Min första stora kärlek (Hej PUL!)

I ettan och tvåan var alla tjejer i klassen kära i Martin D. som sprang så himla fort. Vi gick på Svenshögskolan i Lund, men jag pussade cykelsadeln på den cykel vars ägare jag för tillfället gillade mest – Stefan som bodde på nr 18. (Han var till och med två år äldre!) För att smälta in, låtsades jag samtidigt att det var Martin D. som var min favorit.

I trean flyttade vi till Luleå, och i min klass gick Stenis.

Klass 4b på Bergviksskolan 1975.

Bilden är från i fyran, när jag fortfarande var kär i Stenis. Han kunde spela fiol och vi hade likadant bänkpapper med tvättbjörnar på och han jagade mig på rasterna och jag blev skolans lucia och ibland fick jag vänta på bussen utanför Stenis hus och livet var på det hela taget underbart. När jag lekte med Lisbet (som bodde ganska nära Stenis), gick vi hemåt tillsammans med honom. Stenis hyste inte alls samma känslor till mig, men det gjorde ingenting.

Och det är dit jag vill komma. Jag har varit obesvarat kär tusen och en gång (nej, egentligen om man hårdrar det bara fyra gånger), men inte olyckligt kär. Jag har suttit hemma och ritat Stenis, Mats och Stefan i röda hjärtan och jag har smugit utanför deras hus och jag har tjuvringt till dem och pussat cykelsadlar ... men inte varit ett dugg ledsen. Bästisgrannen har jag tvingat med mig på diverse spionuppdrag och ”jag bara råkade vara där samtidigt-ruscher”. Hela basketlaget tvingade coachen att göra en omväg genom Gammelstad för att jag ville se ett visst hus.

Men hela tiden bara med ett lyckligt pirr i magen.

Min djefla man, däremot! Han, han skrev brutala poem om tjejerna, han grät och led, han nästan dog för sina kärlekar som inte brydde sig om honom – och inte kunde han äta heller. Hm. Olycklig kärlek är bra mycket mer dokumenterad än den lyckliga – men obesvarade.

(På bilden – som praktiskt nog togs så att alla har solen i ögonen – är det Stenis som står tvåa från vänster i mittenraden, bredvid majjen. Jag står i blå kofta som trea från höger i mittenraden. Jag kan rabbla för- och efternamn på allihop och minns födelsedagarna för ungefär hälften, trots att jag i femman bytte skola. Stenis har jag inte träffat sedan dess.)

PUL (Personuppgiftslagen)