De, dem och dom
Subjekt och predikat, objektifiering plus ...öh ... kvamperfekt. Gäsp. Svampperfekt. Jag vill bo i en zzzvamp ...
Zzzzzz.
Strunt samma, enkelvarianten för dem som tvekar:
1. Tag en mening som är svår. (Jag träffade de? dem? i bastun på nyårsaftonen.)
2. Tänk mängdlära!
De är samma slags ord som jag, han och hon. Sätt en ring runt dessa ord, de bor ihop i ett kollektiv och äter linssoppa tillsammans.
Dem är samma slags ord som mig, honom och henne. Sätt en ring runt dessa ord, de bor i ett annat kollektiv och firar alternativ julafton ihop.
(Om Fredrik Lindström hade läst över min axel nu, hade han börjat berätta om hur dialekterna stökar till det och att det bl.a. i Skåne och Norrbotten är helt ok att säga ”Jag gav den åt han” fastän det i korrekt grammatisk mening ... eller en grammatiskt korrekt mening ... är fel.)
Nu kommer vi till det listiga!
3. Tag meningen som ska ha de eller dem. Testa om det passar bäst med jag/han/hon eller mig/honom/henne där det nu ska stå de eller dem. Om det låter bättre med han, ska det stå de. Om det låter bättre med honom, ska det stå dem.
Jag träffade han i bastun på nyårsaftonen. Nä hu.
Jag träffade honom i bastun på nyårsaftonen. Javisst, jättetrevligt.
Alltså ska det stå ”Jag träffade dem i bastun på nyårsaftonen.”
4. Tvekar du fortfarande? Skriv då dom; det är bättre att skriva dom än att välja fel på de och dem. Tycker jag.
Zzzzzzzzz? I så fall: de nakna karlar som jag träffade i bastun på nyårsaftonen 1982 ingick alla i det sovjetiska ishockeylandslaget. De hade väldigt ont i ljumskarna allihop.
Zzzzzz.
Strunt samma, enkelvarianten för dem som tvekar:
1. Tag en mening som är svår. (Jag träffade de? dem? i bastun på nyårsaftonen.)
2. Tänk mängdlära!
De är samma slags ord som jag, han och hon. Sätt en ring runt dessa ord, de bor ihop i ett kollektiv och äter linssoppa tillsammans.
Dem är samma slags ord som mig, honom och henne. Sätt en ring runt dessa ord, de bor i ett annat kollektiv och firar alternativ julafton ihop.
(Om Fredrik Lindström hade läst över min axel nu, hade han börjat berätta om hur dialekterna stökar till det och att det bl.a. i Skåne och Norrbotten är helt ok att säga ”Jag gav den åt han” fastän det i korrekt grammatisk mening ... eller en grammatiskt korrekt mening ... är fel.)
Nu kommer vi till det listiga!
3. Tag meningen som ska ha de eller dem. Testa om det passar bäst med jag/han/hon eller mig/honom/henne där det nu ska stå de eller dem. Om det låter bättre med han, ska det stå de. Om det låter bättre med honom, ska det stå dem.
Jag träffade han i bastun på nyårsaftonen. Nä hu.
Jag träffade honom i bastun på nyårsaftonen. Javisst, jättetrevligt.
Alltså ska det stå ”Jag träffade dem i bastun på nyårsaftonen.”
4. Tvekar du fortfarande? Skriv då dom; det är bättre att skriva dom än att välja fel på de och dem. Tycker jag.
Zzzzzzzzz? I så fall: de nakna karlar som jag träffade i bastun på nyårsaftonen 1982 ingick alla i det sovjetiska ishockeylandslaget. De hade väldigt ont i ljumskarna allihop.
21 Reflektioner:
Lotten sätter sig till doms över dom, liksom.
Om Lotten ger ut sin blogg i bokform så blir det här ett domkapitel.
Början av denna reflektion har fått mig att hela halva eftermiddagen gå och nynna på en odödlig hit av Philemon Arthur and the Dung. De som är tillräckligt gamla vet säkert vilken låt jag menar.
Hm, jag kör på det ofelbara att ordet blir "de" när det är subjekt och "dem" när det är objekt. Satsdelar helt enkelt. Men jag håller med. Om man har svårt för det ska man absolut hålla sig till "dom". Då blir det aldrig fel.
Hade de ont i ljumskarna före eller efter de träffat Lotten?
Innan, Lisa, innan!
De och dem, innan och före -- just nu kretsar bloggen kring samma saker som jobbet faktiskt. Vad ska jag då koppla av med :-)
Cruella, jag såg din invit för sent och missade gårdagskvällens evenemang. Fast jag hade ändå inte kunnat gå, hade myyyyyycket roligare saker att göra (en ren lögn, jag gick på Friskis&Svettis och sövde barn resten av kvällen. Och läste en bit i "Övervintring", ett slags roman om Sylvia Plath.En bra bok!).
Jag har INTE litet huvud, min hattstorlek är runt 60. Jag hade också problem med att hitta studentmösa som passade kan jag säga. Min ridhjälm kan även användas som babybadkar. Och så sitter öronen ovanligt långt bak så det är ett elände att hitta glasögon där skalmböjen inte hamnar FRAMFÖR örat.
Ack Lotten, tack för att du håller lektion om de och dem! Innan medierna släppte loss talspråksvarianten DOM som korrekt skriftspråk, rådde aldrig någon tvekan om när det skulle vara de och när det skulle vara dem. Gissa om vi skönandar rööööös över denna blasfemi! Gissa om vi sa jojo, nu kommer folk inte att kunna skilja på de och dem! Och hu så rätt vi fick!
Att folk en dag inte skulle kunna skilja på var och vart kunde vi inte ens föreställa oss. Det är ju två olika betydelser! "Var går bussen?" = var är busshållplatsen? "Vart går bussen?" = åt vilket håll kör den, till vilka hållplatser och vilken slutstation?
Ve och fasa, säger jag bara.
Men är man uppvuxen i Västerbotten blir det ofelbart hel-fel att säga eller skriva de eller dem; då låter det som om man skriver ett brev till någon myndighet.
I min blogg försöker jag ibland, ja, att göra det rätta, - de och dem -, det går inte.
Det låter som om det är en annan madame som sitter där och skriver; en som jag inte känner igen.
Alltså blir det dom i stället för dem.
So long ..;.)
Bra, skriv dom, det är helt ok, mycket bättre än att skriva de och dem på fel ställe.
Tycker jag.
Nej ska man skriva så ska man skriva rätt, fråga innan du skriver en text så du gör rätt en gång för alla och sedan kan det som om det sitter i ryggmärgen..
Hej Lola, du har trillat in i en jättegammal text! Välkommen!
Jag är svensklärare för invandrare och nu lägger jag ner "de" och "dem". Accepterar helt att eleverna skriver "dom". men knasigt nog, så bär det emot att själv skriva "dom". men kanske mänskligt när jag har skrivit så hela livet. På nå´t konsigt sätt är det liksom vackrare.
Maria, jag tror att vi måste börja uttala de som deeee och dem som dääämm för att alla ska lära sig att använda det rätt. Då är det bättre att konsekvent skriva dom.
Jag känner som du: jag blir inte störd av "dom", men kan inte förmå mig att skriva så själv. Förutom i replikskiften!
Du är bäst! Jättebra jobbat. Jag sitter och skriver ett arbete och fick spel ... Jag försökte hitta nån sida på nätet som förklarar när man ska använda de och dem på ett okomplicerat sätt eftersom jag inte är så bra på grammatik. Vilken tur jag hittade din sida!
Den här kommer jag spara på mina favoriter. Tack! Ta hand om dig o keep it up.
Tack, Nai! Hurra för de, dem och ... dom ibland.
Genomgående dom är ju sedan länge lika okej som att behärska de och dem riktigt. Däremot hade jag inte tänkt så långt som att det var förenklingsreformen som infördes först, och att det är sedan det har blivit så svårt för en del att förstå de och dem.
Ja, det där med var och vart, ja... brrr....
Värst med de/dem är väl den skola som snappat upp just dem och tror att det är en gammaldags och lite finare stavning av dom. Fast man ser en del andra som alltid skriver de också.
Nämen Anders, det har jag aldrig tänkt på, att man kanske tror att "dem" är finspråk för "dom". Mycket intressant!
Vilken bra blogg du har Lotten!
Jag tror att Anders är inne på rätt spår... Trevlig blogg, detta. :)
(Nu fick jag plötsligt inspiration att fundera lite runt "sånt härnt" och "sånt därnt".)
Tack hörni, vad kul att ni snubblar in här efter så lång tid!
Skicka en kommentar
<< Home