Inspiration och idéer

Via Please copy me hittar jag en imponerande film om hur man kommer på får idéer. Varför och hur man inspireras att hitta på saker. Och hur man kan få människan att tro att den har hittat på något själv genom att kommunicera med det undermedvetna.

Om filmen är buffel och båg och photoshoppad och tillrättalagd och trollad med och trickfilmad är jag förstås en dunderlurad jubelåsna ... vilket inte alls stör mig just nu.

Jag har ju blivit inspirerad ändå! Det handlar om (och nu kollar vi i NE):

subliminal perception (nylat. sublimina´lis, av sub- och lat. li´men, genitiv li´minis, 'tröskel', 'ingång'), en form av varseblivning där man utvinner betydelse ur intryck (av t.ex. hastigt visade ord) som är för svaga eller snabba för att kunna göras medvetna och rapporteras. Effekterna av det subliminalt uppfattade är indirekta och kan t.ex. gälla emotionella reaktioner eller påverka hur efterföljande intryck bearbetas. Förekomsten av subliminal perception är omdiskuterad.

Ni ser den sista meningen? Jahapp, då diskuterar vi väl då. Vilka säger detta?

A.
– Jag behöver få nya intryck, så jag åker till Indonesien imorrn.

B.
– Jag kan inte tänka klart längre, så jag går ut på en promenad.

C.
– Jag vill inte höra mer, tyyyst, nu låser jag in mig i garderoben här tills allt lugnar ner sig.

D.
– Jag är en bluff. Jag är slut. Jag var en one hit wonder.

(Facit? Ånä.)

Förr sökte man inspiration genom att fysiskt röra på sig: ta bussen till stan, gå ut och lukta på ruttnande äpplen eller dricka kaffekask hos Klabbarparn. Idag, tiddelipom, kan vi göra en bildsökning på Google och plötsligt känna ett behov av att skriva om höjdhopparen Erik Lifh, funkis, squashbollar, jordens minsta världsdel eller benkläder.

(De ovan givna exemplen är inte forcerade eller framletade. Jag tittade rakt fram på skärmen och skrev vad som poppade upp i huvudet och googlade efter bilderna sedan. Eftersom jag fortfarande inte kan skriva utan att titta på tangenterna fick jag tolka ”hljdhippare Erik Ligh, funkus, swuaschbollR, osceania, benläder”.)

Så nu till min chans att påverka er – genom att publicera tre bilder med lite text!

En god vän tillverkar en kudde.

En annan god vän lider av ståpäls.

En miniversion av Johnny Weissmüller hade kunnat svinga sig fram här.

Nu kommer ni att triggas till stordåd och säkerligen köpa vin på vägen hem, beställa tid hos frissan och dammsuga bakom skrivbordet. Eller köpa tumring, plocka ögonbrynen och koka spaghetti. Eller ... eller ... eller ...