Dagens åsikt
Det här med skolan.
(Suckpaus. Ni får gärna sucka ni också.)
Jag har ju bara information om
Min egen skolgång kan sammanfattas av ett ord: experiment. Jag har berättat om det förut, men i sexan testade de med oss genom att
Jag kunde ha svenska samtidigt som Janne bredvid mig hade OÄ, samtidigt som Lattjo (han hette egentligen Lars) därborta i hörnet hade matte, samtidigt som Gezo (han hette egentligen Micke) slängde sig i myshörnan och läste en bok om sexfrågor. (Väldigt mycket handlade om sexfrågor och där i myshörnans mörker fanns en brevlåda för sexfrågor.) Samtidigt försvann Eva, Anki, Lena och Katta ut till studiehallen för att avsluta ett grupparbete i musik.
Nu ser jag hur mina barn har det i skolan. Fjortonåringen går i åttan och ... ja. Ni kanske kan fylla på? Elevinflytandet som låter så vackert funkar bra så länge eleverna vill ha färre läxor, långsammare undervisning och 1-X-2-frågor istället för essäprov. Men om eleverna vill ha en bättre lärare som behärskar ämnet och som ... tja, sköter sitt jobb, nej då går det inte att påverka.
Samtidigt – på lärarnas sida – ser jag kompisar som sliter ut sig som om de jobbade i en gruva på 1800-talet.
(Suckpaus igen.)
(Suckpaus. Ni får gärna sucka ni också.)
Jag har ju bara information om
- min egen
- mina än så länge tre skolbarns
- mina sju kompisar som är lärares
Min egen skolgång kan sammanfattas av ett ord: experiment. Jag har berättat om det förut, men i sexan testade de med oss genom att
- avskaffa schemat
- anställa mysig hippielärare
- installera myshörna längst ner i ett hörn av klassrummet
- ställa skolbänkarna var som helst i klassrummet
- införa obegränsad frihet för främjande av kreativitet.
Jag kunde ha svenska samtidigt som Janne bredvid mig hade OÄ, samtidigt som Lattjo (han hette egentligen Lars) därborta i hörnet hade matte, samtidigt som Gezo (han hette egentligen Micke) slängde sig i myshörnan och läste en bok om sexfrågor. (Väldigt mycket handlade om sexfrågor och där i myshörnans mörker fanns en brevlåda för sexfrågor.) Samtidigt försvann Eva, Anki, Lena och Katta ut till studiehallen för att avsluta ett grupparbete i musik.
Nu ser jag hur mina barn har det i skolan. Fjortonåringen går i åttan och ... ja. Ni kanske kan fylla på? Elevinflytandet som låter så vackert funkar bra så länge eleverna vill ha färre läxor, långsammare undervisning och 1-X-2-frågor istället för essäprov. Men om eleverna vill ha en bättre lärare som behärskar ämnet och som ... tja, sköter sitt jobb, nej då går det inte att påverka.
Samtidigt – på lärarnas sida – ser jag kompisar som sliter ut sig som om de jobbade i en gruva på 1800-talet.
(Suckpaus igen.)
29 Reflektioner:
Nu kom jag på en till sak med min skolgång!
Efter att ha fått en spruta i sexan (minns inte vilken av alla sprutor det var), svimmade en av tjejerna. Då röstade vi i klassen för att vi alla skulle få gå hem och lägga oss eftersom det ju fanns en risk för att svimningarna skulle smitta.
Japp, då fick vi gå hem.
Min favorit är "mängdläran".
- Hej barn. Ser ni här: detta är en mängd. (Pekar på en ring runt två bollar i läroboken.) Hur många bollar är det?
Hur var det tänkt att underlätta inlärningen?
Länge associerade jag ordet "mängd" till just den där linjen som avgränsade bollarna från övriga innehållet på sidan. Inte själva innehållet alltså.
Ordet mängd har fortsätt att hemsöka mig.
Fågelskådare har, liksom andra subkulturer, ett eget språk, känner ni säkert till. Ett av de mest irriterande begreppen som de använder är just "mängd", eller "mängder".
- Det var mängder med gäss där.
Inte många. Mängder. Det blir liksom fler då, tror jag.
Ett annat irriterande exempel:
- Jag hade klykstjärtad pungspett idag.
Hade? Vadå hade? I handen, då eller? Näe, det betyder att man har sett just pungspetten.
(Pungspett, det är en påhittad fågel, men den är rätt kul.)
Men nu tror jag att jag har glidit ifrån ämnet något.
drzlpka, en vitrysk läkare?
Nu fyller jag mitt eget kommentatorsutrymme här ...
Men jag kom på en sak till: i tvåan på gymnasiet hade vi en mattelärare som inte kunde matte. Alla frågor skrev han upp på ett papper, och sedan kontrollerade han fakta någonstans (hos en mattelärare kanske?) för att dagen efter kunna svara perfekt.
Och så skrev han upp eventuella följdfrågor som sedan besvarades på kommande lektion.
Orangeluvan: Glid vidare, man får glida från ämnet hur mycket man vill. Förr eller senare hamnar vi ändå på sprit.
Nej, polsk läkare måste det vara.
Alla mår bra av en strukturerad tillvaro där det är lätt att urskilja vad som är orsak, och vad som är verkan.
Ingen mår bra av att tilldelas ett ansvar som de inte är mogna att bära.
Alla mår bra av konsekvens i tillvaron, där samma regler gäller på torsdag förmiddag som på tisdag eftermiddag.
Ingen mår bra av ledas av någon som slutat bry sig.
Eddan:
”Bättre börda
bär man ej på vägen
än mycket mannavett;
bättre än guld
är det den vilsegågne,
det är den hjälplöses värn.”
Se där, Olle, han gick i en bättre skola. Eddan!
Grrr! Jag är fortfarande arg för att skolan var dålig. Jag fick inte läsa grekiska eftersom jag redan hade utökad studiekurs. Min svensklärare sade till mig en gång att jag inte behövde komma på lektionerna veckan efter eftersom hon skulle gå igenom punkt och stor bokstav (jo, hon sade faktiskt så) och det kunde ju jag redan. Vi tillbringade två veckor med att lära oss alla former av spanska regelbundna verb av första konjugationen - i presens indikativ, singular. Det vill säga tre stycken.
Tänk så mycket man hade kunnat lära sig om man hade fått chansen!
ja och nej!
Liksom Branwell var Olle " a very capable scholar with an enthusiastic desire to learn."
Dessutom var han inte motherless.
aequinoxia: "På min tid"
(KOMMER MIG ATT TÄNBKA PÅ HANS NÅDES TID av Eyvind Johnson, kommer på "listan")
fanns det ju ett folkbildarpatos i nationen - många som aldrig fått gå i realskola långt mindre i gymnasium pluggade på NKI och Hermods - själv läste jag både spanska, italienska och ryska via Radiotjänst, sedermera UR ( som väl är nerlagd?...)
(ja, inte SAMTIDIGT förstås) ryska var när Olle var liten - passade på när jag var mammaledig)
Man måste ta saken i handen, för att citera Tante Ellen,tysk flykting 1938 till Sverige på grund av Hitlers judeförföljelser;
”Man måste ta saken i handen”
Skall uttalas med tysk brytning, förmodar jag?
Ett annat exempel på hur en inflyttad vän från den germanska kultursfären omformat ett svenskt idiom (uttalas med tysk brytning, även det):
”Han har gått på en pumpa!”
Hur 17 ska lärarna kunna lära ut och eleverna lära in när det råder kaos i klassrummen? Inte för att jag är för kadaverdiciplin, men nog sjutton är det dags att vi deklarerar för skolungodmarna (och deras föräldrar) att vissa regler gäller och att det är bara att "tugga i sig". Exempel på sådana regler är:
Avstängd mobil på lektionstid.
Huvudbonader och ytterkläder används inte i klassrummet.
Lyssna på den som talar, avbryt inte.
Ta med det material du behöver till lektionen.
Inget tuggummituggande.
Dessutom måste lärarna få makten att se till att reglerna följs utan att riskera åtal om en mobil tillfälligt placeras i en katederlåda.
Sen kommer det intressanta att locka fram lusten att lära sig baskunskaper som ordklasser, multiplikationstabell och Sveriges län. Kanske krävs det betyg i TP-spel för att få till det intresset?!
jag redigerar just min mailbox. Jag har (av Olle fått9 en prenumeration på AWAD= a word a day.
Där hittade jag följande kommentar:
From: Rudy Rosenberg Sr. (rrosenbergsrATaccuratechemical.com)
Subject: A.Word.A.Day
During the war (WWII, there have been so many since then) I had to interrupt
my studies for three years and go into hiding. The last 17 months were spent
with my mother, in a basement where the only reading material was the
Larousse French dictionary. We became dear friends as I read it from A to Z.
Although it did not become an addiction, we have remained on friendly terms.
Reading your daily "tisane" keeps me alert and sane in this increasingly
bewildering world. Thank you.
PERNILLA: VISST!
Pernilla: Du skrev "Hur 17 ska lärarna kunna lära ut och eleverna lära in när det råder kaos i klassrummen?"
Ja, just det! Jag har en högstadielärarkompis som för några år sedan (strax före sjukskrivning) berättade att hon hade satt i system att lämna klassrummet så många gånger hon kunde per lektion. "Det "rådde kaos" med skoltrötta elever som inte alls ville lära sig engelsk grammatik och hon mäktade inte få tyst på kaosskaparna.
Nu jobbar hon med stor framgång i Norge, där reglerna är ... tja, regler.
Den som läste SvD dagen efter melodifestivalen fick inte på förstasidan veta att Lordi gått och vunnit. Däremot skrev man den finska skolan:
1. Finska skolbarn har bäst i test på grundkunskaper i basämnen.
2. Det är disciplin i skolan.
3. Barnen tycker inte det är kul att gå i skolan.
4. Lärarna reflekterar över att eget tänkande inte premieras, men att det ger ordning.
5. Ett par av skälen till att det är enklare att uppnå resultat är att klasserna är mer homogena än t ex i Sverige samt att det finns färre friskolor; det är enklare att följa ett och samma program för alla skolor.
Okej, så, finska elever har bäst baskunskaper. Då skulle jag vilja veta följande:
Är finska skolbarn lyckligare än andra skolbarn?
Är Finland ett ovanligt välmående och framgångsrikt land eftersom befolkningen är så välutbildad?
Är finnarna mer framgångsrika på några speciella områden eftersom barnen är duktiga i skolan?
Lotten: om din skolgång varit av det finska slaget, hur hade ditt liv sett ut idag? Finns det något du saknar idag som du tror att skolan kunde ha givit dig?
Snabbkommentar till Orangeluvan i farten: Tycker barnen i Sverige (välj gärna valfritt annat land) att det är "kul" att gå i skolan?
Kunskaper jag saknar (jag, som hade det alldeles förträffligt med två lärare till föräldrar -- som dessutom var exakt samma föräldrar som Orangeluvans) är baskunskaper som gör att jag kan relatera till allt som händer och sker: när regerade vilken kung och var ligger Koalalumpur och vilken betydelse har egentligen Oceanien för de andra världsdelarna?
Vad jag vill säga? Jag har klarat mig alldeles utmärkt. Andra har det inte.
Den finska skolan har ju inte alltid varit "bäst" -- de har där på senare år insett att "vi har inga naturresurser ... förutom våra barn och våra ungdomar". Sa en finne till mig sommaren 2004 i alla fall.
Jag skulle kunna skriva så mycket här (man kan det om man själv är lärare, med mor och svärmor som också är det), men det skulle bli en hel uppsats och det orkar vi inte med, eller hur? Krafterna jag sparar på att sälla mig till suck-kören istället kanske behövs när jag börjar jobba igen *s*. Jag nöjer mig med att hänvisa till vad Olle skrev och med att envist hävda att det går att kombinera disciplin med respekt, lärande och att ha roligt, plus med att som lärare också leva ett anständigt liv utanför arbetet. Det måste gå.
Jag arbetar i ett kontorslanskap (fastän det här skönskrivs som storkontor) och för mig fungerar det, eftersom jag kan skapa ett "mentalt eget rum". Det kunde jag redan i skolan - alltså lyckades jag i grundskolan.
Hur många vuxna som placeras i kontorslandskap efter att ha haft eget kontor klarar av detta utan att deras prestationer blir lidande?
Hur många använder sig av hörlurar och musik eller öronproppar för att skapa den behövda avskildheten?
Vi vet att mycket händer i kropp och knopp hos barn. Hur kan någon tro att ens de mest studiemotiverade ska klara av att filtrera bort bakgrundsljud som ibland uppnår skadliga nivåer?
Hur kan vi tro att en bra skola är en skola där lärare och elever behöver hörselskydd för att inte få bullerskador?
Hur ska de barn som p.g.a olika "bokstavshandikapp" har ännu kortare koncentrationsspann än sina kamrater överhuvudtaget få en chans i det kaos som kallas den svenska skolan?
Nog för att det är bra att hitta nya sätt att lära ut och in och visst känns korvstoppningen föråldrad, men metoderna får inte överglänsa kunskaperna.
De skolor som verkar lyckas är faktiskt de som redan från F-klasserna inför gemensamma regler (ofta kallade värdegrund) som styr samspelet mellan alla som arbetar i skolan, stora som små.
I många skolor där man lyckats vända kaos till framgång har det kommit in en person som lyckas med den delikata balansgången mellan diciplin och värme. En person som varken ignorerar en keps eller anonymt ryar om kepsförbud, utan säger något i stil med "Hej, Lasse. Hur mår du idag? Har du glömt att vi inte har kepsar på oss inomhus?"
Alla vi som lever i detta avlånga underbara och märkliga land måste ta vårt ansvar för att se och uppmärksamma barn samt upprätthålla gränser för allas våra barn. (Barn är ett vitt begrepp 0-18 kan vi väl säga i detta sammanhang)
Ojoj nu agiterar jag igen, fastän jag inte är politiker. Ber om ursäkt, men trots att jag inte har egna barn så har brinner intensivt jag för detta ämnå.
När jag började på lågstadiet fick vi varje morgon sjunga en psalm med "fröken" kompande på pumporgeln, därefter Fader Vår med knäppta händer. Nu kanske ni tror att jag gick i skolan på fyrtiotalet med Caligula patrullerandes i korridorerna med rottingen, men icke! Detta var en vanlig kommunal skola i en medelstor stad i Dalarna 1986 (ni som hade matematik på matematiklektionerna kan då enkelt räkna ut hur gammal jag är).
Än idag är jag häpen över att det tilläts ske. Dock ska sägas att viss ordning fanns i klassrummet resten av dagen, oklart om gud fader hade ett finger med i spelet.
Den Blyga: Jovisst, man får se till att skaffa sig det själv, men det är inte så lätt. Att lära sig ett språk eller att läsa in Latinamerikas litteraturhistoria går väl an, men det är inte det som är problemet. Det svåra är att veta vad man inte vet. För trots Sokrates så finns det trots allt saker jag vet. Men om jag inte vet det så är det svårare att veta att jag faktiskt inte vet. Luckorna syns inte så lätt.
Franska elever är definitivt inte lyckligare än svenska, och det finns mycket att säga om den franska skolan med. Men däremot har den ett ansvar att utrusta varje medborgare (och andra i landet boende människor) med en kulturell kunskapsgrund. Det är ett folk som lever sin historia, sitt språk och sin litteratur - något som skapar en gemensamhetskänsla och en gruppidentitet.
I Sverige är det FULT att kunna och veta saker. Och det är pretto att kunna citera Eddan. :-) Men tänk vad kul det hade varit om detta hade varit allmängods och enkelt att referera till...
För övrigt tycker jag fortfarande att Orangeluvan borde ha en egen blogg...
Nu känner jag mig väldigt elak, men jag tycker faktiskt att det är gnällgnällgnälligt att racka ner på den svenska skolan när man är välsituerad, skrivkunnig datorinnehavare som någorlunda lycklig lotsar sig fram i livet. Begåvade människor från kärleksfulla familjer klarar sig alltid i alla skolor, och det inkluderar alla ni på denna blogg. Är det så att den svenska skolan skapar fler utslagna, olyckliga, självmordsbenägna, arbetslösa, våldsamma ungdomar, att de som inte har turen att födas med rätt egenskaper och uppfostran missgynnas i jämförelse med andra skolor, ja, då är det dags att ropa på vargen. Är det någon som har belägg för något av detta idag?
På sätt och vis håller jag med dig, Orangeluvan. Även om du inte riktigt har belägg för att vi alla är begåvade människor från kärleksfulla familjer.
Visst är det så att man ska vara tacksam för det man faktiskt har fått, men det betyder inte att man inte har rätt att önska/kräva/skapa förbättringar.
Jag vill inte ha en elitskola, men jag vill ha en skola där alla får utvecklas till sin fulla potential.
Orangeluvan, du är inte elak, du bara gnällgnällgnäller på mig för att jag är en storasystrig, välsituerad, skrivkunnig datorinnehavare som någorlunda lycklig lotsar mig fram i livet. Och ja, jag tror att den svenska skolan av idag ... funkar fel, helt enkelt.
Men naturligtvis inte över hela linjen. Elvaåringens lärare gör ett fantastiskt jobb i en mycket bra skola. Åttaåringens likaså. Fjortonåringens ... määääääääh.
Ja, juuust - som de sa´i Örebro när jag jobbade där 1959...
Jag har barnbarn i tre stora städer - och VILKEN skillnad på pedagogisk kvalitet.
Utöver det rent pedagogiska var det ETT stort fel att kommunalisera skolan. Som kommunallagen är skriven har staten INTE rätt att "öronmärka" pengar - det är upp till kommunerna att bestämma hur pengar och statsbidrag skall fördelas.
Nu blir det ju stora skillnader från kommun till kommun vad som prioriteras.
Sedan Orangeluvan :
Du är ju offer för ett cirkelresonemang:
det är gnällgnällgnälligt att racka ner på den svenska skolan när man är välsituerad, skrivkunnig datorinnehavare som någorlunda lycklig lotsar sig fram i livet. Begåvade människor från kärleksfulla familjer klarar sig alltid i alla skolor, och det inkluderar alla ni på denna blogg...
OM det nu är så att vi alla på denna blogga är begåvade och priviligierade , då har vi ju ingen ANLEDNING att gnälla, ju...
Snarare är det så att ÄVEN om vi klarar oss och våra barn ÄNDÅ - kanske rentav får konkurrensfördelar av att de andra klarar sg onödigt dåligt... - så finns det altruistiska skäl för att komma de svagare till undsättning - för att inte tala om de stackars lärarna.
Är det så att den svenska skolan skapar fler utslagna, olyckliga, självmordsbenägna, arbetslösa, våldsamma ungdomar, att de som inte har turen att födas med rätt egenskaper och uppfostran missgynnas i jämförelse med andra skolor, ja, då är det dags att ropa på vargen.
Är det någon som har belägg för något av detta idag?
Yes, yes, yes;
Det är ju till och med så att flickor i vissa skolor blir våldtagna på toiletten.
Alltså har Lotten följt Din uppmaning att ropa på vargen -
aequinoxia:
Apropos:
I Sverige är det FULT att kunna och veta saker. Och det är pretto att kunna citera Eddan. :-) Men tänk vad kul det hade varit om detta hade varit allmängods och enkelt att referera till...
Som jag skrev på Olles blogg häromdagen:
Ytterligare information från SvD, nämligen sid 4 19 maj:
Skolideologi vid vägs ände.
"Så många som möjligt ska läsa tillsammans så länge som möjligt.
Med de träffande orden beskriver Gunnar Wetterberg den ideologiska grunden för svensk utbildningspolitik. Skolan styrs med utjämning i stället för kunskap som ledstjärna."
OM man vet och kan så FÖRSTÖR man ju jämlikheten!
Du har utökat mitt ordförråd "pretto" verkar vara nedsöttande...
När jag tog studenten på 50-talet FANNS det en gemensam kulturskatt, ytterligare förstärkt av världskriget - I Lund sa´man i början på 70-talet att de som tog studenten före 1968 hade mer gemensamt med UARDAgenerationen än med dem som kom efter.
Soldater från nationer utan gemensam värdegrund är lättare att hjärntvätta - det upptäckte kineserna i Koreakriget.
Jamenvisst! Den blyga har förstått precis. Gnäll på om ni ser belägg för att svagare och missgynnade personer far illa i den svenska skolan, jämfört med andra skolor. Men de som gnäller på sin egen skolgång trots att de har lyckats i livet, det tycker jag är gnällgnälligt.
En kommentar till: jag tror inte bildningen har minskat. Vi kan inte färre saker idag, men vi kan andra saker. Nej, Lotten vet inte var Koalalumpur ligger, men hon vet hur man gör en länk i en blogg och hur man sågar en foderbräda i perfekt vinkel samt hur man sätter en trepoängare. Det är inte att förakta! Det är inte klassisk bildning, kanske, men det är bildning.
Orangeluvan: Inte är det bildning att kunna såga eller sätta trepoängare -- det är kunskap. Jag gör skillnad på kunskap och bildning. Kunskap är sådant du använder och kan vara både praktisk och teoretisk medan bildning är teoretisk till sin natur.
Därmed inte sagt att det finns något att förakta i kunskapen att såga eller sätta trepopängare eller sticka eller sy eller meka bilar eller ...
Rätta mig gärna om jag har fel.
Jag tycker att Pernilla har rätt. Bildning är en sak, kunskap en annan. Men båda lika fiiiiina.
Ooouuiiii! Jag fick medhåll i min särskiljning av bildning och kunskap av språkoraklet Lotten. Det ska jag skriva upp på min meritlista. Strax under steg 1 i basketdomarutbildningen.;-)
Skicka en kommentar
<< Home