Uppvaknanden

Om jag vaknar före alla andra och inte kan somna om, tassar jag upp med indiansteg och aktar mig för knarrande golvplank och stänger av mikrovågsugnen innan den säger pling eftersom det är underbart att få sitta ensam med tidning och frukost.

Sedan finns det sådana som gör tvärtom. I min barndom väcktes jag ”när det minsann var dags att vakna” med träskor inomhus i den skallrande sjuttiotalstrappan i ekoalstrande furu, med klingklong när diskmaskinen tömdes med ett stänk av bitterhet och med ett högt ”Oj förlåt, att jag tände, soooov du, jag ska bara ha den där lådan med grejjer, oj, har du inte den, nävisstja ...”.

Och så har vi sådana som jobbar med decibelmaskiner redan klockan sju. Någonstans i grannskapet hällde någon idag klockan 07:04 ut ett ton bullerstenar kryddade med städ och plåttak och lät det hela sedan puttra under omrörning med en nätt liten motorsåg. Tyvärr är det ett långkok.