Fotboll [paw rihk-titt]
Marta, till vardags brasiliansk fotbollsspelare i Umeå.Det känns som om jag borde berätta om när jag tränade
Vi tränade på en grusplan utanför skolan och jag var 14 år. Snygglotränarn var 17. Vi värmde upp med Väderkvarnen, nackrullningar och jämfota breshopp. Tränaren skrek:
– Dribbla mellan konerna! Lotten först! Börja! BÖÖÖÖRJA! brölade han på fotbollsvis.
Jag gjorde som han sade. Välte inte en enda kon, trallalaaa, vissel trudilutt. Dribbla is my middle name.
– STOPP! Tror du att du är rolig? Ställ dig sist!
När de andra började dribbla förstod jag att i fotboll gör man det alltid med fötterna. Hur nu det kan kallas dribbling när bollen inte ens studsar vet jag då rakt inte.
Så blev det dags för skott. Men inte med tårna, som man ju kan tro, utan med fotknölen. Så fruktansvärt ologiskt och vansinnigt svårt att sikta, det är ju som om man i basket skulle skjuta med armbågen eller humpa iväg bowlingklot med rumpan.
– Vad är det här? Neeej. NEJ. Samling i mitten! skrek tränaren. Kom allihop! Som avslutning på träningen ska Lotten skjuta tre straffar! Titta på allihop nu! Det är så här man inte skjuter!
Jag sköt och sköt och försökte få bollen att passa in i hålfoten. Min första träning blev förstås även min sista och fotboll har jag sedan dess endast närmat mig via öl och tv-rutor.
Till igår. För då var jag på min första riktiga utomhusfotbollsmatch sedan jag 1981 såg IFK Luleå och Boden spela hatmatch i snöglopp.
Detta är stans storslagna, förmodligen med mutor tillkomna, lyxiga stadion – med bostadshus vid varje hörnflagga. Fotbollslag i elitklass? Nope, det har vi däremot inte. Men Kennet Andersson (83 landskamper, gula skor) kommer härifrån.Eskilstuna United mot Brasiliens landslag: 0-6. Jag trodde att det skulle vara annorlunda och underligt, men allt var på det hela taget ganska likt en basketmatch – fast dyrare.
Ett inte så färgglatt sambaband spelade bättre än några av dem ute på planen.Publiken skrek, speakern spikade på svenglish och tutade i båttuta och spelarna spelade och ena linjedomaren var en basketspelare och pausunderhållningen var en annan basketspelare och jag kände mig precis som hemma.
Basketspelare är tusenkonstnärer.Målvakten Ica och jag blev imponerade av Marta (förstås) och Uniteds målis. Men det var alldeles för få glidtacklingar jämfört med hur det var på Glenn Hyséns tid, tycker jag. Mittfältet kom i kläm, spelarna fyllde inte upp på kanterna och spelet var så vänstervridet att hade planen inte legat stadigt, hade hela alltet tippat omkull.
En spelarkorv som man gör entré ur. Men varför?Slutligen: vad äääär det med fotbollsspelare och smärta? De vrider sig som torterade maskar, skriker och grimaserar så att jag känner att jag nog borde gå ner på planen och lägga våtvarma omslag eller i alla fall ge order och tips till ambulanspersonalen som bara måste vara på väg. Sedan skvipp, hopp, studs, tjolahopp, haltar de två steg för att likt levande, helt oskadade hjortar spela mer boll.
Vårdpersonalen, trodde jag. Men nej, de var värdar som skulle se till att publiken inte sprang ner på planen och slogs. Så då gjorde vi inte det.----
Överraskning:
Målvakterna skriker för full hals så fort de ska göra en insats. Detta för att markera att de vet vad de håller på med och undanbe sig onödiga hjälteinsatser från utespelarna. Men man får inte ropa
– MÅLVAKTEN!
-----
Edit:
Jag står här korrigerad. Inte skriker man in bestämd form, inte. Man skriker MÅLVAKT! Eller sitt eget namn, kommenterar Ica nu. Men tänk om man heter likadant som alla andra, som igår när alla hette Olsson? Och Ravelli, hur gjorde han? Om han skrek Ravelli kanske hans tvillingbrorsa blev förvirrad? Och om han skrek Tomas lystrade väl Brolin? Ska jag dra nåt gammalt över mig nu? Ok.
33 Reflektioner:
Men vänta lite, om vÄrdpersonalen skulle se till att publiken inte sprang ner på planen - borde de då inte titta upp mot er och inte mot fotbollsplanen?
Fast han kanske hade koll på andra sidan, bortanför planen?
Jag har också tränat fotboll men jag höll ut en hel säsong. Jag var också 14 då och jag gissar att det var samma grusplan som du tränade på. Men jag har inget minne av en snygg tränare. Vår tränare var urgammal, han var då 24 år...
Förvisso och i sanning! Eskilstuna är världens diafragma – både fysisk och själslig mitt- och tyngdpunkt.
Ena dagen besök av brasilianska damlandslaget i fotboll, andra dagen besök av Mark Seymour som var sångare i HUNTERS AND COLLECTORS!!! Under sin storhetstid var han musikhistoriens bästa rockröst!
Jag tror jag svimmar ....
(Under det att skymningen faller över mitt medvetande ber jag er notera att min sinnesrörelse är av en sådan omfattning att jag använt inte mindre TRE utropstecken -- en svår försyndelse enligt språkpoliserna.
Present till min djefla man, tillika Språkpolis:
)
Ewa -- jag tror att vÄrdarna rätt snabbt insåg att publiken var av den inte särskilt inspringande typen.
Ett tips om du träffar den där tubaisten någon mer gång: Säg till honom att det är coolt att han har en tuba med rotorventiler. Han kommer att älska dig! (Det är vanligare med pistongventiler, såna som ser ut som kolvar ungefär, men de som har rotorventiler brukar vara passionerat övertygade om att det är helt överlägset.)
Det där med att rulla runt och fjanta sig - det är något som blivit allt vanligare på senare år. Sju- och åttaåringarna i laget jag tränar kan det till fulländning: de faller med ett tjut, rullar runt och håller sig krampaktigt om vaden. Sedan följer den där manövern du beskriver: link link, hopp hopp, spring spring.
Allt är de där överbetalda proffsens fel.
Men nu har jag bråttom. Ska på webb-TV-kurs. Hej hopp!
Korr läs första meningen en gång till --långsamt.
KORRLÄS inte korr läs
Nej, inte målvaktEN, rätt och slätt målvakt. Ens namn kan med fungera. Dock kände jag att jag inte kunde det eftersom jag då slängde med smygreklam.
Fotbollsspelarna har verkligen ont. Man tror verkligen att man ska dö i sisådär några sekunder. Men å andra sidan får man ju inte som i basket komma in på planen igen om man gått ut. Därför biter man tillslut ihop och spelar vidare.
Tack Korren och Ica, jag har nu rättat mina fel.
Och nu mässar jag pistong-rotor-pistong-rotor. Måste söka upp en tubaist för att imponera på.
Det här med fotboll...
Det är väldigt viktigt var i tabellen hemmalaget ligger, men det är totalt ointressant att titta på matcher.
Undrar om mina prioriteringar är rätt???
(Hoppsan, tre frågetecken på raken. Förlåt, kunde inte hjälpa det.)
Fy för den där tränaren. Han tappade två spelare under den där träningen och de hade ju kunnat bli hur duktiga som helst. (Två "Martor" före Martas tid.)Nu gör dessa spelare succe i Damer B istället:)
Just därför man skriker målvakt. Då är det ingen som kan missförstå mer än andra lagets målis, och hör hon det och dessutom agerar i det läget är hon dummare än stolpen och kan då gott fundera på vad hon gör på planen. Det med namn är mer vanligt bland utespelare då de inte gärna kan skrika BACK! eftersom fler då reagerar. Målvakt skriker man för att dels inge respekt och få folk att flytta sig samtidigt som man inger trygghet i sitt eget lag att man är med på noterna.
Fotbollsträning har jag undanhållit mig väldigt mycket.
Däremot gick min dotter på fotbollsträning en eller två gånger. Med betoning på gick. Hon och kompisen gick åt det hållet som spelet rörde sig, och pratade. När de mötte spelet igen så vände de och gick åt andra hållet och pratade.
De var inte 14, snarare 6 år.
Sonen försökte vara på fotbollsträning nån gång också, men han behövde annan struktur än de hade där då.
Oh no. Nu är Linus Thörnblad utslagen ur höjhoppsfinalen mot bl.a. en (tadaa) tusenkonstnär till: basketspelaren Donald Thomas.
(Ja, jag är jättekoncentrerad på mitt spökskriveriande.)
Bästisgrannen och Lotten: Jag blir ju lite nyfiken på er snyggotränare. Hade han lockigt hår?
(wv gubcit = gubbskit?)
Ewa: Han spelade i Lira ... kan han ha hetat Råååger?
(Ska se om det står om traumat i dagboken.)
Uh oh, nejnej, Nylandertrauma igen: Sanna Kallur kom fyra och var en hundradel från bronset.
Men vad händer? Nylander har satt sig på även Stefan Holms nerver: han slutade fyra!
Åh, alla dessa fyror! Jag blir ju ledsen!
Han baskethopparen var en rolig jäkel. Mycket underhållande att se någon som försöker cykla sig över ribban.
Cecilia N: jag coachar små barn i basket och har sett allt från promenader och prat till fyra uppdykande barbiedockor i mittcirkeln. För att inte tala om grabben som i ett anfall förvandlades till en sten. (Stenen kunde tala med oss, annars hade vi nog trott att det handlade om något slags kramp.)
Som du skrev basketspelare är tusenkonstnärer -- de kan tom flaxa sig till vmguld i höjdhopp...
" Så då gjorde vi inte det " underbar kommentar ! Den ska jag fnissa åt i natt när jag arbetar :)
Åh, Tania, tack! (Jag blir glad när jag förstår att ni förstår och blir glada.)
Du kan ju alltid ändra mina * till andra bokstäver sedan:
Var det ingen som skrek "K*ken B*llen Tunavallen"?
En djefla man tar i från tårna, men Hunters & Collectors var inte att leka med på sin tid. Skivtips: "Ghost Nation"!
Nej, va, nej, ingen ropade så, Studiomannen! Men har du alltså studiomannat där någon gång? Eller kan du alla vallar utantill?
Var det inte Eyravallen (Örebro) som det ropades så på/om?
Som nu bytt namn till Behrn Arena, vilket gör rimmet helt obegripligt.
Jag var nio år när jag följde med någon klasskompis till fotbollsträningen. Tränaren var inte snygg. Men efter två träningar bad han mig att sluta. Stryk skulle han ha.
Lottte: Jag vet hur du skulle kunna minska din förvirring och öka dina kunskaper när det gäller målvakternas agerande. Inför målvakt i basket! Det skulle kunna fungera ungefär som i undervattensrugby, fast tvärtom. Udezsvj skulle målvakten kunna heta.
"Lottte" måste vara ett alias för "Lotten". För att inte blanda ihop henne med alla andra bloggande basketspelare med nudelsoppefrisyr.
Nej, jag har inte varit i E-Tuna alls faktiskt! Men jag läste i en intervju med Fredrik Lindström att han på en fest med allvarliga seriösa poeter och författare föreslog att han skulle läsa en dikt. Det blev just den lilla fina ramsan. Det tog fyra sekunder av knäpp tyst häpnad och sedan brakade jublet och garven loss.
Så ska poeter tas! Dessutom rimmar det ju! Versmåttet är dock inte min sak att bedöma...
Jag ska bli basketmålvakt som läser snärtiga poem under matcherna för att förvirra motståndarna. Min lycka är gjord.
Jag hade ett par förskräckliga shorts på mig i gymnasiet när vi spelade volleyboll. Så att motståndarna kunde titta på nåt annat än bollen.
Många långa år senare hade min dotter dem när hon skulle vara katten Findus.
Skicka en kommentar
<< Home