øl.