Min nattliga briljans
Mitt i natten vaknade jag av den bästa och största av alla insikter och infall. Min tanke var så lysande och självklar att jag inte riktigt visste till mig av förtjusning över min egen välfungerande hjärna. Jag – som inte frivilligt går upp mitt i natten om det inte brinner – satte mig upp och sade högt:
– Ja!
(Ni ser det framför er? Ena pekfingret höjt som E.T., håret på ända, den snarkande djefla mannen fortfarande snarkande och det becksvarta rummet becksvart så att man ju i verkligen inte hade kunnat se ett dyft ens fem centimeter från mig? Ok.)
Ett litet inspelningsfickminne på hyllan bredvid mig hade varit bra, men förmodligen hade jag låtit som Walter Matthau med en het Jerry Lewis i munnen. (Vet inte riktigt vad jag menar. Finns det en filmscen där Matthau är tandläkarpatient och Lewis är tandläkaren som råkar bedöva sig själv?)
Men haha! Inte behöver man ha ett fickminne med datorn på armlängds avstånd! Ha!
Mitt i natten tog jag alltså fram datorn, fläkte upp den och skrev ner det som skulle förändra mig och världen. Nu vet ni sedan tidigare att jag är en bedrövlig tangentskribent som inte kan skriva utan att se på bokstavsknapparna. Även om jag hade kunnat vinkla skärmen så att den lyste på händerna, gjorde jag det inte. Men jag skrev! Skåda:
Say what?
– Ja!
(Ni ser det framför er? Ena pekfingret höjt som E.T., håret på ända, den snarkande djefla mannen fortfarande snarkande och det becksvarta rummet becksvart så att man ju i verkligen inte hade kunnat se ett dyft ens fem centimeter från mig? Ok.)
Ett litet inspelningsfickminne på hyllan bredvid mig hade varit bra, men förmodligen hade jag låtit som Walter Matthau med en het Jerry Lewis i munnen. (Vet inte riktigt vad jag menar. Finns det en filmscen där Matthau är tandläkarpatient och Lewis är tandläkaren som råkar bedöva sig själv?)
Men haha! Inte behöver man ha ett fickminne med datorn på armlängds avstånd! Ha!
Mitt i natten tog jag alltså fram datorn, fläkte upp den och skrev ner det som skulle förändra mig och världen. Nu vet ni sedan tidigare att jag är en bedrövlig tangentskribent som inte kan skriva utan att se på bokstavsknapparna. Även om jag hade kunnat vinkla skärmen så att den lyste på händerna, gjorde jag det inte. Men jag skrev! Skåda:
Ok, jag vet inte, men om jag sjuke vara tvungen att välj ammellena all möjlig mudik dom för i helvete kryddar ea dnenna planet omsvoere te de basiika och oregani allihopa, så skulle jag ha faávakllt foo fighjters.
Say what?
20 Reflektioner:
Ha ha ha, ja dessa nattliga heureka´s är alltid intressantare dagen efter av någon anledning.
Ja, och det intressanta är också att jag som ju nästan aldrig svär, tydligen gör det på nätterna.
Mina nattliga funderingar dokumenteras med penna å papper, lampan tänd, men det är bara undantagsvis som jag på morgonen ens kan läsa vad det står, let alone luska ut vad det betyder.
I samma genre är dessa tidningsartiklar som man sparar lite här och där. "Varför klippte jag ur detta?" funderar jag när jag så småningom går igenom mina skördar. Lite generat brukar jag vända på klippet - nä, baksidan kan det inte heller vara som intresserade mej. Då. ????
Jag gör som pappersråttan, penna och papper men det gör det inte mer begripligare dagen efter för det.
Samma sak med de urklippta tidningsartiklarna.
Nu undrar jag mest om du skulle ha valt Foo Fighters eller om du skulle ha uteslutit dem. Det känns på nåt sätt som en öppen fråga.
Nu i vaket tillstånd väljer jag verkligen Foo Fighters, särskilt David Grohl.
Jag har också konstiga urklipp sparade, särskilt från 1980-talet som verkar ha varit mitt klippåklistradecennium. Det fascinerande med dem att det ju idag är baksidan som är den intressanta -- som tv-programmen och annonserna ...
Nu ska jag knyta fast papper och penna vid sängen.
Foo Fighters är ju sketabra! Och oregano. Och basilika.
Du har fått med allt, helt enkelt.
En inblick i hur stora hjärnor arbetar?
Vaknar sällan mitt i natten av aha-upplevelser. Brukar däremot bli stressad innan insomning pga alla "kom-ihåg" som poppar upp. Har därför penna och papper bredvid sängen, men i somras moderniserades jag av 17-åriga systern och började skriva in mina "kom-ihåg" i mobilen. Grymt bra! Fast frågan är hur kul det skulle vara att umgås med T9 mitt i natten... Skulle nog kunna bli ännu ett intressant meddelande till dagen efter.
Jag har en snabbknapp för röstinspelning på min mobil, har aldrig testat den men tack för tipset... Nu ska jag diktera in mina nattliga blogguppslag. Undrar om jag begriper något dagen efter?
Rigg: Varsågod! Själv använder jag röstinspelningen för att spela in gudbarnen. Stora Guddottern sjöng lydigt in en sång på tyska och den är nu min ringsignal. Lilla Guddottern vägrade dresseras till att säga mitt namn på kommando (hon sa det innan och långt efter, men så fort hon hörde pinget, som indikerar att inspelningen gått igång blev hon tyst alt. härmade pingsignalen...). Det fanns inget annat att göra än att kittla henne hejdlöst och spela in 1-åringens gurglande skratt. Funkar också som sms-signal!
När vi nu är inne på urklipp ska jag i förtroende berätta varför jag hållit fast vid Lille Maken i alla hundra år: Jag klipper ur saker ur tidningar, som jag sa, SAMMA DAG som tidningen kommer. Och Lille M slår inte ihjäl mej! En sån fördragsam kille får man leta efter.
Pappersråtten: Visst är det väl bra att man vet anledningen till att man är tillsammans?
Jag håller ihop med Håkan för att han:
1. Inte skrattde ihjäl sig när jag föll igenom sitsen i hans matstol och låg dubbelvikt som en fällkniv i ramen.
2. Inte lämnade mig vid foten av Kebnekajse när mitt humör fick överslag efter att jag nästan blåst omkull för tjugonde gången. (Enda anledningen till att jag INTE blåste omkull var för övrigt att Håkan höll tag i mig, det kan få vara anledning 3.)
Tre barn ihop och ett trevligt liv är liksom bara bonus.
Är det låtvalen till ditt Sommarprogram du ligger och spånar fram mitt i natten?
Och vad har basilika och oregano med saken att göra?
Får mig att tänka på en annan livsviktig sentens som det berättades om i ett Sommarprogram för sisådär 22 år sen:
"Bananens skal är större än bananen."
Det var tydligen "meningen med livet".
Fast jag minns inte vem som hade detta underbart spännande Sommarporgram när jag och pappa satt fast i bleken utanför Västervik.
Eeh? Måste erkänna att sammanhanget inte är helt solklart.
Själv borde jag onekligen ha papper och penna intill sängen så att jag kan somna i lugn och ro och slipper skriva mentala listor när jag ska sova. Mental not om detta!
Återstår att se om jag sedan kan lista ut vad texten står för.
Pappersklipp, det är kul fast det är länge sedan jag gav mig hän åt sådant. Jag tror att Norrmalmstorgsdramat och Palmes död är utklippt och sparat i någon kartong i vävkammaren. Jag får nog på en av mina listor sätta upp "Städa vävkammaren" (typ, nästa sommar) så kanske de flyter upp.
Dieva -- jag fattar inte heller, men gillar Stellans ryck på axlarna: jag har helt enkelt bara fått med allt i en enda snilleblixt.
Dagens extrapris får Cecilia N. för att hon nämner Sommarprogrammet. (Ni som inte vet: jag vill vara Sommarpratare, men de vill inte ha mig och min stora hjärna.)
Har de uttryckligen sagt/meddelat detta eller är det att talangscouten ännu inte hörts av?
Av nån dum anledning står det numera att det är 0 kommentarer på det här inlägget, fast det vet ju vi att det inte stämmer.
Av någon dum anledning kommer jag inte in på min blogg för att göra inlägg och av någon dum anledning verkar inte något funka.
Hälsningar från en frustrerad
Hihi, ska kolla efter såna i morgon... ET minns jag som det vore i går. Jag har sett den många gånger men fortfarande fascinerad av filmen. Närkontakt. Finger i luften.... Äh nu ska jag stänga datorn, packa min axelväska med lite papper och karta till konferenscity på Malmskillnadsgatan i morgon.
(Jo jag har börjat igen....)
Jäklar, kommentaren hamnade på fel plats! Det skulle vara överst detta inlägget. phu.
hahaha! Jag svär på dagtid och säger fy fan vad kul!
Skicka en kommentar
<< Home