Bildsafari från Lundaresan

Som jag skrev häromdagen, är det fantastiskt trevligt att återvända till Lund. Jag kommer inte att flytta dit igen, men gärna besöka staden och bo i en svit på hotell.

Så här låg jag, insvept i den tjocka morgonrocken. Ser ni: två tv-apparater! Och jag hade inte ens samma kanal på.

Dock var frukostens ostar lite på dekis.

Jag står framför Domkyrkan, blickandes ner mot Gleerups.

Lund har intressanta blomskålar på pinne. De sitter tre meter upp så att man inte riktigt ser blommorna, utan bara anar dem. Detta sätt att pryda har nu spritt sig till stadens julgranar.

Granspionage från Grands balkong.

Först kom en lastbil med en avskalad tall, prydd med en extremt grön gran i toppen. Jag manade förstås mina åhörare till bensträckare så fort något nytt hände där ute. Sedan stoppades den ner i ett hål och kilades fast som en stolt fallosstaty.

Och vaaaaaaaad kommer att ske nu? Jag vill ha rapporter av lundaborna, annars kan jag inte sova.
Kommer tallpinnen att kläs in i vackra, vita lampor? Sätter man nu fast blinkande färgglada ljusslingor? Kanske pryds pinnen med neonbokstäver med reklam för dem som har sponsrat underverket? Eller ska den bara se ut så här? Jag föreslår självlysande små Gremlins som till synes klättrar upp och ner, upp och ner och aldrig kommer fram till dörren. Jättespännande är det!

En liten promenad på kvällen allmänbildade mig i förförelsens konst. Skyltdockan påminner ju om en cigarr med sin lilla gördel – i min underklädesvärld har man maggördel för att klämma in och snörpa åt. Detta nya mode måste ha tillkommit i något annat syfte eftersom inte särskilt mycket får plats i den där lilla trasan. Dessutom måste ju volangerna spreta och puta och alls inte göra gördelägaren mindre spolformad. Snabba kliv in i affären!

– Hej och ursäkta, jag är bara nyfiken, den där ”mag gördeln” (med mellanslag) för 99 kronor – vad är den till för?
– Åh, hihi, den är ... hihi ... den är liksom bara till för att man ska vara fin när man ... hihihi ... inte är så påklädd ... när man ska till att ... hihi. Du förstår vad jag menar? Hihi.

Så, hörni karlar: vill ni se gördlar på oss när ni ska till att hihi?

(Hade jag nu varit poet hade jag skrivit en dikt om hur maggördeln är särskrivning mellan trosan och bh:n, tror jag.)

Denna stackars affär är fortfarande proppfull med kläder trots total utförsäljning sedan den 13 augusti.

Mager lundasushi.

Säga vad man vill, men på min gata hemma i stan, där är sushibitarna faktiskt mycket större än i Lund. (Ölkapsylen ligger där som jämförelse.) Intressant är också att man kallar en roll med lax, gurka, avocado och gräslök för ”Nollåtta” eftersom alla från Stockholm tydligen efterfrågar en sådan.

Så här vackert satt jag när min djefla man kom och hämtade mig på stationen.

Med fotbollsmatchens avslutande minutrar i öronen (via www.sr.se) och Ica kontinuerligt bloggrapporterande, stod jag ut med min hemresa. Eftersom den djefla mannen var sen och jag frös så att jag skakade men ju inte hade mobilen med mig, bad jag Ica i en kommentar att ringa till den djefla mannen och påminna honom. Modern kommunikation, jajamensan!

---
Skamlig uppdatering!
Jag hade här ovan stavat cigarr med två g:n. Och det tog mer än en timme innan jag blev korrigerad av Stellan! Skäms på er andra!

(Ser ni hur smidigt jag skäller på er för att själv slippa skämmas för mitt slarv?)