Rund under fötterna
Jag dansade barfota på ett basketgolv av trä i tre timmar igår, så idag är mina fötter på undersidan svullna som en bläcktorkare.
(Förr i tiden, förstår ni barn, så skrev man på papper med rinnande bläck. Här och där blev det små bläckplumpar på papperet, plumpar som inte sögs upp lika fort som de borde. Då antingen hällde man något på papperet – ungefär som jag häller poatismjöl på madrasser som har kissats på – eller så kunde man dutta med ett läskpapper på plumpen. Läskpapper var tjockt och sög upp vätska lika snabbt som min dammsugare suger upp gamla kebabbitar.)
Nu har jag ju aldrig i levande livet sett en sådan här bläcktorkare användas. Satte man läskpapper på den runda undersidan (vars form alltså påminner om mina fötter) och gungade den fram och åter på papperet? Och vad var det man hällde på bläcket för att påskynda torkningen?
Nu blir jag så nostalgisk att jag snart börjar yra om karbonpapperets underbara era.
(Förr i tiden, förstår ni barn, så skrev man på papper med rinnande bläck. Här och där blev det små bläckplumpar på papperet, plumpar som inte sögs upp lika fort som de borde. Då antingen hällde man något på papperet – ungefär som jag häller poatismjöl på madrasser som har kissats på – eller så kunde man dutta med ett läskpapper på plumpen. Läskpapper var tjockt och sög upp vätska lika snabbt som min dammsugare suger upp gamla kebabbitar.)
Nu har jag ju aldrig i levande livet sett en sådan här bläcktorkare användas. Satte man läskpapper på den runda undersidan (vars form alltså påminner om mina fötter) och gungade den fram och åter på papperet? Och vad var det man hällde på bläcket för att påskynda torkningen?Nu blir jag så nostalgisk att jag snart börjar yra om karbonpapperets underbara era.
16 Reflektioner:
Kan meddela att jag häromdagen såg ett alldeles sprillans nytt protokoll utskrivet på - handjagarmaskin!
Det var nostalgiskt att se de typerna igen.
Ja, det satt läskpapper på undersidan. Man kunde också läska genom att strö fin (öken)sand över det skrivna och sen skakade eller blåste man av den. Man hade sanden i särskilda små dosor med hål i locket.
5 kopior, alltså 4 karbonpapper och så råkar man stava fel någonstans, bäst gick det att ändra om man såg felet direkt och kunde skruva fram skrivmaskinsvalsen och sudda mellan de 4 karbonpappren och på originalet.Det var svårare om felet upptäcktes efter genomläsning, för då skulle pappren ligga exakt när man väl suddat på alla ex. på med karbonpappret och sätta allt i skrivmaskinen igen och skriva det rätta.Med datan underlättar man rättandet om man bara läser igenom vad man skrivit och går tillbaka med blippen och skriver om ordet. Med åren (66+) så många olika skrivsätt man lärt sej, men jag har aldrig lärt mej stenografi. Karbonpapper vet jag inte ens om det finns att köpa längre.Någon snabbskriverska på maskin var jag heller aldrig jag skrev fel ändå liksom jag gör än idag. Men en utveckling har det varit hela tiden, läskpapper hade jag i skolan på 40-50-talet och bläckplumpar blev det ibland.
Spritduplikator!
Blev inte nostalgisk när jag skrev det... kan fortfarande åkalla dofter.
Och smaken av björnklister.
Cecilia N: vi har planterat en blomma i vår gamla skrivmaskin. Det ser coolt ut, men är förfärligt opraktiskt eftersom hela klabbet läcker.
Lena B: Jag vet att det var sand -- men hur kan sand torka upp bläck? Vad är det för en porös sandsort? Sandkornen borde ju bara rulla över bläckpölarna och sprida ut allt så att det blir ännu kletigare?
Margareta: När jag började på NE 1988 skrev alla skribenter sina manus i tre ex med karbonpapper. De som ville skicka en floppydisk istället fick svaret "Ja, gör det, men skicka för säkerhets skull även en pappersutskrift" -- och så gick den till inskrivningsavdelningen och floppyn hamnade i papperskorgen.
Peter: Spritduplikator -- var det de som skapade glansiga papper med lila text som luktade finnmedel? Jag har sådana papper i mina gömmor och för alltid upp dem mot näsan för att lukta när jag ser dem. (Nej, de luktar ingenting annat än gammal källare.)
WV: psahjt - psalmsajt ... gudstjänst på nätet?
När jag började orientera 1977 - vid 42 års ålder - började jag med att VRICKA fötterna gång på gång. Den elastiska bindan avlöstes successivt med IDROTTSTAPE.
Jag har fortfarande i min pärm " idrottsmedicin" en SPRITduplicerad information HUR man tejpar en fotled - ovärderlig teknik (alltså möjligheten att masskopiera) på den tiden.
För att inte tala om den förundran det första FAXET spred.
I skolan var det stor andakt när det visades SKIOPTIKONBILDER
Betr. sanden: Ja, den var mycket fin med pyttesmå korn, som ett pulver. Ökensanden här hos mig är som puder. Kanske importerade man ökensand? Sanden på havsstranden här är däremot som "vanlig" sand, jämförelsevis grov. Att gå barfota i öknen är som att gå i vispgrädde, så len är sanden, just därför att kornen är så små. Eftersom sanden har så fin struktur blir sandstormarna så besvärande. Luften fylls av lätt, finkornig sand som flyger omkring och tränger in i öron, näsa, överallt.
I gamla skrivbordsuppsatser ingick bläckhorn och sanddosa. Jag var inte med på den tiden men har hört detta med sanddosorna berättas av en som minns hur det var.
Något som varken har med läskpapper eller ökensand att göra är att jag bakade ditt "godis bröd" och hela familjen har levt på mackor hela helgen. Ungarna vill inte ha annat än mackor.
Tack för receptet!
Kolla här på nostalgiska bilder av skioptikonapparater , Den Blyga!
Och så tar vi en fanfar och en trudelutt för Tvillingmamman! Du bakade godisbrödet! Och alla älskar det! Jamen det var väl det jag sade!
Jag är fylld av utropstecken!
På tal om läskpapper, är det någon som vet om det finns att köpa nånstans nuförtiden? Det är oslagbart när man ska ta bort stearin från dukar och kläder. (Man stryker på stearinfläcken med läskpapper över och under, så suger det upp stearinet.) När jag gick på lågstadiet så fanns det fortfarande ett ark läskpapper i mitten av alla skrivböcker man fick i skolan. Men mitt förråd av såna tog slut för tjugo år sen, och sen dess har jag fått använda hushållspapper. Det är inte alls lika bra.
spritduplikator och björnklister, jag säjer mmmmmmmm va gott det doftar
wv=alkot (blir man det om man luktar)
Jag har inte använt den där apparaten, men väl läskpapper. Det följde med ett ark i varje skrivbok i skolan - har jag för mig...
De första tre/fyra åren jag gick i skolan skrev vi med stålpenna som vi doppade i ett bläckhorn. Det blev en del plumpar... Jag känner mig stenålders som har varit med om detta. Dessutom satt vi i fasta träbänkar, dubbelvariant... som 2-sitssoffa fast mer obekvämt...
Helena! Jag tror att det fortfarande kan gå att få tag på läskpapper hos välsorterade pappershandlar. Det går att få tag på bläck och pennor till kalligrafi så rimligtvis bör även läskpappret finnas - eller?
Jo så är det, jag köper själv läskpapper i vår inte allt för välsorterade pappershandel.
Liksom inte på samma skala som hushållspapper....
Tack Pernilla och Tvillingmamman! Det ska jag minsann kolla.
Skicka en kommentar
<< Home