Hemligheten med att gå ner i vikt

Jag tänkte att jag skulle gå ner 2 kg.

Gäsp. Intresseklubben antecknar.

– Om det ändå hade varit 20 kg!
– Det där, det där med 2 kg är ju som att berätta att ”vet ni idag sitter ett av mina hårstrån i fel vinkel jämför med de andra som är parallella med varandra", vem tror hon att hon är?
– Ja, som om jag skulle gå omkring och berätta att jag har en finne bakom örat!
– Jamen du gjorde ju just det.

För så är det ju – det som är stort för mig är litet för andra – och tammetusan har jag inte en finne bakom örat också förutom då den där övervikten på 2 kg.

En dag i somras tyckte jag alltså att bikinibrallorna satt lite fulare än vanligt. De där kilona skulle få bikiniunderdelen att sitta bättre, även om det förmodligen även skulle få som resultat att överdelen satt lite sämre. Bantningspiller, dundermirakel och specialbilagor i all ära, men jag har ju förstått att träning och grönsaker är rätt metod.

Nu har jag sedan dess skippat chips och godis, hoppat över glass-varje-dag-traditionen, inte druckit vin varje dag men däremot ätit stora lass med sallad hela tiden och inte som vanligt tagit två portioner av all mat. Jag har dessutom tränat basket och sprungit slingan utan boll (uuuääääh!) och cyklat. Jag har rosiga kinder och fina muskler men mina kläder sitter inte riktigt som de ska.

Resultat: plusminusingeting. Jag har gått ner 0,0 kg och gått upp 0,0 kg. Nu sitter jag och ser hägringar med alla chipsnävar som jag har ratat.

(Och ja, rubriken skrevs förstår blott och enbart i syftet att få er att läsa ända hit ner.)