Lid idag!
Denna långfredag tänkte jag berätta om den längsta fredagen i mitt liv – när jag var tvungen att sova på en flygplats och varken hade pengar, mat, dator (alltså detta var 1987) eller vettig packning. Men så här trist blev det:
Långfredagen är alltså dagen då vi övermåttan lida skall, och det är inte mer än rätt eftersom Jesus dog för våra synder. Nu är jag ju inte särskilt syndfull, religiös eller förtjust i lidanden och tristess, så här kommer några alternativa lid-förslag. Denna långfredag kan man:
Ni ser vad lidandet av idag består i? Inte smärta, allmänna påfrestningar eller obekväma stolar, nej.
Ända till 1973 var bio, teater, dans och andra ”nöjen” stängda på långfredagen eftersom det faktiskt var förbjudet att ha dem öppna. (Naturligtvis fanns det de som bröt mot lagen och bjöd upp till dans ändå.) Ännu tidigare hade människor på sig svarta kläder och så höll de barnen inomhus, hu och usch. Idag har vi frivilligt nästan enbart svarta kläder och det är stört omöjligt att få barnen att gå utomhus.
Dessutom skulle man förr (nu talar vi inte om ”förr” som i ”70-talet” utan för längre sedan) helst äta fisk och undvika mjölk. Enligt Nationalencyklopedin (i en artikel som världens brutalaste korrläsare Jan-Öyvind Swahn skrev) avstod människor till och med från grädde i kaffet på långfredagen. När man så hade lidit av det hemska kaffet, tog husfadern fram ett nyplockat risknippe och slog sitt tjänstefolk. Även barnen kunde förstås få smaka på riset.
Med långfredagssushi tycker jag att man kombinerar fisk- och ristraditionerna finfint.
----
Vilhelm Moberg skrev ”Rid inatt” 1941. Den har nästan inget med detta blogginlägg att göra.
”Då somnade jag. Det var obekvämt. Sedan somnade jag igen. Då blev det obekvämt igen. Om axelvaddarna bara hade varit större hade jag sovit bekvämt. Men ok, det är ju långfredag idag.”
Långfredagen är alltså dagen då vi övermåttan lida skall, och det är inte mer än rätt eftersom Jesus dog för våra synder. Nu är jag ju inte särskilt syndfull, religiös eller förtjust i lidanden och tristess, så här kommer några alternativa lid-förslag. Denna långfredag kan man:
- gå omkring med smutsigt, stripigt och fult hår hela dagen utan att prata om det
- stoppa en sten i skon och gå utan att halta ... utan att berätta om ontet
- titta på ett ruskigt dåligt tv-program utan att tala om vad man tycker
- springa elljusslingan i hemlighet utan att berätta om bedriften.
Ni ser vad lidandet av idag består i? Inte smärta, allmänna påfrestningar eller obekväma stolar, nej.
Ända till 1973 var bio, teater, dans och andra ”nöjen” stängda på långfredagen eftersom det faktiskt var förbjudet att ha dem öppna. (Naturligtvis fanns det de som bröt mot lagen och bjöd upp till dans ändå.) Ännu tidigare hade människor på sig svarta kläder och så höll de barnen inomhus, hu och usch. Idag har vi frivilligt nästan enbart svarta kläder och det är stört omöjligt att få barnen att gå utomhus.
Dessutom skulle man förr (nu talar vi inte om ”förr” som i ”70-talet” utan för längre sedan) helst äta fisk och undvika mjölk. Enligt Nationalencyklopedin (i en artikel som världens brutalaste korrläsare Jan-Öyvind Swahn skrev) avstod människor till och med från grädde i kaffet på långfredagen. När man så hade lidit av det hemska kaffet, tog husfadern fram ett nyplockat risknippe och slog sitt tjänstefolk. Även barnen kunde förstås få smaka på riset.
Med långfredagssushi tycker jag att man kombinerar fisk- och ristraditionerna finfint.
----
Vilhelm Moberg skrev ”Rid inatt” 1941. Den har nästan inget med detta blogginlägg att göra.
23 Reflektioner:
Vi skojade lite med Jan-Öivinds glasögon på en Lussikal med studentsångarna. En av våra konferencierer (en av sångarna) hade ett par glasögon där vi satte några tejpsnuttar lodrätt istället för vågrätt mitt på glasen.
Och jag som ju är särskilt ledamot i AF (det ska man vara!) fick ett lockande brev häromdagen. Lundaspexarna sätter upp Bonifacius igen. Ett favoritspex!
Särskild ledamot i AF är vi väl allihopa?
(Ni som inte bor i Skåne: AF är Akademiska Föreningen.)
När det gäller spexen, har jag ett inte helt positivt förhållande till dem: jag ville jag vore man och en stjärna på scen. Istället fick jag laga mat åt dem.
Här i mellersta Sverige är man mycket mer generös med att låta kvinnfolk vara på scenen när det är spex. Och om sisådär en månad så får vi gå dit och skratta igen. (Spexet och Shakespeare på sommaren är de enda kulturyttringarna som sonen går med på utan att knota såå mycket.)
Kan Vilhelms koppling höra ihop med Ronnys Lid i natt?
På tal om påsktraditioner så är ju denna ganska märklig:
http://www.congoed.us/sweden/SWEJOKES/eastercard2001.jpg
Min dumma dator vill inte låta mig göra någon länk. *surar*
Nåja: Boelspexet rättade till det och Fia & co från Jesper förr om åren rättar nog till den här slagsidan.
Av alla dina förslag på späkningar idag, vore det sista förslaget det absolut värsta, tycker jag. Att motionera utan att andra fick veta det! Det är ju därför jag ger mig ut med mina gåstavar - för att kunna säga att jag tränar.
Späkning är ett av svenskans roligaste ord tillsammans med kväsa. Kanske har det något med ä:na att göra.
Cecilia N:s länk
Matildas fikarum: mjäkig då?
Say after me:
Späkas och kväsas i mjäkiga fjädrar, doppad i flädersaft.
Studiomannen: Det var just det. Fia & Marianne fick stråla på scenen, jag fick laga mat. (Men jag serverade 100 ryska piroger med ett tappat, gammalt plåster någonstans.)
IT-mamman: Jag måste testa gåstavar.
Långfredagarna var lååånga för i tiden,
på flygplats har jag inte testat och det var för decennier sedan jag läste Moberg.
*oj* jag som hade ett blogginlägg om mjölk, just idag... dålig tajming!
Hej, här fastas det, på svärmors begäran. Jag känner mig väldigt gammeldags trots att hon är en ytterst modern katolik. Som tur är finns det sojamjölk nuförtiden:)
Oooh. Jag har fastat en gång. Jag började när jag vaknade och slutade vid lunch. Det var helt outhärdligt.
Hela historien.
sushi är perfekt!!!
Talade med min härliga farmor idag, 95 år..hon berättade indignerat att hon och hennes bror var tvungna at varje långfredag sitta på en stol, svartklädda, och ha tråkigt, hela dan. De fick inte prata, skratta, gå ut eller överhuvudtaget knappt leva.
Någon förklaring till detta gavs emellertid aldrig - ingen i min famors släkt hade vari det minsta religiös sedan lång tid och det talades aldrig om nåt kristet överhuvudtaget - icke desto mindre skulle det sittas tyst och trist och svartklätt...hon sa at deta krav pågick långt upp efter det at hon hade gift sig 1933...idag sa hon till mig i telefon att hon hade velat ställa dem til svars och fråga varför detta absolut skulle ske!!
Själv lever jag också kvar i nån egendomlig antikverad uppfattning om at saker och ting skulle vara "stängda" på långfredagen för det var det väl en gång i tiden..eller?
I min väldigt ickereligiösa familj äts det alltid lamm till påsk, och jag finner den traditionen ytterst...barbarisk.
För övrigt har jag varit på bio i kväll.
Jag tillbringade barndomens långfredagar i Jönköping. Jönköping var då tämligen religiöst, det här var under åttiotalet. Långfredagarna var lååååååååååååååååånga för man fick inte göra någonting. Det var inget kul på teve, man fick inte springa omkring ute, allt var stängt. Nu har det tack och lov luckrats upp. Hur det är i Jönköping vet jag inte, jag har inte varit där på många år.
Jag är numera avfallen katolik, har aldrig trott mycket på lidandet som självändamål. Jag är mycket förtjust i påsken men det har aldrig varit för dess kristna traditioner. Mitt egna stora lidande just idag har varit för många punschknappar ;).
I den lilla västrebottenmetropolen jag flyttade från för tio år sedan var affärerna stängda långfredagen och påskdagen.
Mjäkig är ett bra ord. Gräslig, gräma och fadäs likaså. Ä-teorin håller nog.
Apropå liiiidanden!!!
(Jag lider nu av Plannjas fyra poängs underläge i första pausen.)
Vem hejar du på nu för ti´n???
Persilja: Bra att du frågade. Plannja såklaaaart.
När jag var barn hade jag en släkting som manade oss barn att inte hoppa och stoja (knappt leka) på långfredagen. Hon hade inga barn själv.
Allt var också stängt - det minns jag. Någonstans tror jag att saker fortfarande ska vara lite som förr, åtminstone i Den Lilla Staden som benhårt stänger allt på lördagar senast 15.00. Men icke då, de bägge centrala mataffärerna hade öppet heeela långfredagen så det var bara att springa ner och komplettera med allt man glömt: som mer ägg (märkligt nog).
Märkligt är också att jag sitter hemma med 24 omålade, icke uppätna eller ens kokade ägg.
Denna fadäs ska repareras under dagen!
Det händer att jag kan längta efter den fantastiska stillhet och tystnad som förr bredde ut sig om långfredagarna. En nästan tyst dag om året.
Något liknande den tystnaden utbredde sig också den period det inte var tillåtet att köra bil på söndagarna. Jag tror att det var i samband med Suezkrisen 1956 och körförbudet varade nog under helgerna i några månader minst.
Lady S: När jag var liten i Småland på artonhundratalet så fick man inte stoja och skratta på långfredagen. Åtminstone inte utomhus där "folk" kunde se det. Hos min bästis prästens dotter fick man inte se glad ut inomhus heller.
Skicka en kommentar
<< Home