Julkalendern den 12 december 2009

Hurra, vilken komplicerad dag det blev med Lucka 11 – jag förstod ju knappt era gissningar! Den Gröna Boken och famösa språkvetare med (o)kända söner förde mig in i en labyrint med snubbeltrådar. Fastän jag ju visste svaret och egentligen bara skulle ha kunnat luta mig tillbaka och rulla tummarna.

Vann t-shirten gjorde Citronen, och nu kan ni börja mejla alla era adresser och storlekar eftersom tröjorna har landat.

Idag är jag frikostig med stilen men snål med ledtrådar. Det beror mycket på att jag vill att det ska vara svårt men lätt eftersom jag är borta från datorn i sju-åtta timmar för att spela en (hemsk) basketmatch klockan halv sju i Söderköping. (Vi är visserligen femton spelare i laget, men endast sex spelare kan komma loss en lördagskväll i december, vilket när man tänker efter inte är ett dugg konstigt.)

Knirk, så slår vi in denna öppna dörr!
________________________________________________


Han gled så sakta han vågade ned mot mittcirkeln, medan hans uppmärksamhet helt  var riktad på isen och omgivningen. Skenorna blixtrade i strålkastarljuset. När han befann sig endast sex meter från mitten, drog han på full gas och kröp ihop. Där, på låg höjd – med böjda ben, satte han full fart och befann sig snart på gränsen till sin egen förmåga. Plötsligt drog han efter andan och stirrade. hade han misstagit sig? Han korsade isen och gled tillbaka längs den motsatta sidan. Nej, det var inget misstag. Foppa var verkligen på väg in. Hela laget slog klubborna i sargkanten och vrålade hans namn. Foppas namn.

Femton minuter senare var matchen slut. Han hade gått på de allra sista krafterna tredje perioden, men skulle gärna göra om den, tänkte han bistert. Han kastade en blick över axeln och noterade med tillfredsställelse att resten av killarna var med honom på väg mot omklädningsrummet.

– Vad ska det här betyda? sa den rödhårige Jörgen lite senare med ett underligt uttryck i ansiktet.
– Det var en fälla, svarade han.

Han behövde inte förklara mer för Jörgen, som förstod vad detta innebar. Att med flit försätta sig i numerärt underläge var inte vanligt. Han ansikte uttryckte skräck och förvåning.

– Det var som tusan! fräste Jörgen. Vilka fähundar!
– Hur? sa Swinburne, som precis kom ut från duschen med en cigarrett i handen. Herregud vad jag är trött, fortsatte han. Jag kan knappt hålla mig upprätt. Dessutom var jag tvungen att laga hjälmen med tuggummi och ett gem i sista minuten.
– Ja, jag misstänker att vi alla skulle må gott av en liten tupplur. Jag tror att vi alla förstår att vi måste vinna nästa match, oavsett om Foppa är med eller inte.


________________________________________________

Såja. Vem är ”han”? Eller vem är det som har skrivit? (Vi har ju så himla svårt med att definiera vem det är som hemlisbloggar – skribenten eller personen i texten. Men det spelar ju faktiskt egentligen ingen roll.)

Facit kommer kanske vid midnatt, men lucka 13 dröjer säkert till söndagsmorgonen. Kanske.