Idag 4: David Attenborough berättar

Sir David kommer upp på scenen för att ta emot sitt pris och möts av en jublande publik. Han ser inte ut att vara en dag över 62, men är 81 år. ”Please tell us a story” säger moderatorn.

– Well, säger han. Om gorillor kanske?
– Ja!
– Ok.

Det var en programserie som skulle handla om hur vi människor har utvecklats från apstadiet. Jag blev placerad i en västafrikansk djungel, där vi krypande på alla fyra spårade upp ett gäng (i alla fall på ytan) vänligt sinnade gorillor. Jag frågade regissören vad han ville att jag skulle göra med dem.

”Prata med dem. Lär dem tumgreppet, vetja!” (The importance of the opposable thumb.)

Jag förklarade att det nog skulle bli svårt, men regissören övertygade mig om att det skulle bli bra tv, så jag lydde. Sakta närmade jag mig – helt ensam – gorillorna medan regissören, ljudkillen och kameramannen väntade på tryggt avstånd. Väl framme stannade jag till vid två små gorillabarn. Och satt tyst. Plötsligt kände jag en enorm gorillahand på mitt huvud, och reste mig upp. Där stod en gigantisk gorillamamma. Precis när jag skulle förklara att jag inte ville dem något illa, men att jag hade ett trick häääär med min tumme, böjde sig den stora honan fram och stoppade sitt pekfinger i min mun. Och tittade på mig. De två små gorillabarnen började då knyta upp mina skor.

Ett förfärligt brak hördes, och fram ur lövverket kom den största gorillahanne jag någonsin sett. Han tittade på mina skor och på min mun, och förmodligen även på sina släktingar. Jag tittade tillbaka och skulle precis säga något i stil med ”det är inte som du tror”, när alla fyra plötsligt bara bestämde sig för att jag var ointressant och tråkig.

Vips, var jag ensam igen. Jag kröp, gick och småsprang fram till regissören och frågade andäktigt om han tyckte om det han hade sett.

”Ptja, alltså, jag tror att vi nog fick med några sekunder på film.”
”Men va, va, vad, varför inte hela alltihop, jag stod ju där i minst fem minuter!”
”Jomen vi väntade ju på att du skulle börja prata om tumgreppet!”

Rungande applåder!

Kunskapsdagen avslutades med att en man på scenen tackade oss för vårt deltagande och levererade sedan följande djupsinnighet:

– Jag är sjukligt intresserad av allt kring kunskap! [---] Det viktigaste är att skapa en vision för kunskapssamhället!