Jag – idag en dubbeljobbande gräsänka
Eftersom jag som vanligt var uppe för sent igår kväll (halv två, dumma, dumma människa!), var treåringens plötsliga fot i min tinning klockan halv sex i morse oönskad.
Jag vet inte varför foten placerades i tinningen och jag vet inte varför treåringen låg i min säng. Inte heller vet jag varför plogbilen skrrrrrapade gatorna rena för att sedan placera hela grannskapets avskrap framför vår brevlåda. (Jag är som bekant rädd för brevbärarnas ironi.)
Däremot förstår jag, även om det var förvånande, att vårt dagis under frukosten ringde och bad mig fortsätta hålla barnen hemma eftersom det på dagis gick galopperande magsjuka (raap) och till och med personalen (svälj) mådde illa.
Sedan följde under förmiddagen i tur och ordning: påklädning, tandborstning, tvätthängning, sagoläsning, avbruten skottning, fem arbetsrelaterade telefonsamtal (ja, jag jobbar fastän jag har sjuka barn hemma) och avslutande skottning. Plötsligt var det dags för lunchning, ihoprafsning av kläder och forsling av barn till barnvaktande bästisgrannen som har sportlov och inte är rädd för smitta. Detta följdes av den vilda jakten på nycklar, mobil, plånbok, böcker, OH-bilder, dator, skor (hur kan man förlägga sina skor?) och nycklarna igen.
Puh. Fast på tåget mot Örebro upptäckte jag att jag inte hade sminkat mig. Nu är det ju inte en stor katastrof för en naturlig skönh... nej, jag menar ju: för en som bara använder mascara (ni som inte har koll – det är det där man har på ögonfransarna) till vardags. Jag kände mig lite naken, men ryckte på axlarna – och upptäckte att jag även hade glömt att ta på mig bh. Nu är ju det inte en stor katastrof för en plattbrö... nej, jag menar ju: för en som inte är särskilt kurvig, men ännu lite naknare kände jag mig nog.
Iiih. Byter man i Arboga när man ska till Örebro? Biljetten ger ingen ledning. Tänk om jag sitter på fel tåg. Tänk om konduktören tror att jag är helt bakom flötet när jag frågar var jag ska byta. Jag vill inte skylta med min okunnighet. Nu kommer konduktören. Hjälp, lade jag i parkeringspengar?
– Ursäkta, när är vi framme i Arboga och går tåget mot Örebro därifrån?
Jag kom fram! Jag hittade till rätt föreläsningssal! Jag hade riktigt jädra kul! Jag hann äta en liten lufttorkad parmaskinka till förrätt med kursdeltagarna. Undrar vad de fick för huvudrätt.
På tåget hemåt roades jag av ett grälsjukt par: en mor med vuxen son. De hade precis fått reda på att sonen borde dra ut alla sina tänder eftersom han var amalgamförgiftad sedan födseln och allt var mammans fel som inte hade varit noggrannare med tandborstningen och tandläkaren hade minsann ”disputerat på amalgamförgiftningar”.
Hemma hade bästisgrannen klätt sjuklingarna i pyjamas och ca 30 % sov redan. Teet var varmt och diskmaskinen igångsatt. I kakelugnen brann fem onödiga sängben. Tack.
Men någon #€§%&§#€§%?&%° pappskalle har plogat fram ännu en snövall framför vår brevlåda. Prioriteringsordning:
1. Leka med datorn.
2. Kolla OS-sammandrag.
3. Skotta snö.
Jag vet inte varför foten placerades i tinningen och jag vet inte varför treåringen låg i min säng. Inte heller vet jag varför plogbilen skrrrrrapade gatorna rena för att sedan placera hela grannskapets avskrap framför vår brevlåda. (Jag är som bekant rädd för brevbärarnas ironi.)
Däremot förstår jag, även om det var förvånande, att vårt dagis under frukosten ringde och bad mig fortsätta hålla barnen hemma eftersom det på dagis gick galopperande magsjuka (raap) och till och med personalen (svälj) mådde illa.
Sedan följde under förmiddagen i tur och ordning: påklädning, tandborstning, tvätthängning, sagoläsning, avbruten skottning, fem arbetsrelaterade telefonsamtal (ja, jag jobbar fastän jag har sjuka barn hemma) och avslutande skottning. Plötsligt var det dags för lunchning, ihoprafsning av kläder och forsling av barn till barnvaktande bästisgrannen som har sportlov och inte är rädd för smitta. Detta följdes av den vilda jakten på nycklar, mobil, plånbok, böcker, OH-bilder, dator, skor (hur kan man förlägga sina skor?) och nycklarna igen.
Puh. Fast på tåget mot Örebro upptäckte jag att jag inte hade sminkat mig. Nu är det ju inte en stor katastrof för en naturlig skönh... nej, jag menar ju: för en som bara använder mascara (ni som inte har koll – det är det där man har på ögonfransarna) till vardags. Jag kände mig lite naken, men ryckte på axlarna – och upptäckte att jag även hade glömt att ta på mig bh. Nu är ju det inte en stor katastrof för en plattbrö... nej, jag menar ju: för en som inte är särskilt kurvig, men ännu lite naknare kände jag mig nog.
Iiih. Byter man i Arboga när man ska till Örebro? Biljetten ger ingen ledning. Tänk om jag sitter på fel tåg. Tänk om konduktören tror att jag är helt bakom flötet när jag frågar var jag ska byta. Jag vill inte skylta med min okunnighet. Nu kommer konduktören. Hjälp, lade jag i parkeringspengar?
– Ursäkta, när är vi framme i Arboga och går tåget mot Örebro därifrån?
Jag kom fram! Jag hittade till rätt föreläsningssal! Jag hade riktigt jädra kul! Jag hann äta en liten lufttorkad parmaskinka till förrätt med kursdeltagarna. Undrar vad de fick för huvudrätt.
På tåget hemåt roades jag av ett grälsjukt par: en mor med vuxen son. De hade precis fått reda på att sonen borde dra ut alla sina tänder eftersom han var amalgamförgiftad sedan födseln och allt var mammans fel som inte hade varit noggrannare med tandborstningen och tandläkaren hade minsann ”disputerat på amalgamförgiftningar”.
Hemma hade bästisgrannen klätt sjuklingarna i pyjamas och ca 30 % sov redan. Teet var varmt och diskmaskinen igångsatt. I kakelugnen brann fem onödiga sängben. Tack.
Men någon #€§%&§#€§%?&%° pappskalle har plogat fram ännu en snövall framför vår brevlåda. Prioriteringsordning:
1. Leka med datorn.
2. Kolla OS-sammandrag.
3. Skotta snö.
11 Reflektioner:
hej lotten. din blogg ska jag inte tappa bort! treårings fot i tinning har jag också vaknat av, men min favorit är iallafall en tremånaders bäbishand som knyts till en boll och i sömnen slungas ut och träffar perfekt hela området i och kring ögat. det är grejer det.
Nina: Jag har ett annat minnesvärt uppvaknande -- ett tändstift i ögat 2001.
Oskar och jag kollar Din blogg.
"1. Leka med datorn.
2. Kolla OS-sammandrag.
3. Skotta snö."
Det finns ännu ett alternativ:
4. Gå och lägga sig! Nu när det börjar bli ljust på morgnarna är det inte så dumt att vara pigg då!
Jag bara undrar: Varför åt ni lunch redan på morgonen? Var inte det lite onödigt när det redan var stressigt? Eller betyder lunchning något som jag inte fattar, t.ex. att packa lunchmatsäck?
Den blyga: Ja! Jag gick och lade mig! Och fick sova i flera timmar!
Helena 2: Lunchning är lunchning, och skedde vid lunchtid. Hela förmiddagen gick åt till diverse, jag hade en eftermiddags- och kvällsföreläsning i Örebro. (Ska se om jag kan förtydliga det.)
åh huu! fantastiskt roligt det där om drömmen - ballonger och hammare och det var jättehemskt. jag minns själv alla gånger jag drömt vidriga mardrömmar men när jag dagen efter återberättar dem låter det bara vrickat, och inte alls hemskt.
Det borde jag förstått; jag läste slarvigt. Jag jobbar också hemma och har ofta varit tvungen att jobba även när barnen är sjuka, men jag har nog glömt bort lite grann hur det var att jobba när de var små och sjuka.
Fan vad roligt!
Sitter här och skrattar...
Tack!
Önskar jag kunde tjuvlyssna på tåget, när jag reste mycket i tjänsten...Men jag hade böckerna. Jo, du ska vara glad att du inte åkite i väg i flanellbyxor....
ab: Tack själv, I aim to please.
Anne-Maj: Hur funkar din dator? Hur kan du läsa och skriva när du är blind -- berätta mer på din blogg! Om jag skriver skkrrrnnnfff, så antar jag att det översätts till ... punktskrift? Men litar du då på att jag verkligen har skrivit skkrrrnnnfff eller tänker du att när nu, nu har punktskriftsmaskineriet kajkat ihop ...?
Gå till Anne-Majs fina blogg och läs själv, Lotten!
Skicka en kommentar
<< Home