Jädra kamera

Samma gamla sol som på alla andra bilder av solnedgångar. Men min sol bär i alla fall gröngölingsmössa.

Det kom en man och satte sig några bord från mig och min kusin. Vi satt på café och drack beskt kaffe som jag av misstag hade kryddat med lite salt. Min kusin berättade om när hon drabbades av en anafylaktisk chock och fick gå ut till en väntande ambulans, när jag fick syn på mannen och tappade tråden.

För den här mannen var bland det vackraste jag någonsin har sett.

Inte Johnny Depp-vacker och inte Cary Grant-vacker och inte Michael Jordan-vacker. Han var bara den vackraste mannen i världen. Min kusin berättade om sina stora blemmor på armarna, och hade jag varit mig själv hade jag i detta läge noggrant förhört mig om varet sipprade ut och bett om att få se dem på läckra bilder. Men jag koncentrerade mig bara på världens vackraste man och försökte ställa in kameran på att ta bilder på berg eller annat långt borta.

Efter en evighet och bara en enda bild tagen, tog jag ett djupt andetag och gick fram till mannen och sa på engelska:

– Hej, jag har suttit och tittat på dig och undrar bara om jag får ta en bild ..?
– Γιατί?
– Jag antar att du inte förstår vad jag säger eftersom det ser ut som om du ... eh, inte förstår vad jag säger, så jag tar en bild på dig snabbt och går härifrån, ok?
– Γιατί?

Jag tog då en bedrövlig bild som visar en man som just har sett ett spöke. Den andra (första) bilden blev bättre:

Den smygtagna bilden. Snickargreken i mitt liv. (Ingen förstår mig, inte ens han.) Neeej, det är inte John Harrysson.

Den jädra kameran pratar med mig. Den ställer krav, skäller och gormar och går an.

(Bilden här till vänster är en sång. Vilken?)

Den säger åt mig att vända upp blicken och ta foton på solnedgångar, blåa dörrar, blått hav, blåögda karlar och alls inte på mellanmål bestående av svettiga mackor och ännu en öl, inte på lustiga kaktusar och inte heller på mjölkspill, chipsflott eller grus i trosan.

Men kolla så himla intressanta vyer man missar då!

Oj och hoppsan! (Fläcken ser ut som A–Ö-Hedvig, skrikandes ”transfer, ja, sådant som finns i chips!”.) Wahoo, fyra skiljetecken i rad!

Smördegsinbakad spenat och smördegsinbakad ost. Jag tror att de heter något annat på grekiska.

Tidigare denna kväll. Åh, vad jag lider.

Kuriosa: Jag trodde även i vuxen ålder att det hette ”Gröngölningsboken”.