Grekiskt strömavbrott

Äsch, det är ju precis som hemma nu. Strömavbrottet är svart som det ju plägar vara överallt och man oroar sig över sådant som kommer att sätta igång när allt börjar funka igen mitt i natten. Och över allt som man inte kan ladda.

Här sitter jag just nu och skriver. Alla som ser mig tror att jag är en svårmodig författare från Norge, för alla andra här är från Norge. Och när såg vi senast en svårmodig person från Norge?

Här satt jag nyss i 500 musikdecibel och försökte konversera en norsk smärtforskare som skulle jobba på Berkeley i ett år. Tänk ändå vad snygga två fingerflottiga glas kan se ut.

Den här kladdiga mojängen funkar inte alls nu när strömmen har tagit slut. Det är en antiinsektsgrej. Berätta gärna hur den funkar, för det vet inte jag. Man lägger i den blåa tabletten och pluggar in bollen i väggen och så funkar det bra i åtta timmar. Sedan kommer myggorna och flugorna tillbaka. Trolleri!

Det är förstås färgmedel i vattnet. Som grekerna sedan häller i alla drinkar och i alla målarpytsar.

Ny upptäckt på stranden idag: potatis, frigolit och petflaska.

Jahaja. Det är 14 minuter kvar av batteritiden och jag har ju inte ens hunnit berätta om havsvattnet som var så varmt att det brände, om solnedgången som drunknade i ett dismoln, om att man alltid bör hälla citron över sina pommes och om apotekaren som är läkare samt de två poliserna som började slåss. Ah well.

I övermorgon ska vi sova i Aten. Är det något jag bör tänka på, äta upp eller snabbkolla under tisdagskvällen i denna världsmetropol?