Jag har nästan bosatt mig på apoteket
Igår var jag på apoteket.
Sedan åkte jag till apoteket.
Vid närmare eftertanke var jag på apoteket ett par gånger förra veckan också.
Och igår var jag ju på apoteket.
Sade jag förresten att jag var på apoteket?
Bloggblad skrev nyligen om när hon var på apoteket och fick stå i kö in absurdum. But you ain’t heard nothing yet.
Fakta först: Fyraåringen är lite sjuk och behöver en dos medicin varje dag. I förra veckan höjdes dosen, och barnläkaren ”ringde in” ett nytt recept.
Det här är sannerligen ett framsteg: när receptet är inringt, finns det i elektronisk form på alla apotek i hela Sverige. Jag kan åka till Haparanda och hämta ut medicinen. Jag kan åka till Ystad och Flen och ta en sväng till Borås för att hämta ut medicinen. Jag kan förstås om jag är lite trött åka till det närmaste apoteket och hämta ut medicinen.
Not.
– Varför inte?
– Vi har inte den medicinen här.
– Var finns den då?
– Det kan jag inte se.
Jag åkte till ett annat apotek.
– Nej, det finns inget inringt recept här.
– Men det ska det finnas …? (Laaaaaamt, jag var verkligen inte i form för argumentation eller gnäll.)
Jag åkte till sjukhusapoteket.
– Neeej, här finns det inget inringt recept.
Då klampade jag upp på barnkliniken, de medicinska receptens urmoder.
– Ojojoj, sade den mycket medlidande receptionissan. Men läkaren är på påsklov och sjuksköterskan är på påskmiddag och ojojoj. Det verkar vara så att receptet är inringt, men att det inte har registrerats.
Jag ringde hem. Min djefla man lyckades då rota fram ett ännu inte utnyttjat recept på medicinen. (Tur att man är slarvig och slänger recept omkring sig som vore de konfetti.) Han ringde runt till de olika apoteken och fick napp: på ett enda ställe i vår stad fanns medicinen. Men först var jag tvungen att åka hem och hämta den gula lappen. Det visar sig nu att:
Det här blir nog bra om ett par år. Just nu lider systemet på apoteket av barnsjukdomar.
-------
Förresten. När apoteken förstatligades 1970, var samlingsnamnet Apoteksbolaget AB. Sedan 1998 heter det Apoteket AB. När man skriver om enskilda, inte namngivna apotek i största allmänhet, skriver man med gemen: apotek. När man skriver om själva Apoteket AB är det med versal. Jag borde nog ha skrivit med versal och med gemen huller om buller här ovan.
Artikeln om apotek illustreras så här i Svensk Uppslagsbok (1947). Det är från Apoteket Vita Björnen, och sådan där inredning skulle jag vilja ha hemma. Den undre bilden visar apotekets labb!
Sedan åkte jag till apoteket.
Vid närmare eftertanke var jag på apoteket ett par gånger förra veckan också.
Och igår var jag ju på apoteket.
Sade jag förresten att jag var på apoteket?
Bloggblad skrev nyligen om när hon var på apoteket och fick stå i kö in absurdum. But you ain’t heard nothing yet.
Fakta först: Fyraåringen är lite sjuk och behöver en dos medicin varje dag. I förra veckan höjdes dosen, och barnläkaren ”ringde in” ett nytt recept.
Det här är sannerligen ett framsteg: när receptet är inringt, finns det i elektronisk form på alla apotek i hela Sverige. Jag kan åka till Haparanda och hämta ut medicinen. Jag kan åka till Ystad och Flen och ta en sväng till Borås för att hämta ut medicinen. Jag kan förstås om jag är lite trött åka till det närmaste apoteket och hämta ut medicinen.
Not.
– Varför inte?
– Vi har inte den medicinen här.
– Var finns den då?
– Det kan jag inte se.
Jag åkte till ett annat apotek.
– Nej, det finns inget inringt recept här.
– Men det ska det finnas …? (Laaaaaamt, jag var verkligen inte i form för argumentation eller gnäll.)
Jag åkte till sjukhusapoteket.
– Neeej, här finns det inget inringt recept.
Då klampade jag upp på barnkliniken, de medicinska receptens urmoder.
– Ojojoj, sade den mycket medlidande receptionissan. Men läkaren är på påsklov och sjuksköterskan är på påskmiddag och ojojoj. Det verkar vara så att receptet är inringt, men att det inte har registrerats.
Jag ringde hem. Min djefla man lyckades då rota fram ett ännu inte utnyttjat recept på medicinen. (Tur att man är slarvig och slänger recept omkring sig som vore de konfetti.) Han ringde runt till de olika apoteken och fick napp: på ett enda ställe i vår stad fanns medicinen. Men först var jag tvungen att åka hem och hämta den gula lappen. Det visar sig nu att:
- Läkarna gärna ringer in recepten så att man kan hämta dem var som helst.
- Så fort man har utnyttjat denna finurlighet, raderas det elektroniska receptet även om det kan expedieras 20 gånger – man får istället en gul lapp med sig hem.
- Om man vill, kan man få ”spartjänst”, alltså så att receptet lagras elektroniskt. Man slipper då den gula lappen och kan hämta ut medicinen i Korpilombolo eller Sala.
Det här blir nog bra om ett par år. Just nu lider systemet på apoteket av barnsjukdomar.
-------
Förresten. När apoteken förstatligades 1970, var samlingsnamnet Apoteksbolaget AB. Sedan 1998 heter det Apoteket AB. När man skriver om enskilda, inte namngivna apotek i största allmänhet, skriver man med gemen: apotek. När man skriver om själva Apoteket AB är det med versal. Jag borde nog ha skrivit med versal och med gemen huller om buller här ovan.
Artikeln om apotek illustreras så här i Svensk Uppslagsbok (1947). Det är från Apoteket Vita Björnen, och sådan där inredning skulle jag vilja ha hemma. Den undre bilden visar apotekets labb!
27 Reflektioner:
och om man är på apoteket och de ej har medicinen till det inringda receptet, så måste man hämta medicinen på just det apotek man frågade på först. Det hände mig...helmysko...Tur att det inte var i Korpolombolo utan i Tuna Park. Hoppas barnet tillfrisknar fort så ni får njuta av lovet och påsken!
ojdå. jag har varit med i det där sparsystemet från början och det har funkat jättebra. det KAN iofs bero på att jag blev inlagd av mamma farmaceuten och att jag inte hämtar ut till nån annan än mig själv.
förresten är det så att jag helt har slutat fråga apotekspersonal om nånting när jag är där. jag har verkligen försökt, men det slutar ändå alltid med att jag får ringa mamma eftersom de inte har vetat eller svarat fel. och så suckar min mamma och säger "viiiisste dom inte det???". Ty mamma har alltid rätt :).
För några år sen fick jag några hiskeliga exem - såg ut som en ödla i halva ansiktet och det kliade runt ögonen så jag blev hysterisk! Lindring att smörja på skulle fås på apoteket. Iväg med receptet i handen! "Kan jag få ut två flaskor på en gång, så att jag kan ha en hemma och en på jobbet?" "Nej, det går inte. Du får bara en i taget. Häll över lite i en annan flaska." "Men dom här har så behändig pumpmojäng. Snälla!" "Nä, det går inte." "Men jag kan nu gå raka vägen till ett annat apotek och få ut en flaska till?" "Javisst." "Jamen då kan jag väl lika gärna få två här." "Nej."
Jamen å, don't even get me started om apoteket.
Försök att få ut ett recept när de skrivit ena tvillings personnummer och den andras namn.
Sen spelar det ingen roll om barnet sitter i ditt knä och uppenbarligen håller på att dö på disken. Rätt ska vara rätt och om då den receptgivande läkaren har gått hem så fanns det inte så mycket mer att göra den dagen.
YOU THINK?!
Vi gick därifrån med medicin. Det tog bara 45minuter, en väldigt sjuk och varm tvååring och en väldigt förbannad mamma.
Förresten, nu var jag visserligen inte i en källare men jag gjorde en C goes Papphammar igår, du ver som ditt videorace...
Stackars apotekspersonalen, tänker jag nu när jag har hävt ur mig. Har vi någon apotekare som läser bloggar? Någon receptarie som bloggar?
På min vårdcentral är de så vansinnigt moderna så de mejlar in recepten. Under viss pompa och ståt!
Du får inte skriva så här långa och roliga inlägg!
Jag har förut försökt skryta med att jag gör egen müsli här bland kommentarerna. Idag var det dags igen. Men eftersom vi är evakuerade från vår stambyteslägenhet till en bedårande tom, basutrustad trea så gäller det att tänka till på nytt.
Vår vanliga lägenhet har en gigantisk långpanna, helt kvadratisk på ett sätt som gör bakplåtspapperfabrikanterna förbryllade och rådlösa. Där kan grynen gosa runt i lugn och ro medan gasugnen febrilt försöker torka ut dem samtidigt som gasförbränningen avger vattenånga. Det gäller att ha tålamod.
Här i evakueringslägenheten finns en varmluftsugn. Jamen, ni förstår ju själva vartåt det barkar.
Jag får ta till tre fjuttiga, grunda långpannor, men får ändå inte plats med de gryn jag vanligtvis brukar rosta.
Strängt säger jag till sonen, tre månader, att vi inte får glömma grynen när vi sitter och läser på Lottens blogg. Han håller med, ivrigt sörplande på sina fingrar.
Naturligtvis går allt mycket snabbare än jag tänkt mig, och jag känner plötsligt en bränd doft. Snabbt! Ut ur ungen! Täck alla rostfria ytor med långpannor! Men... grynen ligger ju på varma långpannor och fortsätter att rostas... Häll ut! På något platt... en långpanna! Men alla långpannor är ju upptagna! (Nääää, säger sonen misslynt från golvplatsen i vardagsrummet.) Ut med en kökslåda! Där ligger ett durkslag i plast. Men här! Ligger en osthyvel. Och här var det tomt. Aj, det börjar brännas genom grytlappen där jag vinglar omkring i köket.
Till slut hittar jag två rostfria skålar som inte alls kan ta emot gryn från en långpanna. Slutscen: rostade havregryn över halva köket. En bränd tumme. En otrevlig doft av bränt i hela lägenheten. En skrikande son.
Och kom ihåg, allt är Lottens bloggs fel.
Jag ber om ursäkt för att jag är så vansinnit off topic och långrandig. Jag gillar Apoteket, fast inte att de har lagt av med utbytbara tandborsthuvuden.
Wow, jag undrade alltid vem som köpte de där utbytbara tandborsthuvudena! Det var alltså Orangeluvan! Är det du som köper utbytbara diskborsthuvuden också? (Heter det så förresten?)
Orangeluvan, söstra mi: Någonstans läste jag i en bloggkommenterarinstruktion att man inte ska vara
1) långrandig
2) off topic.
Pfah! säger jag. Pah! säger jag sedan. Bah! fortsätter jag eftersom jag tycker om både Pomperipossa och roliga, långrandiga, välskrivna off topic-kommentarer.
Översättarhelena: Jajamensan, visst har jag diskborste med utbytbart bosthuvud också. Jag har inga speciella känslor inför min diskborste, men jag hyser varm kärlek för mina tandborstar med utbytbart borsthuvud. Jag har t ex en röd tandborste som jag köpte 1992. Nog för att jag tycker det är lite roligt att göra saker som äcklar vanligt folk, men kom nu i håg att det bara är skaftet, som för övrigt diskas ordentligt mellan varven, som är femton år gammalt. Borsthuvudet har alltså bytts ut med jämna mellanrum. Faktum är att jag förmodligen byter tandborste oftare än gemene man, för det är ju så kul! "Snäpp", säger det. Ekonomiskt är det dock en dålig affär. Borsthuvudena är ruskigt dyra, och finns alltså numera endast på ICA. Men tänk vad mycket plast jag har sluppit slänga i soporna! Säkert motsvarande en liter olja eller så...
Imponerande! Jag klarar inte ens att köpa refillflaskor till flytande tvål, för då köper jag fel märke så att den gamla pumpen inte passar. (Har försökt.)
Efter att ha jobbat i ett läkemedelsföretag i sex år börjar jag känna mig som en expert på läkemedel och apotek. :-)Det har t.o.m. hänt att jag hjälpt andra apotekskunder. Det jag numera absolut gör är att kolla upp mediciner jag får förskrivna i Fass (fass.se).
På min vårdcentral används alltid e-recept och det har fungerat ypperligt, i synnerhet sen jag börjat be apoteket att "behålla" receptet elektroniskt. Det enda problemet för mig är att komma ihåg att förnya de recept som så att säga löper årsvis. (Allergimedicinerna t.ex. som jag återigen glömt att ordna recept till... 17 oxå)
Det är bara apoteket som med uppenbarligen har knarkpriser. Jag var därinne igår och köpte 2 gram(!!!) salva för 100 spänn. Sen köpte jag 15 osynliga plåster för 100 spänn. De räcker i fem dagar. Ahhhh!
Förresten, Lotten, så har jag varit sambo med en kille vars föräldrar hade apoteksinredning i sitt finrum...
Inredningen kom från apoteket Nordstjärnan (stavas säkert Norstiernan) och hade intarsia i form av stjärnor på alla delar.
men, har inte alla apotek (få se nu, ska det vara versalt eller gement a här) gemensam kundtjänst? 0771.... nånting så man slipper ringa omkring på alla apotek och fråga efter medicin...
Välskrivet! Apoteket (både med versal och gemen) är lätt att komma på kant med. Och varför har jag inte hittat hit förut?
Orangeluvan, DU förstår säkert min lycka i höstas när någon upplyste mig om att det finns tandborsthuvud på Ica. Jag handlar sällan där och köpte mitt tandborstskaft på apoteket. Gult. I flera år(?) har jag behövt klydda med att välja tandborste från den outsinligt stora tanborstavdelningen på Obs! Det är ju fullständigt ogörligt!
F ö har apoteken i min stad (2 st) en receptavdelning och en självbetjäningsavdelning där man betalar på respektive. (Antagligen kan man betala receptfrtt hos recepten, men jag har inte undersökt saken.) Ett flertal stolar erbjuds också. Samt vatten.
Cecilia N: Apropå a(A?)potekets stolar. Jag har en gång på apoteket satt mig på en stol som var nynerkissad. Den kissande stod snett framför mig och hade skägg ner till naveln, upptäckte jag en liten stund senare.
Tack, Josh. Du googlade idag på "apoteket", kanske?
Rigg, det där telefonnumret (0771-450 450) försökte vi med, men de sa att alla mediciner finns på alla apotek, basta.
När det gäller Nordstjärnan, stavades det redan 1924 på modernt sätt!. Ur Nordisk Familjebok (ja, Uggleupplagan och inte någon annan som jag har yrat om tidigare) i artikeln om "’instruktionsapotek":
För den händelse ingen apotekare
i Stockholm skulle befinnas villig, har K. M:t
stadgat, att innehafvaren af privilegiet å apoteket
Nordstjärnan åligger att, om det påfordras af
institutets styrelse, fullgöra de skyldigheter,
som tillhöra instruktionsapotekaren eller
kunna för honom ifrågakomma.
Stavningsreformen ägde rum 1906, hrm.
Nej, jag tittade på technorati vilka som länkade till mig. Så tråkig (och så patetiskt bekräftelsetörstande) är jag.
Apoteket Storken är det som ligger närmast oss och där har vi shoppat medicin i alla år. Lille Maken gjorde ängsliga refelktioner: "P-piller från Apoteket Storken. Kan det funka?"
För många år sedan såg jag den demoniske skådespelaren Georg Rydeberg där inne. Med sin skolade försteälskareröst sa han "Jag ska be att få en tandborste." Liten paus. "Röd."
Vad jag inte förstår är att vi ska hämta posten på bensinmacken, men vi kan inte köpa huvudvärkstabletter på Ica. Nej, mellan nio och 16 kan man få ha ont i huvudet - annars får man bita ihop och stå ut. Eller köra till Malmö, men det är man inte så sugen på i det läget.
I Lund finns ett fint gammalt apotek med fin gammal inredning, och i Nice var jag på ett apotek med guldfiskdamm under glasgolvet.
Oj, nu orkar jag läsa lite mera och kommentera. Maken har också åkt in till apoteket flera gånger de senaste tiden för halstabletter och Panodil. Någon har huvudvärk, annan har feber och en annan värk i kroppen. Jag minns vår förlovningsresa till Norrland, maken hade tagit ut visdomtand och fick äta pencillin. Han blev dålig i magen och vi stegade in på apoteket i Centrala Luleå och frågade om man kunde avbruta. farmaceout. vad heter en sån.. Hon satt och pratade med makens läkare i telefonen. Hon skrev på papper: "Läkaren säger att det går inte att avbryta behandlingen."
famiwyrv Fanimej ta mig i röven!
Förra våren slutade apoteket i stan att sälja leukoplast. Helt abrupt och utan förvarning. Jag, och säkert många med mig, var lite lätt upprörd och bekymrad.
Jag, som endast har haft ett fåtal skor utan att få skoskav, är storkonsument och har alla bredder hemma för att säkert kunna kapsla in alla hälar och tår. Vår = tid för nya skor = garanterat skoskav. Ont hade jag, tejp av annat fabrikat inköptes och jag hade lika ont ändå.
Tejpsortimentet återinfördes till hösten tack och lov.
Numer har vi apoteket light här i stan också (ett apotek där man bara kan köpa receptfritt), det är lite mysigare inrett och känns mer inspirerande att handla på om man skall ha krämer och annat.
Vänta ni bara tills ni blir DOSKUND hos Apoteket! Då har men ett doskort som alla mediciner måste föras in på, så om man mot all förmodan skulle få ett gult receptpapper, av gynekologen eller någon avart, då kan man inte bara komma och fä hämta ut det, nej, det måste föras in på doskortet vilket tar en sjuherrans tid. Deesutom, så länge någon håller på och fipplar med doskortet blir det låst och du kan inte hämta ut ett dugg! Av nånting!
När man sedan väl kommer in och ska plocka ut någon liten burk måste ens personnummer skrivas in ca tjugofemtio gånger: för att öppna doskortet, för att expediera, för att verifiera, för att verifiera en gång till, för att få ut lapparna, för att... och så vidare i all oändlighet. Jag vet inte om det är jag (som ska passa bussen) eller apotekaren (som måste knattra in alla siffrorna) som lider mest.
Det var ju faktiskt mycket värre än mina apoteksbravader som var avklarade på en liten kvart eller två...
Av mina vårdinrättningar använder de flesta också erecept. Väldigt bekvämt. Jag använder sparservice också, främst för att jag har en förkärlek för att, ehum, tappa bort saker i den allmänna röran. Det händer ibland att medicinen är slut. Då kan de välja ut ett antal andra apotek i närområdet, och som jag kan tänka mig åka till, för att hämta ut medicinen. De reserverar åt en och så hämtar man. Jag har hämtat ut medicin på sparade recept på Gotland.
Jag tycker att det funkar utmärkt faktiskt. Om jag får ge ett tips så är det att hämta all medicin på recept på ett och samma apotek. Det underlätar i längden, personalen känner igen en och det blir sällan något tjafs. Jag tar mycket medicin mot kroniska sjukdomar så att det funkar med apoteket, och det har det gjort i 99 procent av fallen, tar ner irritationen över allt annat som inte funkar. Det enda som numera inträffar är att de inte råkar ha så många förpackningar av en viss medicin som jag ska ha men jag brukar då ha tillräckligt många hemma tills de får hem fler.
Ett annat tips är att inte gå och hämta ut i sista stund. Om det då krånglar så sitter man där. Inringda recept försöker jag undvika just för det där, vilket apotek är det inringt till? Vissa faxar istället. Frågar man om inringt så är det inte det samma som faxat...
Skicka en kommentar
<< Home