Nördbyn
I gårdagens kommentarer började vi på ”Historien om någon”, fortsatte via Adolf Fredriks kyrka och hamnade slutligen i Nördbyn, som kommentators-Ingela kände till.
Nördbyn ligger nära Nordbyn, men Nördbyn uttalas inte med ett sammansmält [rd] utan med ett tjockt L med tungspetsen mot gomtaket. (Kakuminalt?) Hur Nordbyn uttalas vågar jag inte chansa på.
Detta får mig osökt att tänka på när jag häromdagen fick lära mig att det finns folk som kallar Apoteket för Aboteket. [abbote:ket] Jag – som borde känna till sådant här – häpnade, gapade, sa Va? och Nähe? flera gånger.
Nu måste jag börja samla på sådana här uttalsavvikelser, eller hur? Som varande norrländsk skåning, bosatt i Sörmland, pratar jag en hemskt tråkig ickedialekt med underliga diftonginslag och intonationssvängningar på fel plats. Ett exempel:
Om det är så dimmigt att man inte ser molnen, så är det dolda moln där uppe, eller hur? Detta måste ju kommenteras, och då uttalar jag det så här:
[dållda målln]
Ibland hör jag mig säga ett inåtandat joooh istället för ja och mer än en gång har jag sagt kjol på skånska [çiol]. Däremot säger jag sällan [jah blöööööhr] på eskilstunska. (Det betyder ”jag behöver ett plåster”.)
Nu ska vi se om kommentarerna idag börjar med nördar och fonetik och slutar med ... gummistövlar? Jeansminnen? Miniräknarhölster? Amerikakoffert?
-----
Ordet nörd finns i svenskan sedan sedan 1991 och kommer av engelskans nerd (eller nurd). Jag gillar både nördar och stavningen med ö.
Nördbyn ligger nära Nordbyn, men Nördbyn uttalas inte med ett sammansmält [rd] utan med ett tjockt L med tungspetsen mot gomtaket. (Kakuminalt?) Hur Nordbyn uttalas vågar jag inte chansa på.
Detta får mig osökt att tänka på när jag häromdagen fick lära mig att det finns folk som kallar Apoteket för Aboteket. [abbote:ket] Jag – som borde känna till sådant här – häpnade, gapade, sa Va? och Nähe? flera gånger.Nu måste jag börja samla på sådana här uttalsavvikelser, eller hur? Som varande norrländsk skåning, bosatt i Sörmland, pratar jag en hemskt tråkig ickedialekt med underliga diftonginslag och intonationssvängningar på fel plats. Ett exempel:
Om det är så dimmigt att man inte ser molnen, så är det dolda moln där uppe, eller hur? Detta måste ju kommenteras, och då uttalar jag det så här:
[dållda målln]
Ibland hör jag mig säga ett inåtandat joooh istället för ja och mer än en gång har jag sagt kjol på skånska [çiol]. Däremot säger jag sällan [jah blöööööhr] på eskilstunska. (Det betyder ”jag behöver ett plåster”.)
Nu ska vi se om kommentarerna idag börjar med nördar och fonetik och slutar med ... gummistövlar? Jeansminnen? Miniräknarhölster? Amerikakoffert?
-----
Ordet nörd finns i svenskan sedan sedan 1991 och kommer av engelskans nerd (eller nurd). Jag gillar både nördar och stavningen med ö.
55 Reflektioner:
En dum en förstår inte hur sedilj-c:et uttalas. (Eller ens vad det gör där, enligt franska regler.)
Någon sorts s-igt tj-ljud?
Diftong fattar jag iaf: -io-
Eller också kan jag (efter gårdagens uppmaning) börja med att berätta hur mina barn nummer ett och tre blev till. (Helt utan samband med dagens betraktelse.) Eller också kan jag låta bli det!
Jag snackar, räcker inte det?
Däremot tycker jag det är väldigt lustigt med speciellt en av mina ungars talfel.
Liksom många mindre barn har han alla probem i världen med R.
Vissa dagar kan han inte uttala det alls och det blir stumt, andra dagar uttalas det som ett ett J och ibland ett G vilket gör att "fjöken F har gått ut fjö att Göka".
Vad man blir mobbad som när man kommer som smålänning med härstamning från Dalarna och Gotland upp till Sörmland är ens sätt att säga Skärm, duscha, lunch, moln, att säga säg och flertalet andra saker. Däremot säger jag sällan ordentligt nej, utan det blir neeech i tvättäkta alkisanda.
När jag var i åttaårsåldern hyrde min familj ett hus på Gotland. Ägarinnan var svärmor till en av mammas bekanta, och hade kommit direkt från krigets Finland (där hon alltså bara talade finska), till att bli bondmora på Gotland. 40 år senare förstod jag aldrig ett ord av vad hon sa på gotfinska. Men hon var snäll.
Talfel är roligast! Syrrans grannunge tyckte att H var en mycket användbar bokstav. "Där kommer fröken" blev således "Här kommer höken". Ofrivillig sanningssägare.
Översättarhelena: Jag tycker absolut att du ska berätta hur barn blir till!
Sedilj-c:n och andra krumelurer är hämtade från NEs sida ”Redaktionella upplysningar”.
Det är kul med talfel och missuppfattningar som står sig genom livet. Jag sa före-viiiigad i stället för för-eeeevigad (förevigad på bild) rätt länge. En karl jag träffade var övertygad om att det heter för nuvarande i stället för för närvarande. En dagmamma jag hade sa iiide när hon menade idé. "Det är ingen iiide att göra så".
... å så ska man ha NEs fontpaket installerat, förståss.
Miniräknarhölster – det hade jag på LTH. Min HP-räknare levererades med ett luddigt, fint fodral som man kunde hänga i livremmen. Eller nu ljuger jag – jag hittade det nog i en kulvert i E-huset, när vi hade labb i reglerteknik eller nått.
Var jag nördig nu?
*gläfser ivrigt*
Efter tio år i skånsk exil tog det ett tag att vänja sig av med den enda fonetiska ovana jag samlat på mig: nämligen utbytandet av ett helt vanligt uppsvenskt jaa mot det nordvästskånska jah med kort a. Numera har jag återassimilerat mig, och säger (skriker, more like it) bara JAH! när GAIS gör mål.
Abboteget, eller till och med abbeteget, åkte man för övrigt till på ön där jag växte upp.
Jag råkade visst posta mitt inlägg i gårdagens blogg. *rodnar*
Iallafall:
Jag har såsom lotten och flera andra här bott i diverse olika landsändar och har därför begåvats med en egen "hitte-på-dialekt".
(Norrland, Dalarna, Norrland, Skåne, Värmland, Stockholm, Skåne, Norrland, Skåne igen etc...)
Det lustiga är att jag gärna hemfaller åt en gammal dialekt när jag ex träffar mina släktingar från Norrland.
Och när jag återkommer till Höganäs (Skåne) från några dagars semester i Norrland blir jag häpen över hur skååååånska de låter. Åtminstone i ett par timmar innan jag vant mig igen.
Fler än jag?
Iallafall?
I alla fall!
Nu tänkte jag höra på "tråkig ickedialekt med underliga diftonginslag och intonationssvängningar på fel plats". Fast det ville sig inte alls hos SR.
Jaja, det ordnar sig nog.
Desperate housewife: Tack.
(Jag vinner helt klart kommentatorsligan -- om det hade funnits någon -- eftersom alla som skriver fel här, snabbt påtalar det i en ny kommentar och eftersom alla förr eller senare skriver en kommentar under fel inlägg.)
Men man kaaaaaaan faktiskt skriva iallafall.
Hurra Bengt, men hu dumma SR! De har dessutom glömt att uppdatera sidan med texter.
Lyssna på min dialekt.
Stellan: Men vilka är det som säger abbo/eteget? Tydligen förekommer det i nästan hela Sverige hos alla möjliga generationer och kön!
När får vi veta hur Översättarhelenas barn blev till?
Cruella: Min nuvarande Tolvåring sa också H överallt i alla ord när hon var liten:
- Hajonkongen!
- Hippi Honghump!
- Heeeemil!
AB: Närvarande och nuvarande var perfekt -- det ska jag ha som exempel på mina föreläsningar!
Nneeech, nu måste jag ut och leta mat. (Använbart citat ut "Noshörningen" av Ionesco.)
Jag härmar dialekter och blandar helt vilt. Tyvärr kan det bli lite pinsamt när jag inleder ett samtal på min egen "dialekt" (eller rotvälska) och efter några meningar omedvetet faller in i den andras dialekt. Det har hänt att den jag pratat med blivit stött...
Fördelen med denna egenhet är att jag har lätt att få till uttalet även på främmande språk.
Cecilia N: Du citerar Dunderklumpen. Det gör jag också. Ofta.
- En dum en tror att det brinner. Vad var det jag sa -- det brann. Kom, nu sticker vi och badar.
Användbart skulle det ha stått där ovan. (Måste förstås påpekas.)
Sum Sundsvallsbo är jag klart övertygad om att vi är dialektbefriade här (inom en snäv cirkel på några få kilometer från stadskärnan). Resten av landets befolkning talar med mer eller mindre lustiga dialekter. *någon som tycker att jag raljerar?* ;)
Vem har hittat på uttalslistan hos NE?
K i kär uttalar då jag inte som ch i tyskans ich!
Jag uttalar det som tj i tjära.
Klart jag citerar ur Dunderklumpen. Älskar när En dum en sjunger "En sjöman älskar havets våg!"
Min bästa vän envisas med att säga
ressigör och jag själv säger alltid shokla', ijallafall, tannkräm och kallijanka.
Min pappa som är en genomäkta Stockholmare (Ekenkis) uttalar fortfarande Ä som E vilket ju funkar bra med hans nya norska ordföråd, "Det e kosligt att keka reker, vilket e smutt kirrat om jag maser lite på frugan".
Nu ska vi se här, fonetikerna på NE ... vem gjorde uttalslistan hos NE? Av vad jag minns, blev den lite förenklad för att NE:s läsare inte skulle vara tvungna att läsa 20 p fonetik för att förstå.
Jag ska kolla.
*mumlar* ich ... kär ... tjära ... underkäääke
Efter att ha växt upp i Skåne, Australien och Dalsland flyttade jag till Stockholm med det distinkta och felaktiga (har det påpekats) uttalet ejenkligen.
Jag är ju ursprungligen västgöte (väschöte heter det!), och vi använder oss gärna av kovra-ö (eller vad det nu heter, och hur skriver man det på tangentbordet egentligen?).
Några exempel på bra ord:
Tjôta (ha, jag kom på det!)
Gôra
Åpen
Gôrbra
Och Fristad uttalas Frissta, och Fritsla uttalas Frischla.
Men här i utkanten av Stockholm kan man ju inte använda såna där bra ord...
Dialekter är hur kul som helst och det är otroligt lätt att falla in i någon annans dialekt och givetvis uppstår det då pinsamma situationer. Själv "härmade" jag min småländska svenskafröken varenda gång jag talade med henne. Jag hörde det inte själv men mina klasskamrater skämdes åt (istf) mig.
Men konstigare är att jag faller in i dialekter och brytningar då jag t ex läser intervjuer. Säg att jag läser en intervju med Mark Levengood, då hör jag i mitt huvud en tydlig finlandssvensk stämma - och det känns märkligt Jämte som jag är.
Jag ignorerar alla uppmaningar om barnalstringsberättelser och nöjer mig med att konstatera att mina barn inte kan säga duscha på ett normalt vis (jfr Icas kommentar). De säger [dyça] med cedilj och allt.
Tjärlek då? Säger du det? Eller tjänslor?
När jag pluggade mer om vårt språk för många år sen, lärde jag mig att väldigt många säger "falmskärm" - men jag har glömt vad fenomenet heter när ena ljudet påverkar det andra. Jag trodde inte det var sant, men tänk, jag har hört det många gånger sen dess.
c: men usch, vad har ni för lärare på den skolan????
Fast - mitt barnbarn deklararde för vem som ville höra på förra sommaren, att hennes mamma låg på kukhus...
Jag är uppvuxen på en ö i Bohuslän, och där säger gubbar och kärringar att de ska fara te abbeteget. Det är en dialektgrej, alltså.
Och nu har jag ju hört din dialekt åxå! Fast det var inte mycket till dialekt, ienklien. Mer rikssvenska, typ.
Cecilia n: ich uttalas ju som början av "i Kina" så rimligen är det samma ljud som i kär. Tyskans ach och doch är ju breda ljud som liknar harklingar. De flesta svenskar har suuupersvårt att skilja på tyskans olika uttal av "ch", som ju beror av vilken vokal som kommer före ljudet.
Är bra på tyska men rätt kass på fonetiska tecken, kan uttala både Besserwisser och Messerschmidt :-)
Jag lyckas inte lyssna på dig och din dialekt, fast jag annars lyssnar på SR hela tiden. De kallar dig dessutom Lotter Bergman.
Apropå små barn och talfel, så är det besvärligt när de små ska säga ficka och ck blir t. Min dotter (2½ år) säger "Lägg nappen i din fi..a". Det skulle ju kunna gå, men verkar onödigt besvärligt...
Eller som min gudson sa i samma ålder om kvinnodagen: "Är det alla fi..ors dag?" Och det är det ju!
Jag älskar dialekter! Själv tycker jag att jag pratar helt utan dialekt men brukar få höra att jag säger bland annat:
uggla(= ögla), mjulk(=mjölk)(de flesta ö byts ut mor u),tissdah(=tisdag), kädja(=kedja),
bussfachör(=busschafför) och
breve(=brevid).
Dessutom har jag ett alldeles hemskt sätt att beskriva vart någonting finns:
"Det ligger där borta bi fönstret"
I Eskilstuna hör jag inte många säga "gult", istället säger de "gurt" med ett dovt, icke-rullande r. De gör inte jag, men jag blööööhr.
Bloggblad: Assimilation. Heter det. När man hoppar falmskärm.
"gult" och "fult" rimmar helt klart på "surt" där jag kommer ifrån.
En annan assimilation (när en bokstavs uttal påverkar uttalet av en annan, närliggande bokstav) är att när jag ska säga vad jag heter, blir det:
- Lottembergman.
Vilket ju är besläktat med SR:s Lotter Bergman. Är den assimilationen progressiv, regressiv eller månne bara på absurd distans?
(Hela Nördbyn antecknar frenetiskt.)
Den torde vara regressiv. "b" i Bergman påverkar sin vänstergranne "n" som lägger sig i startgroparna för sagda "b" och blir ett "m".
Nä, nu ska jag snart hem till Nördbyn.
Jag var nog en 6-7 år när jag gick hos logoped för jag hade problem med både "r" och "l" och kallade bland annat mig själv för jojf
"jojf" låter som en wv.
Jag heter faktiskt inte Cruella om nu någon trodde det, utan delar dopnamn med Översättarhelena. Min bror (som hade för vana att köra bandtraktor i mitt hår) var kärnfull i sitt tal som liten palt. Jag hette kort och gott "Äl" ganska länge. Uttalat med det tjocka "l" som folk norr om Dalälven envisas med.
När det var dags för middag stod han på bron (se där! en dialektal användning av ett alldeles oskyldigt ord!) och hojtade: Äl! Åm! Ät!
Upptäckte precis springmask (vad säger man? hos? i? på?) min flicka. Och blev lugnad av din djefla man (hos svd), som tyckte det var ofarliga djur som eventuellt ät bra för immunförsvaret...
jag tänkte nog ändå försöka behandla...
Men alla vet väl att när man behöver plåster, då bloar man?
Dialekter är jätteroligt och intressant. Jag är västgöte, här uttalar man r på väldigt olika sätt beroende på var i ordet de finns har jag märkt, men när jag bodde i Småland "tappade" jag mina r. Jag kunde alltså säga Pääson istället för Persson. När jag flyttade tillbaka återtog jag dem med råge.
Dessutom har jag en förmåga att vända på bokstäver och stavelser, vad kallas det? Jag säger alltså jeräl och stabant.
Asså, jag läste tyska ett år för tjugofem år sen. Så jag är aspelut ingen expert. Men enligt min fröken (som jag antar var expert, numera avliden) så lät ch i ich väldigt lite.
Nu när jag sitter här och trutar med munnen och funderar hur jag säger ejengkligen så tror jag man kan beskriva tyskfrökens ch-ljud som: säg "i" och ta sedan bort stämbandsljudet.
Och det ljudet gör jag inte när jag säger kär. Det är mer tj- i det. (Utan finlandssvenskans uttalade t förstås!)
Lottalottalotta!
Mejla min djefla man på olle@bergman.com så kommer han strax med massa goda råd och anvisningar!
Springmask är enoooooooormt lätta att bli av med!
Nema problema!
Oj, Lotta, jag glömde:
Nyårsmasken.
Cecilia N: Jag håller aspelut med dig angående ich och kär -- underkäken åker fram flera centimeter i kär.
Ulrika: Jeräl- och stabantsyndromet, kan det falla i samma kategori som "pissa på tallfället"? Hur som helst borde det ha ett bra namn!
Hurra och beröm till alla Besserwissrar och Messerschmidtar!
var i sverige säger man chäfen om chefen? för det säger jag o kan inte lära mig låta bli men vill inte.. möjligen lika mkt talfel som dialekt.
Nja, nu känner jag inte till Nördbyn, den i den verkliga geografin. Däremot förstår jag utan vidare vad namnet anspelar på.
Och så trevligt att det har visat sig att jag är bekant med ett flertal av invånarna i byn i den virtuella geografin!
Språk är det bästa som finns dialekterna är kryddan i anrättningen. Jag erkänner utan omsvep (vilket konstigt ord!) att jag är en språknörd.
Nu är det bara ett uttalande kvar: Metateser.
Nu blir jag nästan besviken. 49 inlägg i debatten och ingen såg passningen från Lotten -- öppet mål: "Aboteket" säger väl varenda genomförkyld människa!
(Troligen står det väl någonstans redan och jag bara missade det.)
Apråpå dialekter:
Jag trodde (helt ärligt) till för några år sedan att hajen Rävhaj inte hette Rävhaj utan Revhaj. För det är ju det man säger: med e.
Nu kan ni gissa vilken dialekt jag pratar.
Apropå apråpå: hoppsan!
Jag ska genast maila maskexperten. Och Nyårsmasken läste jag (om) i morse när jag klädde på mig - jag vann ju faktiskt din bok!
Det finn både Revhaj (Carcharhinus melanopterus) och Rävhaj (Alopias vulpinus).
Allt för att förvirra...
R Skriverier vinner gårdagens hammock!
Nu måste jag ju skriva något nytt, hjälp, vart tar tiden vägen?
A propos apropå. Hoppsan där också.
Skicka en kommentar
<< Home