Här sitter jag med nycklarna på bordet
Vi är på väg till Stockholm idag, jag och barnen. Vi löser sudoku, äter medhavda russin och längtar efter lunch. Mina hälsenor skriker åt mig att jag faktiskt inte borde röra mig en enda meter idag.
På väg till tåget tvärnitade bussen för att låta en en svart katt i sakta spatsera över gatan, rakt framför vår buss. Alla passagerare ryckte till och sträckte på sig för att se vad som hände. Katten gick som en Paris Hilton med huvudet högt, sneglandes på oss i bilar och bussar – det var bara röda mattan som saknades.
I slow motion såg jag sedan hur ungefär varannan bussresenär vände huvudet åt vänster, låtsades titta ut genom fönstret men formade munnen till ett diskret ”tvi, tvi, tvi”. Några andra vände huvudet åt höger och tviade.
Hur ska det nu gå för dem?
På väg till tåget tvärnitade bussen för att låta en en svart katt i sakta spatsera över gatan, rakt framför vår buss. Alla passagerare ryckte till och sträckte på sig för att se vad som hände. Katten gick som en Paris Hilton med huvudet högt, sneglandes på oss i bilar och bussar – det var bara röda mattan som saknades.
I slow motion såg jag sedan hur ungefär varannan bussresenär vände huvudet åt vänster, låtsades titta ut genom fönstret men formade munnen till ett diskret ”tvi, tvi, tvi”. Några andra vände huvudet åt höger och tviade.
Hur ska det nu gå för dem?
20 Reflektioner:
Det går väl för dem som det går för dig, som sitter där med nycklarna på bordet. GAAAAAH
Hjälper det inte lite grann med såna där gelkuddar i skorna?
Oj, det slår mig just att du kanske tror att jag menar att gelkuddar hjälper mot olyckor som beror på svarta katter och nycklar på bordet. (Det hade väl i och för sig varit praktiskt.) Men jag pratar alltså om onda hälsenor.
Men vad konstigt! Det här inlägget syns inte på din förstasida. Behagar Blogger skämta? Dags för wordp… nä, förlåt. Jag ska inte tjata om det där.
Det där med skrock, däremot. Det vet jag allt om, eftersom min kära mor är rätt vidskeplig av sig. En del av mitt tonårsupproro bestod därför i att ALLTID lägga nycklarna på bordet. Gärna bredvid ett par skor, under en stege, beskådandes en katt utan att säga "twetwetwe, löckalöckalöcka."
"Från höger till vänster: ger stora förtjänster" Det är inte alltid man får otur om en svart katt korsar ens väg!
Nycklarna på bordet tyder på att du är en kvinna som har tillgång till enskilt rum om någon vill följa dig dit ... kanske rent av betala för att följa med.
Stoppa nycklarna i handväskan mänska!
Cecilia N: Har Lotten handväska? Hon kör väl med ryggsäck?
Ja kanske det är en ryggsäck. Minns bara att hon aldrig haft en handväska men nu hade hon en ... väska, med funktionen handväska.
Stellan: skall man säga löckalöckalöcka också? Tack för info! Det hade helt undgått mig. Illa.
Jag har inte, som Stellan, vuxit ur mitt tonårsuppror, utan rebellar fortfarande mot min skrockfulla moder. Och alla andra skrockfulla som kommer min väg.
Men det var ju bra att katten inte blev påkörd! Synd bara på rutorna som blev nedspottade. Äckligt värre.
De nedspottade rutorna var vad jag också tänkte på. Skulle inte Berglin kunna rita en rolig bild på det?
Gelkuddar i bh:n ena dagen, i dojan andra dagen. Mina bloggvänner ruinerar mig -- jag måste ut och köpa luftavfuktare, mandoliner, fotopärmar och gelekuddar.
FÖR ATT INTE TAAAAALA OM ALLA HANDVÄSKOR FULLA MED NYCKLAR! (Oj, caps lock.)
Men, Lotten, kan du inte återanvända gelinläggen? Om du har bekväma skor på dig de dagar du vill ha stora tuttar och obekväma skor de dagar du nöjer dig med en plattare siluett, så halveras kostnaden!
Dessutom kan gelkuddarna plockas ur under långa bussresor och användas som ansiktskudde, så att du slipper direktkontakt med nedspottade fönster.
Det där med nycklar på bordet var förr i tiden något som prostituerade använde som tecken på de ljusskyggare krogarna/ölhaken; de lade nycklarna framför sig på bordet och så visste alla att jaha. Men det där kunde man ju inte berätta för oskyldiga barn så istället för att säga som det var så blev det att nycklar på bordet betyder otur.
Men tack, Jessika, för dagens bästa kunskap om nycklarna på bordet. I had no idea! (Tar till engelskan när jag blir så här lite till mig i trasorna.)
Stellan: Nu haver jag i två timmar försökt få ut dagens (svårbegripliga) inlägg. Men bloggerbludder sätter sig på tvären. Kanske ska jag ta ditt råd ad notam ändå ...
Se där, nu gick det. (Man vinner med hot och slag, alltså?)
Fast Lotten, det var ju det jag också skrev, fast lite mer på språk som små grytor skulle kunna höra utan att förstå.
Ja, Cecilia N., vilket var bra med tanke på alla de små grytorna som kanske läser här -- men jag är trög som en vuxen aladåb.
Nycklar på bordet är förbjudet hos min mor och mormor. Dessutom får man inte ta in ljung inomhus. Tror det betyder att någon ska dö.
Minns för en del år sedan när vi hyrde en fjällstuga. Stugbyägaren hade pyntat fint och medan far och jag njöt av vad vi såg reste segi håret på min mor och hon skickade ut krukan med ljung. Dagen efter kom min moster och mormor dit och de tre damerna lät som värsta tonåringarna:
"Fatta att det var LJUNG inne!"
"ÅÅÅ nääää! Va?"
"Vad gjorde du?"
"Alltså... iiiii! Jag var tvungen att kasta ut allt!"
etc.
Interna klubben: hur gick det med tvätt och kalas?
Internaklubbenrapport: köket är nu städat och fem kilo teatersmink har sköljts ner i handfaten. Glitter och paljetter bor i alla matrester och ser man på ... alla vinflaskor är tömda. Well. Go figure.
Skicka en kommentar
<< Home