Prata med tänderna!
Det lär ju vara så att man kan tala med hästar. Inte via talat språk utan med tankeöverföring förstås, hästarna har ju så svårt med artikuleringen. Stora tänder å så. Jomenvisst, jag kan ju tala med mina barn utan ord.
– Jag ser på din glasartade blick att du har som mål att sätta dig ned vid datorn och msn:a till midnatt?
– Uhum.
– Då vill jag bara på mitt stillsamma sätt påminna dig om att du är en femtonåring som växer och att nattsömnen är för dig ett nödvändigt ont och eftersom du ju har berövats på förmiddagssömnen nu när skolan har börjat kanske ska tänka på refrängen lite tidigare.
– Ugh.
I dagens gratisbilaga till vår lokaltidning (finns inte på nätet än) läser jag om den vittberesta kvinnan som har en namne här, och som talar med hår.
Hår. Inte prata om hår utan med hår. Snacka om artikuleringstrubbel. Fläfffläff pbbr.
Det kallas hårbalansering. Hårbalanseraren är alltid ensam med kunden och behandlingen (helt utan spegel, kemikalier eller permanent) inleds med ett samtal för att kunden ska få berätta om sitt förhållande till håret. För – kan ni tänka er – det sitter ju så mycket känslor i håret!
– Många har ett stelt och orörligt hår som kan behöva befrias. Jag berör håret, ”pratar” med håret och försöker känna hårets naturliga fall. Vi skapar tillsammans en ny form.
Naturligtvis kan man sedan genom värmefotografering även se att energifältet efter en balanserande klippning har ökat runt kunden. Värmewhat? Energiwhere?
Nu måste jag leta upp dessa specialbegåvade personer:
– Jag ser på din glasartade blick att du har som mål att sätta dig ned vid datorn och msn:a till midnatt?
– Uhum.
– Då vill jag bara på mitt stillsamma sätt påminna dig om att du är en femtonåring som växer och att nattsömnen är för dig ett nödvändigt ont och eftersom du ju har berövats på förmiddagssömnen nu när skolan har börjat kanske ska tänka på refrängen lite tidigare.
– Ugh.
I dagens gratisbilaga till vår lokaltidning (finns inte på nätet än) läser jag om den vittberesta kvinnan som har en namne här, och som talar med hår.
Hår. Inte prata om hår utan med hår. Snacka om artikuleringstrubbel. Fläfffläff pbbr.
Det kallas hårbalansering. Hårbalanseraren är alltid ensam med kunden och behandlingen (helt utan spegel, kemikalier eller permanent) inleds med ett samtal för att kunden ska få berätta om sitt förhållande till håret. För – kan ni tänka er – det sitter ju så mycket känslor i håret!
– Många har ett stelt och orörligt hår som kan behöva befrias. Jag berör håret, ”pratar” med håret och försöker känna hårets naturliga fall. Vi skapar tillsammans en ny form.
Naturligtvis kan man sedan genom värmefotografering även se att energifältet efter en balanserande klippning har ökat runt kunden. Värmewhat? Energiwhere?
Nu måste jag leta upp dessa specialbegåvade personer:
- En tandbalanserare som kan ta ett snack med min dotters tänder och läxa upp dem lite. Varför sitter en hörntand och surar på fel ställe så att den numera väldigt trötta mjölktanden inte kan få ro i sin själ och släppa greppet?
- En fotbalanserare som lär mina fötter vad balans är så att de ack så slitna ledbanden äntligen kan få kliva upp från sträckbänken.
- En bilbalanserare som talar om hur olämpligt det är med rost och betonar nyttan med den personliga bilhygienen.
43 Reflektioner:
Nej men jag måste få citera en skön sång jag kom att tänka på häromdagen:
"Det är så skönt att få tala med en häst.
När man är ledsen så är det allra bäst.
Att gå till stallet om kvällen det är fest.
Det är så skönt att få tala med en häst"
Åh, ge mig en hårbalanserare, nu på direkten. Jag känner att jag skulle vara ytterst mottaglig för hårbalansering. Bara jag tänker på det så killar det i hårrötterna. Tänk vad skönt att ha en frisör som inte envisas med att konversera mig, utan mitt hår! Och som säkert får ett mycket mer meningsfullt utbyte.
Trettonåringens tokiga tänder går i arv. Vi har en grop i huvudet och konstiga tanduppsättningar. Jag har fortfarande en mjölktand kvar, vet du.
Vad jag behöver få balanserat är min tid. Den är ofta i obalans med mitt arbetsschema, mina intressen, andras krav och önskemål på mig m.m. Jag skulle vilja ha en tidsbalanserare som får min tid att bli mer flexibel och forma sig efter mina behov, dvs. följsamt töja sig när det behövs och krympa när man har onödigt mycket av den.
Men tänk att du fortfarande kan gå, stå och tänka med en kvarvarande mjölktand, Orangeluvan!
Din systerdotter (= Trettonåringen) ska under denna höst:
1) få gummiband som drar isär bakersta tänderna så att
2) ett metallband kan fästas i bakersta tänderna där
3) fästen för en nattandställning ska sättas för att den
4) under tre månader ska vidga och smalna av och putta på alla käkar och tänder så att man kan
5) dra ut mjölktanden och
6) operera fram hörntanden som pekar åt fel håll och sedan sätta fast
7) räls i underkäken som "är för liten för överkäken" och sedan
8) klistra fast fast räls i överkäken som drar den vilsna hörntanden på rätt plats.
Man ska kanske tillägga att Trettonåringen inte vill vara med om detta och att man som tandamatör inte ens om man skärskådar henne med lupp kan se något fel på varken tänder eller bett.
- Finns det några risker med detta?
- Ja, man kan ju drabbas av rotförkortning.
Hm. Vart går man för en second opinion?
Ja, jag ska försöka få kontakt med skönsångkompositören (allvarligt snack) och tidsutdelaren, som ju verkar ha drabbats av kluvena toppar.
"Kluvena" är stockholmska. Festås.
Om man inte har så värst mycket hår att balansera, vad gör man då? Öronbalansering? Och om dessa är osymmetrisk placerade, VAD GÖR MAN DÅ???
Aha, det är kanske då som den där balanseringen verkligen kommer till sin rätt?
Allt det där verkar vetenskapligt och är därmed helt och fullt korrekt å mycket, mycket användbart.
/Bitter magister
Klagomål!
Den där ordverifieringen är mycket svår för vissa av oss. Exempelvis är det nästan omöjligt att uppfatta tre stycken "m" i följd. (mmm).
Som att titta en treögdmänniska i ögonen = nästan omöjligt det också. Möjligen beroende på att det först och främst är mycket svårt att hitta treögda människor.
Jag agerade fotbalanserare åt en nordsvensk karl som jag hade som elev på en kurs för många år sedan. Jag nämnde bara att jag hade hört talas om excentrisk träning på något radioprogram. Ett par månader senare ringde han till kontoret och lät nästan tårögd när han berättade att flera års besvär hade gått över på bara 5-6 veckor.
Efter en sån framgång måste jag nog överväga att börja prata med flickvännens hår också. Det ligger inte alls som hon vill, varken på morgonen eller på kvällen.
Däremot vill jag avråda den som eventuellt tänkt sig att tala med giraffer. En av de andra föräldrarna som igår blev förvisad till gården under inskolningen av våra små dagistelningar berättade att giraffen är det enda däggdjur som saknar läte. Det funkar tydligen inte med stämband i den där långa halsen. (Själv undrar jag om deras läten inte är så lågfrekventa att vi helt enkelt inte uppfattar dem. Kanske är det giraffernas subsoniska samtal som ligger bakom den globala uppvärmningen? Nej, nu måste jag nog uppsöka en tankebalanserare innan jag spårar klockor.)
Jag behöver en ledighetsbalanserare! Alla jag känner (som inte är barnlediga eller sjukade alltså) har återgått till jobb - själv går jag runt med en lidande och förvirrad min och undrar över min plats i tillvaron. Stackars mig. Jag har ingen styrfart!
Hjälp! Säg inget mer om trettonåringens tänder, tack. Jag blir döskraj, eftersom min åttaåring också har en jättekonstig tand som växer åt fel håll på fel ställe.
Sedan håller jag med den bittra magistern: ordverifiering suger fett. Som en plastikkirurg, typ.
Åh, en dammbalanserare vill jag ha.
En som påtalar för dammet det ytterst olämpliga i att ligga och skräpa överallt i hela huset.
Kanske en katthårsbalanserare också, som säger till katthåren att det är trevligast om de släpper av sig själva utomhus.
Och en förkylningsbalanserare? Min näsa behöver talas till rätta.
Snörvel.
Min unge är en jäkel på att tappa tänder förresten - i förrgår drog tandläkaren, utan ett ljud från nioåringen, ut en extremt fastsittande men halv kindtand som mobbats så till den grad av den permanenta tanden som komma skall och den framförvarande stora fina nya så att den sprack!
Min coola artonåring med tandställningserfarenhet (dock annan) säger att hon (13-åringen) är av med tandställningen när hon är 17, eller om tänderna är eftergivna, redan vid 16. Det kommer att gå så bra så.
Köp hallonkräm så hon har nåt att äta när den är nyspänd.
Själv behöver jag en karaktärsbalanserare som även ger sig på koncentrationen.
Den allvetande(?) artonåringen hävdar att giraffer visst låter. Iaf om de är döende. Källan är Southpark the movie.
Jag behöver både tand- och ögonbalanserare i dessa dagar. Har fått tandvärk! En pulpainflammation säger tandläkaren och skrockar förtjust över hur svårt och krångligt det är att rätta till. Han gillar ovanliga tandproblem och jag är en av patienterna som förser honom med sådana (A. får snuskiga associationer av ordet pulpainflammation, jag måste använda synonymer när barn och gäster är närvarande).
Och just idag fick jag mina första läsglasögon. Ljuva ungdomstid, vart tog du vägen? Måste medelåldern infalla så brutalt med rotfyllningar och glasögon samtidigt? Akne och tonårsfyllor, kom tillbaka, allt är förlåtet.
(nu ser jag bokstäverna bvc insmugna i wv: uzubvce. Även detta en påminnelse om flydda dagar.)
Efter genomläsning av dessa kommentarer tappar man alldeles balansen!
Det jag EGENTLIGEN hade på hjärtat var:
"datorn och msn:a till midnatt?"
Vad är msn?
Under kommentarläsandet uppkomna reflexioner:
b.fundberg:
Det behövs inga treögda för att omöjliggöra uttrycket "att titta någon i ögonen" - man kan bara titta i ett öga i sänder!
cecilia n: Jag föreslår att vi byter ut hallonkrämen mot ÄPPLEMOS (HIP, min blogg 12 september 2006)
Länken till HIP
Nu har jag ffg fått ett RIKTIGT ord i wv=BH-skjul - Har Ni ett sånt tjejer?!
På min länk HIP finner jag en ettårig kommentar från Lotten:
"Jag och Bästisgrannen har så farligt mycket äpplen i år att vi behöver ett bra mosrecept. Och sedan har vi varit så dumma att vi inte har samlat på oss en massa burkar, så sådana måste vi dessutom hitta."
Nu vet jag på råd - bättre än det jag gav för ett år sedan. Jag har fått en bilaga till senaste AoM "Våra bästa äpplerecept"
Där finns ett modernt recept på Äpplemos, och där inga glasburkar kräves:
Äpplemos
(Detta äpplemos fryses in i små förpackningar eftersom det inte innehåller något konserveringsmedel. Sedan det tinat håller det ca 2 veckor i kylen.)
Till ca 6 dl
1 kg äpplen
3/4 dl vatten
5 dl strösocker.
1.Skala kärna ur och skär äpplena i bitar. Lägg dem i en gryta med vattnet. Koka äppelbitarna mjuka utan lock ca 15 min.
2. Vispa moset slätt, blanda i sockret och låt koka upp. Ta grytan åt sidan. Skumma väl.
3. Låt moset kallna. Fördela i förpackningar. Frys in moset och ta fram och njut till gröt, pannkakor eller wåfflor.
ELLER
Mdverkar till bättre tandbalans:
An Apple A Day keeps the dentist away???
Äppelmos går bra att göra helt utan socker, så kan man sockra så mycket eller lite man vill när man äter det. Då måste det dock frysas in. (Jag som ändå är en godisråtta gillar mitt äppelmos osötat).
(Intressant det där med äpplemos kontra äppelmos... var går nord-sydlinjen? )
BH-skjul, nej så många bhar har jag inte att det behövs något. :-)
Naturligtvis är det så att reklamen är livsfarlig.En av de saker Sven Lindqvist sa i "Myten om Wu Tao-tzu" är berättelsen om den kinesiske berättaren som helt enkelt gick ut genom väggen. Jämför det med med Tage Danielssons film Picassos äventyr(,jo, jag vet, det blir alltid diskussioner om vem av John Lennon och/eller Paul McCartney som skrev vad, som i vilket äktenskap som som helst.) Men det här med homofobi och filmjölk som ingrediens vid filminspelningar; borde inte hela mänsklighten kyssa varandra och sen sätta, eller ligga, sig ner till bords.
Två böcker jag verkligen borde ge mig tid till att läsa:
1. Sven Lindqvist: Reklamen är livsfarlig. (1957)
2. Ivar Lo Johansson: Jag tvivlar på idrotten (1931)
Men inte startar jag nån "blogg" för det. Jag har ju min arbetslöshet att sköta. Och var sätter man egentligen punkten efter parentesen, före eller efter?
Och jag hann ju inte ens börja! Men jag fick in ett semikolon i allaffall fallafell, trots min lätta dyslexi, som jag denna gång inte ens bryr mig om att ändra.
Ca året 1977 gjorde jag ett collage av ett av dårets populäraste reklamkampanjer: ditt hår är vad du äter. Jag klippte ur tidningar helt enkelt och stod där med mina kvardröjande tonårsfinnar vid badrumsspegeln och jämförde med det collage jag gjort: sallad,gurka,rostbiff,men aldrig att jag äter hamburgare,potatis,lök.Frukt.
Sen flyttade jag till Uppsala och pluggade vid universitetet. Inte vet jag om jag mår bättre av det.
"Snygg" blir jag aldrig.
Jag skulle behöva en tvättbalanserare. Som kan balansera mängden tvätt mellan "rent-hyllan" och grderober och lådor. Jag hade inte tackat nej till en balansering mellan tvättkorgarna och "rent-hyllan" heller!
Ack o ve, du anonyme, du tokskriver ju så att man blir alldeles knollrig av anonymiteten. Klicka i "övrigt" och hitta på ett alias!
Vet ni om man äter små sönderklippta hårstrån, så dör man. De perforerar tarmarna på ett intressant sätt och hu och fy vad dum jag är som berättar det här eftersom jag antingen kommer att inspirera till mord eller bästsäljande deckare.
Tiila: det där är väl mer en automatisk tvättrutchkana än en tvättbalanserare?
BH-skjul var väl att ta i. De får ligga i strumplådan.
Vad är det för fel på "okänd"? Vi har ju faktiskt inte träffats.
Och den där föreställningen om morrhår och ärtor (som inte är nån myt, den avlivade väl ändå Gösta Ekman i filmen med samma namn).
Och, vadå?, fortfarande, tycker jag på nåt sätt. Jag råkade bara Googla på Orlodoffa doschkoff och så hamnade jag här. Vad begär du av mig?
Jag vill helst av allt ha en kommunikationsbalanserare.
Alternativt en rättvisebalanserare, eller sanningsbalanserare.
Denna balanserare skulle med ett lätt handgrepp balansera samtalen mellan mig och min fd, så att vi hörde, förstod och respekterade varandra.
Sedan skulle så klart balanseraren vara så inställd att balansen ständigt var till min fördel och visade hur rätt jag har.
En sån vill jag ha.
Ge mig!
Jag drabbades av välfärdssveriges (80-tal) tandbalanseringsiver och fick en tandställning som jag skulle balansera själv genom att trycka på ståltrådarna med jämna mellanrum.
Idag kan jag inte bita ihop ordentligt (vilket jag kunde innan), men när de upptäckte det var välfärden och ivern slut, så då struntade de i mig. Skönt så.
Mina ben var olika långa också, men det rättade till sig själv, utan ståltrådar. Ingen pratade med dem heller, vad jag kommer ihåg.
Kom på en grej angående tandställning.
Nej, det är inte kul.
Men, trettonåringen kan se fram emot ett studentfoto utan räls. Det är kul!
För att med blotta amatörögat kunna upptäcka tandregleringsbehov, där de inte syns, så rekommenderar jag att ha en tandläkare till förälder. Man blir helt enkelt miljöförstörd och kan med lätthet diagnostisera både underbett, överbett, korsbett, plogbett mm.
Nu får jag sluta, för jag skulle kunna fylla en hel blogg med upplevelser från tandläkarmammans påverkan.
Till exempel att jag blir trygg och lugn av doften av tandläkarpraktik och gummihandskar...
Vaddå prata med hår gör jag vareviga dag, vad är det för konstigt med det? "Ligg still!!", "Flytta på dig!!". Kan man ha någon som gör det åt sig?
Nog kan du bita ihop. Det är väl bara att titta på det du skriver. Eller hur.
Ingen människa kan nånsin läsa en annan människas tankar. Så underbar tror jag att människans hjärna har blivit. Och som svar på frågan om det finns intelligent liv i universom, nånstans utom här, brukar jag svara: inget tyder på det. Ingen har brytt sig om att åka hit.
Var det nåt mer, trots att jag bara "råkade titta förbi". Aldrig får det bli så för oss människor att vi bara råkar titta förbi, trots att det alltid händer intressanta saker vid synranden.
Jag tror att du bad om ett...alias. Trots att jag så många gånger provat med mitt verkliga namn. Men ja jo, jag får väl prova det igen då.
Men nu borde jag verkligen samla mig inför mitt nästa...meddelande, blogg, post? Äh, jag avslöjade mig genom att skriva "mitt" eller hur. Inte är jag någon djefla man och inte är min eld den största i sverige.
Immat.
För en dryg vecka sedan eller så, så lyssnade jag på radion i bilen. Bytte kanal och fick in intervju med en kvinna som kommunicerade med djur. "Inget hokus-pokus eller annat lurigt, inga seanser eller så. Bara vanlig telepati" som hon förklarade det. (Jag försökte fokusera på bilkörningen så citatet är kanske inte helt korrekt återgivet - men nästan).
Hon berättade sedan om en katt hon hade samtalat med, katten var avundsjuk för att det fanns mera foton på den andra katten i hemmet. En hund hade berättat för henne att familjens son var mobbad i skolan, och att han hade problem med en manlig lärare. Pojken hade tydligen bekräftat hundens uppgifter.
Ja, sådant kan man alltså få höra i Sveriges Radio, samtidigt som man är tvungen att fokusera på att hålla bilen på rätt kurs på E4 norrut från Uppsala.
Jag skulle vilja ha en hjärnbalanserare. Nån som sa att det är sant att människan har två hjärnhalvor och båda behövs.
Sen skulle jag vilja ha en balanserare till som sa: Ibland t.o.m samtidigt!
Men för det krävs väl åtminstone en tredje balanserare, förmodligen expert, som förhoppningsvis säger att jag ser i nuläget inga skäl till lobotomi.
Men vem ska betala alla dessa människor?
Och då har jag inte ens nämnt Nalle Phu (jag föredrar den stavningen, ungefär som då man andas ut efter en lång ansträngning.)
immat:
"Jag skulle vilja ha en hjärnbalanserare. Nån som sa att det är sant att människan har två hjärnhalvor och båda behövs."
Jag känner mig i detta fall inte som en balanserare - bara som en besservisser:
Jo det ÄR sant att människan HAR två(2) hjärnhalvor.
Dessutom är de hos majoriteten av mänskligheten förbundna genom den sk corpus callosum (jag tror den kallas hjärnbalken på svenska) som gör att information från den ena halvan automatiskt förs över till den andra!
Fiffigt va!?
till den blyga.
Inte verkar du vara så blyg, du svarade ju. Men kanske att jag borde förtydliga mig, förutom uppmaningen till dig, den blyga, att läsa alla inlägg jag råkat skriva på den här bloggen och det kan väl ändå inte vara så svårt, jag råkade trilla in här för 5-6 dar sen.
Så vad vill jag säga? Eftersom det tydligen var jag som skrev så ligger ansvaret på mig. Både självklart och rimligt. Så då får jag väl helt enkelt i klartext (vad är det) säga att jag är så förbannat trött på folk som reducerar människan till något så enkelt som två hjärnhalvor.
Vad tycker du att jag ska skriva mer? Jag har åtminstone provat att skriva här under mitt verkliga namn.
Här kommer det igen:Mats Lundberg.
Och naturligtvis är jag blyg i vardagslivet. Och hur var det nu Lotten sa nu igen? Man skulle skriva, nej fan, inte ens det. Först skulle man tyda något, som ungefär då Oidipus möter Sfinxens gåta, nu måste jag verkligen ha blandat samman saker, eller hur.
Undertecknat Immat.
Går det att beställa Lotten och hennes kommenterare: Finurligt, fascinerande och fantasiska. ?
Du Lotten.
Det där med "övrigt" och "anonym" det funkar inte. Tro, mig, jag har försökt åtminstone sju gånger på din sida.
Men Ok.Jag försöker en gång till.
Du vill, om jag förstått dig rätt, att jag inte kallar mig vid mitt verkliga namn, ej heller signaturen Frutte (med en virtuell tår i ögat tar jag farväl av honom, han var ändå den enda signatur jag uppfann i vuxen ålder) och jag som har så begränsad fantasi. Så vad skulle jag göra, tycker du? Jag provade med Immat, en av mina fantasifigurer som barn, könlös såvitt jag kan förstå. Ok, jag provar igen: Klicka Övrigt säger texten.
Då gör jag det. Och sen rimligen Immat? Jag testar nu:
Vill du veta hur det gick? Ja, det tror jag att du vill veta. Inte bra, måste jag meddela, inte bra alls.
Mats Lundberg: jag förstår verkligen inte vad du menar och detta är inte ett forum för (jag citerar):
"Du vill, om jag förstått dig rätt, att jag inte kallar mig vid mitt verkliga namn, ej heller signaturen Frutte"
Du får kalla dig vad du vill, till och med Anonymous. Något annat har jag inte krävt -- däremot tycker jag och många med mig att det är trevligare med något annat alias än det ack så väldigt intetsägande "Anonymous".
Sammanfattning: kalla dig vad du vill. Over and out.
Kära immat-alias anonymous-verkligen Mats Lundberg.
Nej inte är jag så blyg - men jag är vänlig och generös liksom övriga "stammisar" på den här bloggen.
Man skall inte leta angrepp eller förnumstighet där de inte finns.
Jag lånar gärna tandbalanseraren.
Sedan skulle en cykelbalanserare behövas... så cykelskrället finns kvar. Vill även ha en chefsbalanserare så jag kan få ett jobb eller åtminstone tid för intervju.
En sovbalanserare för att inte leta efter spindlar halva nätterna.
Vill även ha en öl/chokladbalanserare så man inte får för lite av nåt och ja. säkert mer.
Förresten dör man inte alls av sönderklippta hårstrån. Min bästis och jag testade under lågstadietiden.
För länge sen hade nån - var det Sven Melander? en kurs i teve hur man pratade med tonårsbarn. Tänkte på den.... när föräldrarna fick träna på rätta stuket ÖÖÖööööhhhh etc.
Skicka en kommentar
<< Home