Att bo ensam
Jag har nästan aldrig varit ensam hemma.
Efter gymnasiet flyttade jag direkt från hemmets trygga famn till ett kollektiv (i min kusins lägenhet) med Bästisgrannen och klasskompisen Marit, som kallades Gudrun. Vi bodde på Skånegatan 66 på Söder i Stockholm och jag jobbade heltid som vårdbiträde på Danderyds Sjukhus. Bästisgrannen jobbade på JC på Drottninggatan och Marit jobbade i en restaurang på Centralen. Vi hade (som jag minns det) gott om pengar, gott om vänner och gott om fester. (En naken, hårig, full skådespelare sov i vår Klippansoffa och tog hela matkassan med sig när han stack på morgonen.) Jag var helt enkelt aldrig ensam.
Efter ett år föll kollektivet ihop som ett korthus; jag och I Lund bodde jag officiellt i ett urtrist studentrum på Hallands Nation ... men där var jag aldrig. Jag var hos min blivande djefla man och var helt enkelt aldrig ensam hemma. Vi flyttade sedan ihop i en tvåa, en trea, en tvåa, en fyra, en villa och en annan villa ... och jag är fortfarande aldrig ensam hemma.
Men nu! Jag är ensam hemma! Ända sedan i söndags när alla åkte till Skåne, är jag ensam hemma! Problemet är bara ... att jag inte är ... hemma. Jag är ensam hemma men hinner inte känna efter hur det är, eftersom jag de facto aldrig är hemma. Nyvaken gick jag nyss ner till köket och fann till min fasa att jag är en förfärlig ungkarl.
- Olästa tidningar ligger i drivor på köksgolvet.
- Oöppnad post ligger på diskbänken. (Egentligen borde man inte längre kalla post för post för det är ju blott och enbart räkningar. När fick jag senast ett brev? Ah, vänta, det ligger ju två där på diskbänken. Ååh, så fint.)
- Odiskad disk står sedan i söndags på samma diskbänk.
- Otvättad tvätt ligger HansochGreta:iskt som en snitslad bana från min säng, in i badrummet, nerför trappan och in i köket.
- Ohängd tvätt ligger i tvättmaskinen. (Jävlar.)
Uppdatering:
Vad kul att hela texten här var överstruken nyss! Studiomannen har ringt till min mobil, fem andra (för mig okända) människor har sms:at och (hör här nu!) på min ytterdörr satt det en lapp med ”Din blogg ser galen ut!” – utan underskrift.
(Jag vet inte vad som hände – jag skulle bara rätta den felstavade granen däruppe och rusa till SR innan jag hann kolla och där inne i en radiostudio får man ju inte ha mobiler på och ... och ... och ... )
37 Reflektioner:
Haha! Känner igen mig! När man är ensam hemma blir allting plötsligt "o" av någon anledning!
När jag såg boken "Fröken Ensam hemma åker gungstol" for jag i raktefart nedför Memory Lane! Det var min fullständiga-favoritbok-alla-kategorier när jag var liten! Jag har läst den ett oräkneligt antal gånger och nu även plågat mina barn med den ... (Man får dock sväva ut en del i förklaringar kring "mjölkaffären", "kringlor av modellera", "söndags-gåborts-hatt" osv). Hans Arnolds illustrationer är helt suveräna och fångar stämningen på pricken! Någon annan som älskade denna bok?
Tyvärr förvandlades aldrig något rum hemma hos mig och Kraxebraxer och Godaner lyste med sin frånvaro.
Ääääääntligen blev jag först att kommenera! :-)
Kommentera med t menar jag ju! Bäst att sluta - nu släpper jag in er andra ...
Man skulle kunna hyra in en eller annan Lady Stalker om man så här på morgonkvisten känner att det behövs ett gäng kommentarer.
Jag läste aldrig "Fröken ensam hemma åker gungstol", jag såg bara barnprogrammet. Pratande byrålådor och slingrande mattor. Fantastiskt.
(Nej, jag har inte kommit iväg ... klockorna i huset blev ju inte bakåtflyttade som de borde i söndags. Jag vann alltså en timme fyra dagar för sent. Och det där som jag klev i var räkost. Tänk ... att det tar så lång tid innan den stelnar.)
Men varför är det så.
När hela familjecirkusen skall hållas flytande är man ett under av logistiska lösningar, simultankapacitet och effektivitet.
Så när man är ensam då stänger man bara av och blir bara en hel lång radda O-.
Jag är likadan. Jag borde men jag orkar bara inte för det är ingen anna hemma som kan bry sig så då vadar jag bara fram i alla o-.
"Bästisgranen"! Nämen Lotten, det trodde jag inte... :-)
Åh, så var det ju min favoritbok såg ut!
Oavsett hur många som är hemma här är det väldigt mycket o-.
JAG ÄLSKADE Ensam Hemma åker gungsstol!
Och inte nog med det. Vi hade både blommigt överkast och likadan gungstol och nallar och annat (och jag var ensambarn).
När jag är ensam hemma (vilket händer väldigt sällan) så brukar jag ha en fin plan som går ut på att jag ska jobba lagom mycket, gå promenader, äta små piffiga maträtter och kanske lyxstäda lite, typ organisera strumplådorna. Det slutar dock alltid med att jag tar på mig en massa jobb "för jag har ju så gott om tid när familjen är bortrest" och sen bara jobbar, jobbar och åter jobbar.
Nu fick jag en konstig déjàvukänsla här: Har jag skrivit exakt den här kommentaren en förut? Eller har jag bara tänkt den?
Ojojoj... det där inlägget gick inte så bra va? Allt efter Bästisgranen överstruket! Och ett borttappat "t" i rubriken!
:)
Tänk vad skönt det är att kunna hitta fel hos andra! Då kommer ens egna liksom i skuggan helt och hållet ett litet tag ;)
Varför är all text överstruken?...syns det bara hos mig eller vad har hänt?
Ja?! Varför är allt överstruket?
En diskret pik eller?
Jag har slagit telefonlarm om denna blogg. Hoppas att det hjälper.
Jag har o e r h ö r d a behov av att vara ensam. Men inte nödvändigtvis ensam hemma. Är jag det är badkaret min borg och ve den som stör.
Annars är bilen en bra fristad om man vill vara ifred. Promenader i all ära, men det är varmare i en bil.
jag älskade också fröken ensam hemma. min stora sorg var att jag inte hade fullt så utvecklad fantasi, och därför inte kunde få mattorna att verkligen kännas som hav. kanske var jag för gammal - min femåring försvinner hel och hållen in i låtsasvärldar och vi får dra ut henne med våld när det är dags för mat (tex).
Tack, Studiomannen!
Om det var en diskret pik om att bloggen bör strykas, var det sannerligen inte en diskret pik.
- Nå, Lotten, sa David Letterman i en synnerligen intressant intervju år 2011. Hanterar du stress väl?
- Nej, inte alls. Jag blir galen, slarvig, blind och döv och detta insåg jag redan i november 2006.
För min del VÅGADE jag inte försöka gå in och kommentera om den censurerade texten; TÄNK OM DATORN FLUGIT I LUFTEN! Men mejla vågade jag. Logiken i detta?
Innerst inne trodde jag att det var min dator det var fel på och att det såg rätt ut hos alla andra. Med tanke på Stolpen... Visa dom Stolpen Lotten!
Ja, Ökenråttan (sorry, har inte kommit åt min mejl, sitter vid fel dator) -- jag ska visa upp ökenstolpen!
David Letterman 2011...
Hmm tror du verkligen han lever då?
Inte för att jag önskar livet ur honom eller så men han ser såååå sliten ut på TV.
Jag ser mer fram emot Lotten hos Oprah...
Och sen, varför gör folk så. Gör ilvilliga saker som bara sabbar för andra? Jag fattar inte vad det är för roligt med det... För att jag antar att strecken var någon sorts spam eller sabotage.
Trist helt enkelt!
Tonight's ton ten list:
"The best ways to update Lotten's blog"!
Huhu, jag sitter verkligen här och skrattar. En miljard mejl om sabotage- och konspirationsteorier har inkommit. (Alla är vansinnigt roliga.)
Men nej, det vara bara jag som klantade mig! När man ska stryyyka något i sin bloggtext så att det verkligen ser struket ut, sätter man en kod framför ordet som ska strykas:
< strike >
(Fast utan mellanslag; jag måste stoppa in mellanslag när jag berättar här -- annars tror datorn att jag vill stryka denna text. Nej, förresten, den godkänner nog inte strykningar i kommentarer. Nåväl.)
Efter det strukna ordet ska man sätta (fast utan mellanslag förstås)
< /strike >
Men det hade jag inte gjort. Jag hade skrivit
< //strike >
Och sådana koder förstår inte datorn sig på alls.
- Och hur kom det sig att du tog tjänstledigt och gick i konkurs just år 2006? fortsatte David Letterman.
- Var ju tvungen. Hade ju bloggen att ta hand om, suckade Lotten Bergman -- 2011 års pristagare i kategorin "Svenska uteliggare med nudelfrisyr".
Hos Oprah:
- Jag ger upp! Det där Lotten Bergman kan ju inte snacka om känslor, skönhet eller mänsklighet, hon bara yrar om blogg, what's a blogg?
Hurra, nu fick jag veta hur man gör överstruket!
Tack, Lotten!
Varannan vecka är Femåringen hos mig. Inte många o där inte. Varannan vecka, iallafall 3-4 dagar, är Pojkvännen hos mig. Få o. Dock har jag några dagar varannan vecka som jag är ensam hemma. Inga o då heller egentligen. Snarare o-oigt. Imorse hann jag med att diska, läsa tidningen, tvätta och hänga, baka matbröd, vika torr tvätt, duscha och se Vära Bästa År innan Pojkvännen damp in vid halv tolv för lunch. Jag har nog svårt med o.
Jag kan bara ungefär en enda rolig historia. Nu slumpar det sig så att det är en o-historia:
Norrlänningen som kom hem från en resa till London får frågan hur det hade varit där.
- Jomen nog var det bra, nog. Men jag kom int' in på Harrods. Där stod IN på ena dörren och OUT på den andra -- och det är ju som samma sak, det.
Jag är också sällan ensam hemma men det har hänt, t.ex. några dar om somrarna när jag lyxjobbar (=bara jobbar utan inslag av hämta-lämna-steka fiskpinnar) och resten är kvar i Skåne.
För några år sen när jag avnjöt dessa sällsynta dagar fick jag ett biotips från två opappor på jobbet: Pianisten tyckte de var en synnerligenbra film. Har någon sett den? Jag gick ensam dit ochhamnade bredvid en man i min ålder. Vi sa inte ett ljud till varandra före, under eller efter filmen. Då lomade vi ut till våra barnsitsförsedda cyklar och trampade hemåt. "Så kul hade de småbarnsföräldrarna när de fick en ledig kväll" kunde någon ironsikt ha tänkt om de sett oss. MEN vilken svart film! Jag gruvar fortfarande på hämnd, båda killarna har fått barn numera så vilken deppfilm ska jag lura iväg dem på?? (Nä jag menade inte Johnny, Lotten.)
Då vi är inne på strykningar kände jag mig nödgad att berätta att enda anledningen till att jag kommenterar nu är att word verification är:
ztippecx
Nästan för bra för att vara sant.
Jag är osäker på om jag skulle överleva utan att få vara ensam hemma ibland. Fast det skulle jag ju naturligtvis, men människoflockar ger mig nippran och får mig att längta till ett tyst rum där bara jag finns och kan ligga på sängen och prutta som jag vill.
Att pazeiea, det måste vara det jag hade tänkt göra nu - bara klicka förbi utan att lämna nån kommentar.
Ingridf: Du är icke ensam. Begrunda följande citat "Dagarna - lata och melankoliska - spenderas i kalsonger och bikinis i den 30-gradiga hettan. Nätterna - nedsänkta i alkohol, sex och sånger - utlöser en våg av våld och överhettade känslor.
Utan möjlighet att fly den tryckande värmen, stiger den psykiska anspänningen till bristningsgränsen. Det här är livet när det är som mest sårbart och intimt."
Hunddagar heter filmen, den tyckte M (lika oinformerad som du givetvis) att han och en relativt obekant kollega skulle gå på för en trevliger afton. Stigande obehag och alltmer konfunderade miner. Jag tror inte efterdiskussionen blev särskilt lång eller djup;-)
Om 50 år när denna blogg hittas under en stor sten i ett i tusentals bitar sönderfallet samhälle, kommer upphittarna att ställa sig frågan:
- Vad i helvete är pazeiea, wcdzwk, ztippecx och wfkllwl som dom skriver om hela tiden?
- Ja, och hur går de till när de inte ska kommentera men gör det ändå?
- Räcker forskningspengarna till fem års ytterligare studier av bloggfenomenet?
Kloka, bloggtänkande kommenterare ombedes hålla sig vakna för att leda mig rätt inför morgondagens högst underliga föreläsning om framtiden.
Nytt inlägg kommer!
Cruella: tror du M lockades i filmfällan av citatets lockande signalord sex, sprit och kalsonger?
Jag kom in efter att strykningen försvunnit men tycker nog att ni har missat en annan väsentlig fråga:
Varför kallades Marit för Gudrun?
Jag har också ett stort behov av att vara själv.(Därför nattugglar jag när tre barn och make somnat..)
På en studieresa i Afrika nödgades jag lära mig den svåra konsten att vara själv i grupp.
Jag tycker också att Gudrunfrågan försvann i den krångliga hanteringen här.
Men tyvärr har jag inget svar. Jag tror att det handlade om "kärt barn har många namn" emedan Marit är en ytterst sympatisk människa. (Som jag inte kan hitta på Eniro.)
Älskade boken!
Och historien var ju fantastiskt kul!!! OUT, hahaha!
Fast frågan är väl om det inte var så att norrlänningen fastnade inne på Harrods?
In kom han ju, men sen fanns det inte någon o-out-dörr...
Ah... Fröken ensam hemma åker gungstol! Jag minns det barnprogrammet vagt. Det var sååå sagolikt och alldeles, alldeles... underbart!
zponh - There is no spoon.
Boken läste jag aldrig, men LP:n åker fram ibland!
"Snart får ni se ett rum här innanför
Å det ser ut som många andra gör
Men rum är konstiga på många sätt, de ändrar sig så plötsligt och så lätt"
Vill jag minnas....
Fröken Ensam hemma lekte jag och min bästis i dagar, veckor, evigheter. Stora projekt som tog hela huset och många timmar i anspråk. Trodde i min enfald att det var bara jag som kom ihåg programmet. Skönt att se att fler delar samma minnen.
Skicka en kommentar
<< Home