Olycksfåglar
Jag har lilltån i snyggt tejppaket, ett par kryckor som matchar min jacka och en sprillans nylevererad dator med skum touchplatta. Så att vara bestulen på allt inklusive lilltå är kanske bara en liten extra krydda till det trista vardagslivet?
Tänk om jag var Billy Idol, Gérard Depardieu och Peter Fonda, som gick väldigt mycket sönder när de trillade av motorcykeln ... eller om jag var Elizabeth Taylor som har och Monica Zetterlund som hade smärtknaster i ryggen.
Tänk om jag var ... usch, nu kommer jag bara på förfärligheter som har drabbat Clapton, Grace Kelly, Marilyn Monroe och Molière.
Men vänta, tänk om jag var Keith Richards. Som bröt båda lårbenen när han kördes på av en bil, fick blodförgiftning när han skar sig på en gitarrsträng, bröt tre revben och punkterade ena lungan när han skulle plocka ner en bok ur sin enorma bokhylla och som för två år sedan höll på att slå ihjäl sig när han föll av en stubbe.
I Richards fall (pun intended) är orsaken oftast relaterad till den dimhöljda hjärnans tillstånd. I många andra är det motorcyklars möten med obalans. Men hur är det med oss vanliga klantar som bara snubblar och trillar samt tror att alla tjyvar om banditer innerst inne inte vill stjäla just våra saker?
Varför är vi sådana? Är det en fråga om IQ, livserfarenhet, godtrogenhet eller bara rent och skärt slarv? Äh, strunt samma – trösta mig nu med berättelser om otur medan jag planerar morgondagens föreläsning. (Som ska genomföras med kryckor istället för pekpinne och jätteryggsäck istället för rullväska.)
Tänk om jag var Billy Idol, Gérard Depardieu och Peter Fonda, som gick väldigt mycket sönder när de trillade av motorcykeln ... eller om jag var Elizabeth Taylor som har och Monica Zetterlund som hade smärtknaster i ryggen.Tänk om jag var ... usch, nu kommer jag bara på förfärligheter som har drabbat Clapton, Grace Kelly, Marilyn Monroe och Molière.
Men vänta, tänk om jag var Keith Richards. Som bröt båda lårbenen när han kördes på av en bil, fick blodförgiftning när han skar sig på en gitarrsträng, bröt tre revben och punkterade ena lungan när han skulle plocka ner en bok ur sin enorma bokhylla och som för två år sedan höll på att slå ihjäl sig när han föll av en stubbe.I Richards fall (pun intended) är orsaken oftast relaterad till den dimhöljda hjärnans tillstånd. I många andra är det motorcyklars möten med obalans. Men hur är det med oss vanliga klantar som bara snubblar och trillar samt tror att alla tjyvar om banditer innerst inne inte vill stjäla just våra saker?
Varför är vi sådana? Är det en fråga om IQ, livserfarenhet, godtrogenhet eller bara rent och skärt slarv? Äh, strunt samma – trösta mig nu med berättelser om otur medan jag planerar morgondagens föreläsning. (Som ska genomföras med kryckor istället för pekpinne och jätteryggsäck istället för rullväska.)
28 Reflektioner:
Nu måste jag ju genast slå upp
Molière! Nej vänta, det har jag verkligen inte tid med, jag måste ju sova så att inte jag blir en olycksfågel av ren trötthet imorgon. Snöoväder, trött chaufför och skånska medtrafikanter är ingen bra kombination.
Molière får vänta!
Bland det värsta jag har hört talas om i otursväg var när en kommentator på min blogg berättade hur hon hade slagit nyckelbenet ur led när hon flyttade telefonluren från vänster hand till höger. Eller om det nu var från höger till vänster.
Otur, hm. Tycker ju att jag har haft min beskärda del, men just nu kan jag bara komma på den gången när jag ramlade ned från sex meters höjd i ett träd och i princip bara tappade luften. Fast jag skrapade ryggen såpass illa att jag missade simskoleavslutningen, och det var jag jätteledsen för.
Den nya styrplattan på din dator är grym, kan jag tala om. Jag tycker du ska ägna tio minuter åt att läsa instruktionerna om hur man använder den och drar med en , två, tre eller fyra fingrar samtidigt och vilka funktioner du styr då.
Det kan förändra ditt liv. Jag menar allvar. Not. Men det är coolt!
Tiila: helt rätt tänkt. Att jag har "råkat ut för" allt just nu beror just på det. För lite sömn och för mycket flackande och för många tider att passa.
Men tack, Ö-helena, det där var ju en perfekt oturshistoria -- även om det är synd om kommentatösen.
Min styrplatta är sanslöst spännande, Stellan, men fortfarande lite svår. Nyss kom jag på att jag genom att vifta till mot den kan få alla fönster att försvinna och skrivbordet att uppenbara sig. Det påminner sååååå mycket om försvinn-gesten man gör mot sina undersåtar när man är en kung på 1700-talet.
Här får du en alldeles dagsfärsk otur: Företaget jag beställt mitt företags nya datorer från gick just, alldeles nyss, i konkurs. Om jag mot förmodan får tillbaka mina slantar så blir det om mycket, mycket lång tid. Så barnen får nöja sig med nötter i julklapp.
Nämen vänta lite! Det där var ju inte otur, det var ju ett i-landsproblem.
(Och där fick jag för att ha raljerat om att lågkonjunkturen minsann inte drabbar små sketna företag som mitt.)
Men vänta, Howdy: har du betalt med kort? I så fall har du pengar att få, om jag har förstått det rätt.
När det där danska flygbolaget Sterling gick i konkurs nyssens (igen), intervjuade vi en flygbolagskoordinatorsplanerare. Han sa då att alla resenärer som hade betalat med kort, kunde få tillbaka sina pengar eftersom de pengarna inte hade använts ännu. Fast nu vet jag ju inte om det bara är en regel i flygplansbranschen.
Du skulle ha köpt flygplan istället.
Nix, jag var naiv och betalade inte med kort TROTS att jag kände till att det är en garanti att göra det. Men jag har kontaktat konkursförvaltaren och har dessutom redan börjat knapra på det sura juläpplet.
VECKANS VISDOM: BETALA ALLTID MED KORT, ÄVEN NÄR DU HANDLAR INVENTARIER!
Otur eller olycka. Jag har varit med en en brand i samma hus två gånger. Första gången brann det bara lite i pannrummet. Hade brandmännen kommit lite försent, dvs så att branden hade spridit sig till oljepannan så hade hela huset exlpoderat. Men de kom precis i sista minuten. Andra gången var när det började brinna på vinden. Då brann hela huset ner.
Fast som tur i oturen så kan man säga att det var samma granne (som bor 2 km bort) som upptäckte båda bränderna.
Ännu mer tur i oturen är att vi har jättebra försäkringsbolag och därför får vi nu ett nytt hus.
Om hus/ljus brinner upp eller ned har vi nu fått svar på av misswar: om det börjar på vinden brinner det ned.
Jag beklagar branden, misswar.
Jag måste faktiskt slänga mig i väggen och dra något gammalt över mig nu när jag har Misswars olycka att jämföra med.
Men vilket trevligt försäkringsbolag!
Vifta till kanske man också kan göra, annars tror jag det där är vad som ska hända om man drar med fyra fingrar samtidigt, uppåt. Drar man nedåt, får man alla fönster intill varann. Bäst är dock scrollningen (skrållningen) som man får genom att dra med två fingrar.
Misswar: Jag vet inte vad jag ska säga. Det där känns som värre än otur, liksom. Fruktansvärt. Hoppas det nya huset blir superfint och bra på alla sätt!
Till flydda tider återgår min tanke än så gärna:
(Det var inte bara på 1700-talet man kunde falla i onåd)
Detta verk blev mycket populärt under Lullys livstid och 10 år efter dess tillkomst ledde han sin orkester under en konsert för att fira Ludvig XIV:s tillfrisknande.
Under konserten stötte Lully taktstaven i foten så hårt att det gick upp ett djupt sår som senare infekterades. Lully vägrade att amputera foten och dog sedermera av kallbrand.
Denna olyckliga historia har jag delgivits under min utbildning till eskulap.
På 1600-talet hade man inte en taktpinne, utan en stor tung stav.
Förresten Tiila - vad har du emot skåningar?
Vilket får mig osökt att tänka på en dikt av Lars Forsell som fanns i den djefla mannens läsebok:
Den handlar om det stackars norrländska barn som tillsammans med sin föräldrar p.g. av någon lågkonjunktur anno dazumal, tvingats flytta till Höganäs:
Huset har fjorton våningar
och är fyllt med skåningar
den unge djefla mannen blev djupt upprörd: På den tiden fanns inget hus i Höganäs som hade mer än sju våningar...
Tack för alla hälsningar, men jag tyckte inte om huset så jag saknar det inte. Däremot saknar jag lite av innehållet.
Vad mer är otur? När kaffebryggaren inte fungerar på kvällen när man har gäster. Fungerar utmärkt vid frukost. Men vid lunch, när det vid matbordet sitter kaffetörstade studenter, ja, då fungerar den inte alls.
Då blir jag arg!
Ja, huset brann NER, eftersom det började brinna på vinden. Den gången de brann i pannrummet så hade huset kunnat brinna UPP.
Varför kommer saker och ting alltid i sista minuten? Och aldrig i god tid? Eller varför hittar man alltid sakerna man letar efter på det sista stället man letar?
Ja, försäkringsbolaget är trevligt, duktigt och hjälpsamt. Fast man måste vara lite smart. Man måste presentera saker och ting så att de tror att det är de som kommit med alla bra förslag, fast det egentligen är våra idéer.
Misswar:
...varför hittar man alltid sakerna man letar efter på det sista stället man letar?
Jag har för längesedan insett "Lagen om alltings inneboende ondska".
MEN
Det gäller att överlista tingen:
Så därför när jag saknar något LETAR jag inte.
Jag börja städa där det BORDE vara. I varje fall brukar man hitta något ANNAT som man länge varit av med....
Eller också får man trösta sig med att man i varje fall fått städat.
Det är i varje fall en bra strategi för oss pensionärer, som har gott om tid.
Det är i åtminstone en bra strategi för oss pensionärer, som har gott om tid.
Jag blev tvungen att slå upp eskulap den här gången också.
Är det en vanligt förekommande benämning i skrået eller i andra sammanhang? Jag har nog bara stött på dig som använder det.
Det kanske är lundensiskt!?
Se även Toddybladet, ungefär som KTH:s Blandaren
I somras när jag åkte Y-buss från Stockholm till Umeå backade chauffören in i ett väntkurstak på Ö-viks busstation så taket kom in i bussen och det sprutade glas runt mig som satt lägst bak. Fast det här kanske inte räknas till otur eftersom jag faktiskt inte blev halshuggen då jag satt på vänster sida i bussen och taket kom in på höger, och familjen som satt på höger sida hade klivit av en hållplats innan och fick förmodligen behålla huvudena de med. Jag ägnade detta ett blogginlägg och har även bild på spektaklet här
Otur? Var går gränsen mot olycka?
Jag kan tycka att jag hade otur när jag trampade snett i träskorna på väg ned till hästhagen och bröt flera ben i foten (då var den inte blå utan svart andra dagen då jag pallrade mig iväg till sjukhuset) och ännu mera otur när läkaren, istället för att ta av gipset efter två veckor när min semester började, sa att jag skulle ha det fyra veckor till! Men det är kanske snarare en olycka.
Fast jag är säker på att jag har otur nästan varje gång det är Lotto-dragning!
Om man får blodförgiftning av en gitarrsträng, och krossade revben med punkterad lunga av att ta ner en bok och knappt överlever ett fall från en stubbe, då borde man vara märkt som ett cigg-paket. Livsfarlig för omgivningen typ. Och jo, det har nog med hjärnans alltför långvariga utsatthet för diverse giftiga substanser.
Nämen hörni.
Hela dagen har passerat. Och ingen -- ingen -- har påpekat det fatala misstaget. Den bortglömda bokstaven i Depardieus namn.
Är ni min korrläsare eller inte? Ska jag behöva upptäcka allt själv?
(Moahahahhaaa.)
Vill ni verkligen bli detroniserade till andra plats och därunder genom att låta mig, kungen av klantighet & olyckor, berätta vad jag har råkat ut för genom åren? :-)
Jag tyckte det stod att du har lilltån i ett snyggt tjejpaket.
Den blyga:
Jag har ingenting alls emot skåningar vilket ju är tur eftersom jag bor i Skåneland sedan drygt tio år. Men vana vid att köra på vintervägar har de INTE. Inte jag heller eftersom jag också bor här nere och det gör ju inte saken bättre.
* skäms *
Skicka en kommentar
<< Home