Jag gillar tidsdokument

Generationerna i min släkt haltar. Min favoritkusin är bara tio år yngre än min pappa, min mormor var 24 år yngre än min morfar (som föddes 1878) och det skiljer 17 år mellan min pappa och hans storebror. Eftersom min farmor var 42 år när pappa föddes, hann jag knappt lära känna henne och farfar innan de dog, 85 år gamla. (Jag vet, jag beskriver detta onödigt krångligt.)

Från min mammas släkt finns mycket dokumenterat – många brev och bilder. Så här låter min morfars fars goda råd till sin äldste son Ernst (född 1870), när han ska ut i livet 1888. Troligen ska han göra lumpen (militärtjänsten kallades det nog) efter studenten.

Till min son Ernst vid hans afresa till Göteborg i Maj 1888.

När du nu lemnar ditt föräldrahem för att slungas ut i världen, der blott ovisshet råder, och af hvilken en fattig ung man inte kan ha mycket att vänta sig, såvida man ej förstår att begagna sig dels av de kunskaper och naturgåfvor man fått, och dertill kan lägga god vilja kraft och energi, så vill jag råda dig att

Derför ta Gud i hågen, gå med glädje till ditt arbete, se ej trumpen ut, var ödmjuk men krusa ingen, var rättfram och gör rätt, var för öfrigt i dina lefnadsvanor måttlig i vänners lag (verkliga vänner äro sällsynta) tag dig gerna ett glas men berusa dig icke.

Skulle du komma i så lyckliga omständigheter att du kan gifa en skärf åt behövande, gör det men gif med förstånd, (det är båttre att kunna gifva än att taga) tag för princip att av fjerde eller femtedelen af de penningar du möjligen kan komma att förtjäna, så tror jag att du med din fasta vilja, skall vid mina nuvarande år, vara en burgen och lika lycklig familjefader som jag.

Stockholm den 13 Maj 1888
Din fader O.E

När han skriver mina nuvarande år, betyder det ”i min ålder”. Vilket ju nu är min nuvarande ålder. Två år senare dog han i hjärnblödning.

Familjen hade det sedan svårt ekonomiskt – min morfar fick sluta skolan och arbeta på ett försäkringsbolag (Thule), men tog samtidigt studenten som privatist (vilket innebar att läsa in ämnena på egen hand). Sedan gifte han sig, varefter han träffade min mormor (hon som var 24 år yngre), som också var gift. Min mamma föddes efter att de hade tagit ut skilsmässa på varsitt håll ... men inte hunnit gifta sig med varandra. Skandal.
Ernst – som ju fick brevet ovan – tog vara på råden, blev apotekare och fick dessa sju barn, varav endast ett fortfarande är i livet. Som i alla släkter blev somliga barn lyckligt lyckade, medan somliga bara blev olyckliga. Två av barnen begick självmord (en var manodepressiv, en valde den utvägen för att han just hade fått besked om att han var tvungen att amputera benen), en blev professor (han var urkass i skolan tills han i tolvårsåldern trillade ner från ett tak och fick en lidnersk knäpp). Resten blev civilekonomer (pojkarna) och sekreterare (flickorna).

Om hundra år ... jag ser det framför mig ... mitt barnbarns barnbarn springer fram till en äldre släkting och vrålar:

– Kolla! Jag har hittat en sån där ”blogg”! Jag tror det är en släkting! Hon skriver om ... fotbolls-VM ibland. Vad var fotboll för något?