φ är även en premiss i argumentationsanalys
Redan för fem år sedan började jag längta till pensionen. Jag, som inte ens jobbar i en gruva i England eller har utslitna leder, har mage att klaga?
– Jamen om det är så jobbigt skulle du inte ha skaffat fem barn!
– Jaha, och hur har du tid att blogga, va? Va? Va?
– Och varifrån tror du pengarna till pensionen kommer?
– Buhuuuu, stackars, stackars välfärdsmänniska.
– Dagens i-landspr...
Nej, jag ska verkligen inte klaga. Men på samma sätt som jag längtar till att få göra en resa till New York eller bara bada i Borsöknasjön, längtar jag efter att få vara lite mindre splittrad.
Idag ska jag
Håll andan och i er nu.
Det jag ju egentligen längtar efter ... är ju att få vara hemmafru. Förlåt.
En lanthusmor. Ur Hemmet och vi – en bok om liv och arbete (1953).
Så var det sagt. Jag vill bli hemmafru när jag blir stor. Jag vill ta hand om hus och hem. Kedja fast mig vid en skampåle, häng ut mig och låt JämO kasta ruttna ägg på mig.
-------------------
Bloggöl ikväll!
– Jahadu, så du har tid att förlöpa hemmet och lämna dina barn vind för våg för att gå på puben?
– Ja, precis som gruvarbetarna i England gjorde. Mormor tar hand om barnen.
– Just det, du utnyttjar den äldre generationen som svart arbetskraft!
– Jajamensan! Skål!
– Jamen om det är så jobbigt skulle du inte ha skaffat fem barn!
– Jaha, och hur har du tid att blogga, va? Va? Va?
– Och varifrån tror du pengarna till pensionen kommer?
– Buhuuuu, stackars, stackars välfärdsmänniska.
– Dagens i-landspr...
Nej, jag ska verkligen inte klaga. Men på samma sätt som jag längtar till att få göra en resa till New York eller bara bada i Borsöknasjön, längtar jag efter att få vara lite mindre splittrad.
Idag ska jag
- röntga den krånglande käken
- gå på kvartssamtal
- skriva två kåserier
- dammsuga i alla fall undervåningen
- sätta nytt blixtlås i ett par favoritjeans (jädrar, måste hämta symaskinen som varit på lagning i flera veckor)
- våga köra Bilen Utan Bensin till macken
- redigera tre försäkringsbolagstexter
- handla mat (15 liter mjölk och 10 liter fil och sånt, ni vet)
- ragga deltagare till våra kurser i maj (kom, alla bloggläsare, kom!)
- förbereda kvällsmaten (varken min djefla man eller jag är hemma ikväll)
- (faan) hänga den där tvätten som var klar redan igår morse.
Håll andan och i er nu.
Det jag ju egentligen längtar efter ... är ju att få vara hemmafru. Förlåt.
En lanthusmor. Ur Hemmet och vi – en bok om liv och arbete (1953). Så var det sagt. Jag vill bli hemmafru när jag blir stor. Jag vill ta hand om hus och hem. Kedja fast mig vid en skampåle, häng ut mig och låt JämO kasta ruttna ägg på mig.
-------------------
Bloggöl ikväll!
– Jahadu, så du har tid att förlöpa hemmet och lämna dina barn vind för våg för att gå på puben?
– Ja, precis som gruvarbetarna i England gjorde. Mormor tar hand om barnen.
– Just det, du utnyttjar den äldre generationen som svart arbetskraft!
– Jajamensan! Skål!
28 Reflektioner:
Jag har heller inga problem med att vilja vara hemmafru. Och min man vill hemskt gärna vara hemmaman. Så då jobbar vi båda två, för rättvisans skull. Öh.
Nej. Grejen är att jag inte vill vara hemmafru HELA TIDEN. Bara när jag är så där splittrad som du är idag. Och jag gissar att blixtlåset förblir osytt.
Jag känner en (jodå) hemmafru.
Eller, hon VAR hemmefaru i fem år, sedan fick lappsjuka och började arbeta.
Men när hin VAR hemmafru var hon stolt som en tupp (?) och beräöttade för alla at hon var en lycklig hemmaru.
Go for it.
Du kanske kan få nåt bidrag...?
Men jag har baciller på tangenterna, syns det?
Bidrag, Sandra! Ja, kvinnofrigörelseförnedringsbidrag!
Cruella: Blixtlåset kommer att förbli osytt och symaskinen ohämtad.
Men du Lotten av alla de grejer på din lista, vad skulle du inte behöva göra om du var hemmafru -- eller pensionär?
Eller blir sakerna roligare att göra bara för att man är hemmafru eller pensionär?
Jag brukar inte längta efter att vara hemmaFRU utan skulle istället vilja vara lyxHUSTRU för jag har någon idé om att då slipper man åtminstone alla de där tråkiga grejerna (för man kan betala någon annan att göra dem) och bara hänga tvätt när lusten faller på.
Som igen- en ad-assistent kan göra alla de där konstiga sakerna, eller nä, inte sy blixtlås, men det andra kanske -så kan Lotten hemmafrua sig.
Jag vill INTE bli hemmafru. Fy så tradigt. Men däremot hade jag gärna vart miljonär så jag inte behövt känna sån press att hitta jobb nu. Sjukskriven är nästan samma sak som hemmafru, dock ÄNNU mindre på listan av "måsten" och när jag var hemma två veckor som det höll jag på att få krupp. Bläsch.
Jag har varit ofrivillig hemmafru i sju veckor nu och det har varit oroande lätt att anpassa sej till det livet. Jag trodde att jag skulle klättra på väggarna efter tre dagar men icke.
Det som har hänt är att jag har hunnit känna att det är trevligt att promenera med barnen till och från skolan, att det går bra att de tar med en kompis hem och leker efter skolan, att plocka undan efter frukosten i lugn och ro och annat i den vägen. Jag har tid att göra en massa saker som jag väljer att inte göra ändå för jag promenerar till svägerskan och blir bjuden på kaffe och annat onödigt. På det hela taget är hemmafrutillvaron ganska bra och jag tror att jag står ut ett tag till utan att fara illa på något allvarligt vis.
Lite jobbbsugen börjar jag bli men jag känner att jag skulle vara nöjd med lite mindre av den varan.
Men vem vill inte det? Vara en "modern" hemmafru?
Eller: Själv disponera sin tid. Det är det man vill.
Efter att ha sett bilden på hemmafrun förstår jag vad utrymmet i farmors kök var till för. Det där utrymmet med en skärbräda som satt larvigt långt ner, men som verkade kunna höjas. Att det skulle vara ett diskmaskinsutrymme kändes orimligt då huset och köket var nybyggt 1950.
Det var alltså till för att kunna sitta och jobba i köket.
Ha, jag tror inte alls att du vill vara hemmafru. Det tror du bara. Jag tror du är inne på samma spår som jag själv, nämligen en önskan om att kunna klona dig till ett par olika personer: så kunde du hålla på med basket, blogg, föreläsningar och hemmafruande utan att gå upp i atomer.
Själv vill jag för närvarande klona mig till en chefredaktör (med blogg, såklart, en takläggare (ett par dagar, bara) och en kamrer som kan deklarera och allt det där.
Avslutningsvis vill jag ge dig en klapp på axeln: det var modigt att skriva det där, inte direkt PK. Men jag tror många knegande kvinnor/mammor faktiskt känner likadant. Och kanske några män också.
Men Stellan, nu sticker jag ut hakan lite grann och tycker inte alls att det är särskilt modigt att SÄGA att man skulle vilja vara hemmafru. Jag uppfattar det, som du är inne på, mest ett uttryck för att ens tillvaro inte tillåter ett hälsosamt mått av egentid, drönande eller vad man nu vill kalla det. Men det GÅR ju faktiskt att följa sitt hjärtas röst, eller var den nu sitter, och faktiskt kliva av förvärvståget. Om man vill tillräckligt mycket - och ens partner är villig att stå för den monetära försörjningen. Problemet är snarare att det kräver en så radikal ändring av livsstil att det genast blir lite mindre intressant...
Oj, och jag som blev så glad över att få kallas modig!
Modig som en åsna!
Pnilla: Jag fick samma aha-upplevelse som du när jag såg husfrun på bilden. "Hur kom det sig att de förberedde för diskmaskin innan den ens var uppfunnen?" har jag tänkt. Och "kanske hade man isblocket där?". Samt "aha, en koja till barnen".
Egentligen borde jag väl ha nåt slags åsikt här, eftersom jag faktiskt var hemma med barnen i sex år och således kanske har varit något slags hemmafru.
Men jag nöjer mig med att be dig hälsa så hemskt mycket till alla på bloggölen! Alldeles särskilt till Ökenråttan.
Du kan få känna dig modig ändå, Lotten. Never mind me.
När jag var hemmafru i två år fick jag gjort extremt mycket roliga småprojekt. Jösses vad jag satt framför datorn då. (Hemhjälpen ingick underligt nog i hyran.)
Vi ses ikväll!
Nu har jag funderat på C:s fråga:
" ... vad skulle du inte behöva göra om du var hemmafru -- eller pensionär?"
Jag skulle sannerligen inte göra fakturor, jaga kursdeltagare eller betala moms, för dessa tre aktiviteter är jag bedrövligt oskicklig på.
Usch. Det ser ut som om jag är lösningen nära: jag vill helt enkelt inte tjäna pengar!
Fast får man göra precis vad man vill som hemmafru? Under mina 4 år som sådan, vill jag minnas att det var ett ständigt slit vid spisen och diskbaljan.
Jag vill ha en piga som gör sånt! Och så vill jag göra det jag vill.
Tro dock inte att det blir lugnt som pensionär. Du kommer säkert att ha 8-10 barnbarn som behöver barnvakt, bullar, nattning m.m. Nej, jag vet inte av egen erfarenhet, men av min mors - som blev mormor samtidigt som hon gick i pension....
Mina föräldrar har inte uppnått pensionsålder, men är pensionärer båda. Jag känner inte så många hemmafruar. Men så mycket är klart: min syster och jag gick inte en enda dag på dagis. Men det var då.
Jag kan inte lägga dessa åsikter på dig, så jag tar mina egna. Jag är ohyggligt lat och sur vad gäller dammsugning och liknande måsten. Samma gäller trädgårdsarbete. Dessutom har mitt lilla företag inte att göra varje dag, utan jag har ganska mycket tid. Då vi inte har några barn heller finns det rätt mycket tid att göra trevliga hemmamanssysslor. Men tid är relativt. Jag ligger ibland och dagdrömmer om att stiga upp tidigt och baka bröd, tvätta bilen, ha kaffepauser, hemmapyssel med allt ifrån tapetsering till sortering av papper. Jag vet att jag inte egentligen kan ta mig rätten att klaga över att jag inte har tid till detta. Tiden finns absolut, men när jag dagdrömmer så tänker jag mig in i en tillvaro där jag bara jobbar lite grann och är pysslig resten av tiden.
Jag tror inte att det är ett ålderstecken. Ej heller är det ett tecken på lathet. Jag kan absolut se mig själv i dvala i veckor, men också som en hypereffektiv make som blir rastlös av att göra ingenting. Så sammantaget tror jag att det inte är några som helst problem att fylla ut sin tid.
Och har man sedan fem barn behöver man nog inte fundera i sådana banor, eller hur?
För övrigt tycker jag att det är oerhört roligt att baka. Det visste jag inte om för fem år sedan eftersom jag knappt bakat alls dessförinnan. Vad gäller symaskinen släpper inte min fru mig i närheten, eftersom den är en dyr och kär hi-techmojäng som hon tror att jag kommer att ha sönder. Hrmpf! Jag som är så bra på att lappa och laga!
Kände att ingressen behövde en förklaring: mina föräldrars schema är rätt fullt, så viss jag förstår. Varje gång vi pratas vid (så gott som dagligen) är det alltid något på gång. Låt vara att vissa dagar handlar om att plantera om två krukväxter, men ändå.
Helst vill jag inte göra ett ι hemma, fast det fungerar ju inte. Bara vara och ρ om varandra blir nog tråkigt i längden.
Glöm inte κ nu när du ska δ i bloggöl, kan bli kyligt i kväll.
Jomenvisst!
Kalla det vad Du/Ni(pl!)
Man är mans gamman.
1. Det är tillhörighet och tillit -
gemenskap och kultur (i.e. den gamla utvidgade betydelsen odling, såväl fysisk som psykisk.)
som är lifvets mening.
2. Sedan gäller det ju att hitta ett modus vivendi så att det blir litet inkomster också...
1+2= Ett BRA liv.
Tröst: Det är Ettan som är svårast...och den har Du/Ni ju.
Se även min blogg idag i serien Exceptional woman
Kalla det vad Du/Ni(pl!) VILL.
Vill föll bort i kommentaren ovan.
PS Just nu sköljer regnet längs fönsterrutan= det regnar pengar!DS
Bli inte hemmafru!
Min mamma är det, och hon är nipprig. Förvisso kan det ju beror på hennes personlighet och inte det faktum att hon är hemmafru men jag känner ändå att jag måste utfärda en varning.
Nej! Tänk inte tanken! Låt bli!
Liten kommentar angående diskmaskinens varande.
Den första i Europa tillverkade diskmaskinen för hushållsbruk kom ut på marknaden 1929.
I mitt föräldrahem i stan fanns diskmaskin på femtiotalet. Under samma period värmde vi vatten på vedspis för att diska på landet.
På väg hem från dagis....
- Mamma, måste man bli något när man blir stor?
- Tja, man måste ju skaffa ett jobb, arbete med något...svara jag diffust.
- Jag ska bli polis när jag blir stor, säger dottern fyra år
- Jag ska bli seismiolog, säger sonen sex år
- Men vad ska jag bli när jag blir stor då?, frågar jag
- Ha! Det går ju inte - du är ju redan stor.
************************
Vid läggdags, sitter sonen på toaletten.
- Men, mamma, varför blev du inget när du blev stor?
- Inget? Men jag arbetar ju som matematiklärare, det vet du ju. Jag är ju matematiker.
- Va? vad är det?
******************************
Tack, Bengt för den briljanta kommentaren!
(Ja, tack alla ni andra också!)
Jag är så här mitt i natten uppkopplad på ett skakigt, synnerligen stulet nätverk i en lägenhet i Högdalen. Känns som att åka ånglok.
Nej, Heléne, jag ska inte bli hemmafru, för det kan jag ju inte bli. Men om jag inte hade skrivit detta idag, hade vi ju inte vetat att den första diskmaskinen kom redan 1929.
Apropå matte, Anette, så pratade vi om det nyss på bloggölen. Bildbevis kommer när min kamera har slutat sura.
Studiomannen, du måste baka min mammas godisbröd!
Äh, vilja får man väl hur mycket man vill. Och förlöpa hemmet då och då.
Det har många fördelar att jobba, även om jag inte har några barn etc., Jag har just blivit uppsagd från jobbet. Jag är arbetsbefriad med lön efter den 30 april.
Skicka en kommentar
<< Home