Grundkurs i promenadgående

Jag är en bedrövlig promenerare. Tyvärr är jag ständigt omgiven av människor som vill promenera: min djefla man, Bästisgrannen, min mamma och annat löst folk. Jag kan sitta hemma med datorn i knät utan att göra någon skada. En kopp te. En filt. En skum lampa. En liten bit fruktkak...

– Reveeeeelj! Promenaaaaaaaaad! Upp å hoppa! Solen lyser!
– Så där hade du hojtat även om solen inte hade lyst.
– Jamen det är bra för dig att gå promenad!
– Jag mår inte dåligt, jag behöver inte må bättre.

Naturligtvis är det alltid jag som förlorar. Jag följer med. Inte för att jag begriper vad de ska släpa med mig för, jag går ju bara där och muttrar.

– Se på träden, så de sträcker sig mot himlen!
– Ja?
– Oj, vad det blåser, det riktigt biter i kinderna.
– Ja.
– Se på himlen!
– Nej.

Men nu i helgen blev det spännande: målet var den lilla bäcken som har invaderats av bävrar. De har gått fram som Paul Hogan i en djungel och huggit hej vilt omkring sig. Träden har fallit som plockepinn, som om det hade varit slagsmål i en filmsaloon, som om en varg hade huffat och puffat på en grisboning. Bävrar har verkligen dåligt ordningssinne.


Promenad, grundkurs
1. Bra skor. Ja, andra kläder också för den delen, men det hör ju mer till vanligt folkvett än en kurs.
2. Många barn. De ställer intressantare frågor än de vuxnas ”ser du himlen?” eller ”minns du sommaren?”. I brist på barn kan man ta med sig en berusad vuxen.
3. Ett mål. Annars är jag verkligen inte mycket för att sätta upp livsmål eller planera, men med ett bäverbygge i siktet är promenaden meningsfylld.


– Wow, kolla, kolla, det ser ut som nyvässade pennor!
– Varför har dom vält träden åt fel håll?
– Kan ni ställa upp er allihop så att man inte ser hur ni ser ut så att jag kan ta en bild till bloggen?
– Jag kan ställa mig i vattnet!
– Nej, då blir du blöt!
– Pappa ligger på marken!
– Ja, jag låtsas att jag är en bäver, kolla, ser det ut som om jag tuggar på trädet här?
– Uäääääärk! Pappa, gör inte så, det är ju alldeles kladdigt, akta dej!
– Är det gott, pappa, smakar det bäver?

Vad var det jag sade? Intressanta frågor kan förgylla vilken grå promenad som helst.