Boven
Lämplig illustration.Idag skulle jag för radions räkning intervjua en så kallad bov kl 13:00. Då går man in i en studio, trycker på fjorton knappar, för upp tjugotre reglar och tar på sig hörlurar. Man sträcker på sig, biter sig i tungan – om man inte har ett glas vatten i närheten – och så säger man ungefär:
– Hur känns det?
Eller vad de nu säger, journalisterna.
Jag försöker verkligen. Som oskolad intervjuare hittar man på så gott hjärnan och allmänbildningen förmår. Men sällan har jag känt mig så dum. När boven (av okänd anledning) inte hittades förrän kl 13:50 skulle jag ju gå hem tio minuter senare. Nu är jag ju en massa personer i en:
- tävlingsmänniskan som håller stenkoll på mellantider men skiter i klockslag
- tidspetimätern som alltid håller tiden
- frilansarn som gärna jobbar mittinatten
- radiomedarbetaren som jobbar mitt bland alla andra radiomedarbetare som faktiskt inte vill jobba över en sekund utan ersättning.
– Hej boven!
– Jag är ingen bov.
– Och när kom vändningen?
– Vilken vändning?
– Vilket var ditt första brott?
– Brott?
– Ok, överträdelse av lagen?
– Lagen?
I radio gör man kortintervjuer eftersom P4-lyssnarna efter blott tio minuter utan musik lär bli nippriga, galna och frustrerade. Mina 40 minuter med boven som har blivit ärlig och som numera på ett förtjänstfullt sätt arbetar med ungdomar på glid måste på något sätt bli tio minuter. Och det är jag som måste klippa. (Intervjun sänds inte förrän nästa vecka.)
Jag är visserligen bra på att killa alla andras darlings. Men mina egna? Nej. (Då hade mina blogginlägg varit bra mycket kortare.)
Min (misslyckade) plan med boven var att inleda med min egen kriminella historia:
Jag träffade 1983 en italienare i Italien (så synnerligen ovanligt) och han bestämde sig efter fyra timmars samvaro med mig för att tillsammans med mig stjäla en motorcykel. Så då gjorde han det. Med mig som medhjälpare. (Jag skulle kunna göra denna historia mycket längre, men övar mig i detta nu på att killa mina darlingar.)
Hur kriminella har ni varit, ack ärliga bloggläsare?
Etiketter: kriminalitet, redigering
39 Reflektioner:
Nedladdning. Hur kriminellt det är vet vi ju inte riktigt ännu.
... och en gitarrkabel råkade jag få med mig från ett ställe en gång ... Det skäms jag för dock.
Min kriminella lista kan utökas med "stöld av ett paket välling 1992". (Jag bara lade det på vagnen och glömde att betala för det. Och gick inte dit och bekände dan efter.)
Undrar jag om jag får anonyma kommentarer idag ...
En till bekännelse, som ju måste annulera alla mina forna synder:
Jag har aldrig laddat ner något. Aldrig. Jag lovar. Aldrig.
(Det är en s.k. mesbekännelse. Som bara ökar the uncoolness)
Jag är ruskigt okriminell, jag cyklar aldrig utan lyse i mörker ens, men det kanske kallas självbevarelsedrift.
Däremot går jag inte tillbaka till kassören för att få betala om denne missat en vara, inte heller ber jag om betalt om densamme missat att ge mig mängdrabatten (ja, det händer väl att man faller för billiga försäljningstrix).
När jag var 8-9 år hittade jag en fin pärla liggande löst på golvet i Panduro-butiken. Den pärlan hamnade i min ficka - och sen led jag av helvetets alla kval i flera veckor innan jag vågade berätta för min mamma att jag hade STULIT.
Sen beslöt jag mig för att brottets bana nog inte var något för mig...
Nu var jag på vippen att lämna en jätteläskig anonym kommentar. Men så kom jag på att den var för läskig. Och jag vill ju inte skrämmas.
Hur morbid eller mörk humor får man ha när man kommenterar här?
Egentligen är det ju superintressant, att det troligen - bland oss som läser och gillar Lottens blogg - både finns de som har stulit en plastpärla en gång när de var fyra år och fortfarande skäms för det, och de som har stulit riktiga pärlor när de var betydligt vuxnare och inte tycker att det var hela världen. Jag undrar om moraluppfattningen är en av de saker som skiljer oss allra mest åt? Fast den inte alls syns utanpå, och kanske inte visar sig förrän man har känt varandra jättelänge?
*anna filosoferar*
Mmmmmm..... när jag var 10 år (ohyggligt länge sedan) snattade jag och "arga-Lena" 5-pack TOY i varsin lovika-vante från Konsum i Årby..... Vad som hände? Tja, "snälla-Lena" som fick smaka.... (obs....) berättade för sin mamma.... som berättade för min mor OCH "arga-Lenas" mor OCH vi fick bannor, som vi förtjänade minsann, vi fick gå till Konsum och bekänna vårt brott under överseende av våra mödrar. Det tog kan jag säga...... OCH det sitter i ÄNNU!
Jag åkte buss en gång i min ungdom utan att ha pengar till resan, vilket jag mycket väl visste. Jag trodde att chauffören skulle ha förbarmande men en utfattig tonåring, men icket. Jag lovade att betala dubbelt nästa gång och kom undan med det. Nu råkade det slumpa sig så att jag inte åkte med den chauffören på en tid och sen avled han hastigt. Jag hade förfärligt dåligt samvete för händelsen med gick inte till ägaren av busslinjen och betalade för mig. Det händer att jag tänker på det där än i dag, och skäms lite.
För övrigt har jag nog inga kriminella handlingar att bekänna som är gjorda med någon sorts avsikt. En fortkörning har jag, då hånskrattade min far och sa att det var det dummaste han hade hört, "Du som alltid kör så laglydigt". Fast inte just den gången.
jag snodde en godisgrej ur min systers tablettask när vi var små.
Det gjorde så stort intryck i mig att när jag en dag i vuxen ålder kom ut med varuvagnen till bilen och hittade en gurka under toapappersbalen så gick jag in och betalade för den.
F ö så väntar jag på grön gubbe och håller alldeles oftast hastigheten. Fast förra sommaren körde jag avsiktligt för fort för vägen visade sig vara längre än jag trott. (Och det var långt ut i skogen och ingen trafik att tala om.) Men det kändes inte bra.
Jag har begått kriminella handlingar, de flesta utan avsikt! Jag funderade på vad det värsta jag gjort kan vara... Hur olagligt är husockupation? Huset hade tagits i besittning av ett gäng som ville hindra rivningen av det och jag var där en sväng för att träffa mina polare. Hade polisen tagit oss hade de förmodligen inte gjort skillnad på mej och de "riktiga" ockupanterna.
Lotten har i går 22.20 begått brottet att stava fel till annullera:
En till bekännelse, som ju måste annulera alla mina forna synder:
Även jag har ett brott att bekänna, som handlar om ett snatteri på EPA 1953, men det tar vi en annan gång...
Har mycket svårt att tänka mig att det inte skulle finnas nåt mer åtalbart bland din värderade läsekrets än att plocka på sig en pärla eller inte återgälda friåkandet på bussen. Eller är den på ett sätt helt icke-representativ för befolkningen?
Jag har ockuperat en ambassad och blivit tagen av polisen för civil olydnad och suttit i häkte några timmar med bland andra Jonas Gardell och Marika Lagercrantz (det är mitt bästa jag mötte Lassie). Obs, det är förskräckligt länge sen. Gardell var en söt pojkspoling, solbränd och hade hängselbyxor utan tröja under, bara en sån sak säger väl att det var... väldigt länge sen.
Jag har också sålt tavlor vid dörren, det är tydligen inte tillåtet heller. Det var i Ångermanland och jisses vad vackert där var!!
Jag har lagt blöjpaket på undergallret på barnvagnen (en gammaldags) och gått ut från affären utan att betala då jag glömde bort dem. Flera gånger. En gång orkade jag inte gå tillbaks för det snöade, men flera gånger gick jag faktiskt tillbaks. Det verkade uppfattas som mer konstigt än att inte göra det tycker jag nog.
Stulit medvetet har jag dock inte gjort sen jag var tonåring och skulle göra det på pin kiv. Jag blev avslöjad och fick duktigt med däng.
vajl
Jag snattade en godisklubba när jag var sju. Och så har jag tyckt att fyra (4) muttrar var lite lite att stå i en jättekö för på en byggmarknad för att betala 2 kr för.
I övrigt har jag fått åtta cyklar stulna, blivit lurad på 400 spänn i en affär där kassörskan inte kunde räkna plus lite annat. Det uppväger mina egna samlade synder.
Meh! Ditt inlägg verkar bara generera folk som erkänner kriminalitet som inte är kriminell. På riktigt i alla fall. Det MÅSTE ju finnas riktig kriminalitet i din läsekrets! Jag outar mig nu helt (korkat?) frivilligt.
Jag har kört moped utan hjälm och skjutsat samtidigt. Jag har hånkat (cykla medelst snålskjuts av mopedist), jag snattade som en galning i tonåren (ibland skämdes jag och lämnade tillbaka) tills jag åkte fast på Åhléns för en påse non stop. Polisen ringde morsan och det blev skampåle för resten av livet. Nuförtiden är jag en sån som lämnar tillbaka växeln om jag får för mycket tillbaka, så en kriminell bakgrund kanske gör en bättre människa?
Jag har vandaliserat, klottrat, gjort inbrott (räknas lekstugor?), fultankat film och musik, jobbat svart, handlat privata grejor på företaget (mitt företag), kört mot rött ljus, kört jätteförfort, kört bil utan körkort, kört full (med tokångest i 20 km i timmen på grusväg) och nu kanske man ska sluta räkna upp innan man åker fast?
Nu undrar jag: är jag Lottens kriminellaste läsare?
Att stava fel på nn- och ll-ord är skämmigt, men inte ett dugg konstigt.
Vad som är underligt är däremot att jag inte minns att jag skrev det ordet. Jag måste ha gjort det i sömnen.
Ozzy leder i detta nu den kriminella ligan solklart.
Min kriminella period inföll när jag gjorde lumpen. Då definierade jag någon slags privatmoral som sa att ”stjäl de min ungdom så snattar jag tillbaka”.
Väldigt barnsligt, tycker jag idag.
Hur som helst: jag stal kalsonger, strumpor och undertröjor i ringa mängd och för eget bruk + lite ditt och datt.
Det blir inte mycket till åtal, när jag tänker efter. Delar av stöldgodset är fortfarande i bruk.
Så här går det till att sno strumpor och annat när man byter tvätt: man bylsar ihop t.ex. två par strumpor och kastar dem lite vårdslöst i tvättsäcken medan man utan att darra på rösten säger ”TRE PAR!”
WV: cosing. Sånt som Björnligan eftertraktar.
Ozzy: nej då!
Off topic.
Du läses även i Bangkok.
Min därstädes arbetande bror berättade under gårdagens telefonsamtal, att han på Din blogg läste om mitt besök av en Doors-konsert på Nalen.
I Bangkok fick jag även min senaste bot.
För att jag förra sommaren slängde en fimp i en välansad park tillägnat prinsessan "någonting".
Cykelpolis tog mig och böter utdömdes "på gatan".
200 el 400 kronor. Minns ej längre.
Jo jag fick kvitto men har ej spart det.
med anledning av Örjans kommentar. Jag fick min cykel stulen i Japan, till kvarterets stora skam. Alltså vad skulle nu utlänningen (i.e., jag) nu få för intryck av Japan?! Då var brottsligheten väldigt låg, nu har ett antal mycket uppmärksammade brott ägt rum men det är en annan historia. Då hade varje kvarter som en närpolis (kaban) som hade järnkoll på allt, och den sociala kontrollen var stark. Två eller tre timmar efter min anmälan kom kvarterspolisen rullande med min cykel. Den var hel och intakt. Det var den enda gången jag har återfått en cykel i helt skick. Det har hänt en gång i Sverige men den cykeln var så förstörd att den fick slängas per omgående.
wv: nostal
Det slutgiltiga beslutet om byte från Krigsmakten till Försvarsmakten togs av riksdagen 1974 och namnbytet ägde rum året därpå.
Denna upplysning på Wikipeda har jag inhämtat för att identifiera VEM som är skyldig till att ha vidarebefordrat en handduk till dåvarande föräldrahemmet, som vi skamset innehar,och där det står "Tillhör Krigsmakten" med stora bokstäver.
wv: SEGRAT!
Nu har vi inte mycket att segra med...
OK, jag har en del civil-olydnads-liknande saker på mitt samvete också, men det är väl mer tveksamt om de verkligen varit olagliga. Jag har t.ex. en gång blivit handgripligen avvisad av polis från en renhage där dåvarande eu-presidenten Jac*ques Del*ors befann sig. Orsaken till detta var att jag och några kamrater i miljörörelsen hade ett brev som vi ville överlämna till honom med farhågor gällande Norrlands glesbygder inför EU-inträdet. Annars fick folk (och fä för den delen) gå som de ville på området, helt utan koll. Jag lovar och svär att det inte fanns en tanke på att skada gubben, även om det hade räckt med att putta lite så han ramlat på skaren. Å andra sidan fixade han det själv sen, trampade genom skaren och trillade alltså.
Tja, själv har jag bara smugglat kokain, hihi.
Har med nöje läst de insända bekännelserna, speciellt Örjans nedskräpning av min mycket rena och välputsade (va?) nuvarande hemstad - han lyckades mörka episoden under sin vistelse här.
Övertecknads eventuella eller troliga försyndelser har antingen försvunnit i historiens dunkla dis och glömskans barmhärtighet, har preskriberats eller långtidsskyddats genom icke publicerade hemlighetsavtal.
Jag kan dock erkänna att "en djefla mans" hänvisning till lumpen väcker några hitintills komatosa minnen.
Strumpor var kanske inte de primära objekten för extralegal expropriation - Armens skjortor och byxor var långt mer attraktiva - tyvärr (eller som tur var) hade de alldeles för hård kontroll på verktyg och andra nyttiga / roliga prylar.
Dock lyckades en lumparpolare "glömma" återlämna ett par kilo sprängdeg med tillhörande spränghattar och stubintråd efter ett skogsvägsbygge i de småländska skogarna. Det bör noteras att 40-50 gram sprängdeg räcker för att slå sönder en 1-meters stenbumling och dubbla dosen kräver ifyllnad av hålet - jag har provat. Polarn kom tillbaka efter veckopermisen med mycket målande och entusiastiska beskrivningar av hur en tredjedels dynamitgubbe (cirka 40 gram) dekonstruerade en gammal SAAB 92-a - t.ex en dörr vikt runt ett träd 20 meter bort, taket öppet som en tömd sardinkonserv osv.
Jag måste dock erkänna att jag fick 2-3 dagars kompaniförbud (i Eksjö av alla platser) efter att någon ossifer (officer?) hade iakttagit när jag körde på fel sida av en refug - attans cyklande infanterister körde för nära varandra - min förklaring att min metod var säkrare för dessa motionärer accepterades inte av plutonchefen - jag tycker han helt saknade lateral tankeförmåga.
Svarat i bloggen.
Vafalls. Inget melodifestivalsblogginlägg?
Låt mig notera att Petra Med bara mmmade tre gånger (för mycket) i kväll. Bästa aftonen hittils.
(Låtarna kommer väl ingen ihåg tre minuter senare?)
Jag snodde sprit från en bröllop när jag var fjorton och tyckte att jag var ballast i världen. Det straffade dock sig självt ganska snabbt, då jag och mina medbrottslingar hade spykavalkader i Lottenlund inför halva staden (= inte så ballt. Resten av mina brottsliga handlingar rör sig mer om senil olydnad än civil dito - typ att jag glömt att man ska stanna vid rödljus och att vi faktiskt har högertrafik i Sverige.
Jag missade en ) i förra kommentaren. Nu ser det ut som en smilegubbe istället. Det vill jag ju'nte.
Vafalls, vill man ha melodifestivalinlägg?
I'm stunned. Men ok. Då ska jag bara ...
Vem begärde melodifestivalinlägg? Alltså vem? Okej om det är majoritetsbeslut så lägger jag väl mig... mutter mutter
Ropen skalla, alla vill vi höra om Annas kriminalitet!
(Kan du inte ha aliaset "boven", Anna?)
Aj aj aj! Lektion 1 A i radioskolan. Spela aldrig in så mycket, du är så jobbigt att slita sitt hår i redigeringen.
Jag har snott en påse te av misstag. Inte en tepåse alltså. Och tjuvåkt på spårvagnen och uppgivit falskt namn när jag åkte fast. Inte så värst imponerande brott kanske.
Äsch, här kan jag inte bidra med så mycket, är så tråkigt laglydig.
Fast, jag går mot röd gubbe, det gör jag, och så har jag för mig att jag kört någon tidigare bil obesiktigad någon gång när jag glömt att det var dags, det är nog också preskriberat. Det var innan de införde detta, för guldfiskar, superba system med förhandsbokade tider - bara att betala.
Jag tog livet av en karl en gång för att han tittade så konstigt på mig.
Sen begravde jag honom under köksgolvet.
Men nu tycker jag att jag hör hans hjärta slå.
Nej, jag skojade bara. Det var inte jag som la en karl under köksbordet, det var Poe. Jag har inte gjort så väldigt farliga saker. Mitt förflutna är ungefär så randigt som Ozzys. Men jag tycker fortfarande att det är intressant att man kan ha så olika brottsregister och ändå komma så bra överens här :)
Detta kommentatorsbås ska stå vidöppet för påfyllnad i en evighet.
Skicka en kommentar
<< Home