Att vabba
En underskattad ynnest vi har, vi egenföretagare, är att vi får jobba fastän barnen är hosthemma. Då får vi sköta jobb, åtaganden och hålla deadline:ar samtidigt som vi torkar snor ur hår och raklödder ur öron.
– Vafalls? muttrar läsekretsen. Har Olle raklödder i öronen?
Nej, men vaxproppar. Fast det hör inte alls till historien. Treåringen (den sedan i förrgår ju så omtalade) fick ett par minuter på egen hand när jag och Olle pratade i varsin telefon. Då tömde han en burk med raklödder. Det tycker jag faktiskt är förståeligt, ända sedan jag såg Närkontakt av tredje graden har det känts lockande.
Den lille duschades ren och sprang väldoftande iväg på nya äventyr. Jag gav honom ett par minuters försprång när jag tvättade badrumsspegeln och krafsade lödder ur toapappersrullens mitt. Sedan gick jag in på den andra toaletten och möttes av denna syn.
Ja, han hade klippt av sig håret. Med en oslipad, gammal struntsax har han förmodligen fått kämpa. Betänk det, alla ni frisörer som köper laserslipade saxar med krom och fartränder.
Med tanke på hur vår förut så skönlockige treåring ser ut nu, tycker jag inte att detta frisyrexperiment (A. Fältskog, I Stand Alone, 1987) är mycket att yvas över.
– Vafalls? muttrar läsekretsen. Har Olle raklödder i öronen?
Nej, men vaxproppar. Fast det hör inte alls till historien. Treåringen (den sedan i förrgår ju så omtalade) fick ett par minuter på egen hand när jag och Olle pratade i varsin telefon. Då tömde han en burk med raklödder. Det tycker jag faktiskt är förståeligt, ända sedan jag såg Närkontakt av tredje graden har det känts lockande.
Den lille duschades ren och sprang väldoftande iväg på nya äventyr. Jag gav honom ett par minuters försprång när jag tvättade badrumsspegeln och krafsade lödder ur toapappersrullens mitt. Sedan gick jag in på den andra toaletten och möttes av denna syn.
Ja, han hade klippt av sig håret. Med en oslipad, gammal struntsax har han förmodligen fått kämpa. Betänk det, alla ni frisörer som köper laserslipade saxar med krom och fartränder.
Med tanke på hur vår förut så skönlockige treåring ser ut nu, tycker jag inte att detta frisyrexperiment (A. Fältskog, I Stand Alone, 1987) är mycket att yvas över.
6 Reflektioner:
*GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!*
Och tack för vinstboken som kom idag.
Min ork är på annan ort (iaf inte här) så efter ett besök hos min nya favvomassös stapplade jag hem och läste ut den. Och redan där läste jag... andra i andra... och kollade armbandsuret som borde ha koll och förstod att idag var redan igår. Men han hade fel. (Måste väl gälla klockor lika väl som bilar?) ;-)
Saxen ifråga är en tarmsax som vi använde till våra onämnbara gärningar på neurokemiska laboratoriet i början av nittiotalet.
Det var väl en himla tur att raklöddret hamnade i öron, toarullar och såna ställen istället för på din födelsedagstårta!!
Grattis på födelsedagen!
Saxar är roliga när man är liten, och att leka frisör är väl nästan ett måste. Nu vet jag inte om det här är sant eller om det bara är elakt förtal, men enligt ganska säkra källor - mina föräldrar - så hade jag en kort men intensiv frisörkarriär när jag var 3 eller 4 år. Trots min låga ålder var jag smart och klippte inte mig själv utan en flicka som bodde granne med mina morföräldrar. Vi var ungefär jämngamla och hon skulle vara brudnäbb några dagar senare. Hennes mamma lär inte ha varit imponerad av mina färdigheter med saxen. Jag bara undrar vem som bestämt att brudnäbbar ska ha huvudet fullt med blonda lockar?
Hej! Dagen är inte slut än och jag vill passa på och säga grattis! Hoppas du haft en bra dag!
Var glad att han inte hittade rakapparaten, som ett grannbarn gjorde en gång i tiden. (Hon var säkert också tre år gammal, förresten.)
Ett försenat grattis på födelsedagen dessutom
Petra: vår treåring springer i dessa dagar omkring och rakar allt han kommer åt med en ickefungerande gammal rakapparat. "Ta bort taggarna!" säger han och attackerar.
Skicka en kommentar
<< Home